Ingen samling änglar

Samtidigt visar den att det helt säkert ännu finns en hel del att göra för att situationen ska bli ännu bättre.
Kort sagt: det är bra men det kan bli bättre.

President J.K. Paasikivi har blivit känd bland annat för sina ord om att all vishets begynnelse är att erkänna fakta. En del av att göra det är att ärligt se var man står och erkänna det man ser.
Stiftsdekan Sixten Ekstrand formulerar detta genom att i sin kommentar till barometern (se sidan sex) säga: ”Vi har blivit bättre på att identifiera problem och att ta itu med dem i stället för att sopa dem under mattan.”

Säkert finns det många olika orsaker till att man inom kyrkan och i församlingarna haft och fortfarande delvis har svårt att se problemen och därmed att åtgärda dem.
En grundläggande orsak är att förhoppningarna och förväntningarna på att de som väljer en kyrklig tjänst ska vara så uppfyllda av godhet att det inte uppstår problem. Man ska samsas i sann kristen anda.

Förhoppningarna och förväntningarna är inte heller något som kommer endast utifrån. De finns med största sannolikhet också bland dem som söker sig till anställningar inom kyrkan. Man vill så gott och man vill vara så god, och därför känns det speciellt illa då man inte lever upp till sina egna förväntningar.
De egna tillkortakommandena leder till besvikelse som går ut över en själv och kollegerna.

Då Ekstrand konstaterar att ”vi måste bli kvitt vanföreställningen att kyrkan som arbetsplats är förskonad från konflikter och problem” lyfter han alltså fram ett viktigt tema.
I kyrkan och i församlingarna borde det bli självklart att alla inte alltid kan komma överens med alla. Lika självklart borde det vara att det inte ska få påverka arbetet. Även om vi inte alltid älskar varandra måste vi kunna arbeta tillsammans för det gemensamma bästa.

Men som sagt: kyrkliga arbetsmiljöer är inte himmelska och kyrkligt anställda är inte änglar. Åtminstone inte alla.
Det får vi lov att leva med; det är realiteter som måste erkännas.