Delaktig av hopp
Det finns situationer i livet, då vi helt enkelt inte vet hur vi skall komma vidare. Orsakerna kan variera: det kan vara en anhörig som insjuknat, arbetslöshet, ekonomiska bekymmer eller slitningar inom familjen eller släkten.
Problemen som vi kämpar med behöver inte vara nya, men då vi råkar i kris har situationen på något sätt sprungit oss ur händerna. Vi känner att vi har förlorat kontrollen. De lösningsmodeller som vi tidigare har lärt oss fungerar inte längre, och vi känner oss både hjälplösa och kraftlösa. Till råga på allt kanske vi drabbas av skuldkänslor: jag borde ju klara av det här; jag borde ju vara stark både för min egen skull och för mina närmastes.
Ur en sådan kris klarar vi oss inte på egen hand. Vi behöver andra människors hjälp. Vi behöver någon som lyssnar och som går bredvid oss en liten bit på vägen. När vi människor på det här sättet hjälper varandra fungerar vi som Guds medhjälpare. När medmänsklighet förverkligas blir påskens budskap synligt, också fastän vi sällan medvetet tänker på det. Påsken berättar ju om befrielse ur en återvändsgränd. Döden innebär slutet på våra egna möjligheter, men Jesus öppnade nya dörrar med Guds hjälp.
Då vi under stilla veckan lyssnar till texterna som berättar om Jesu lidande vet vi redan hur det kommer att sluta. Vi sitter så att säga med facit i hand. För Jesus var det lyckade slutet inte någon självklarhet. Gud blev människa i Jesus, och just som människa kämpade Jesus med både tvivel och ångest. I denna sin mänskliga svaghet kommer han oss allra närmast. I Getsemane bad han så enträget att svettdropparna föll tunga som blod, och ännu på korset utbrast han: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”
Jesus hade inte något skyddsnät. Vi kan inte förstå, vilken stor risk Gud tog då Jesus offrade sig själv för vår skull. Men Bibeln betygar, att Gud gjorde det av kärlek till oss. ”Så älskade Gud världen, att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.” (Joh. 3:16)
När Jesus steg ut ur graven öppnade han en väg också för oss. Han kallar oss att följa efter. Den vägen kan leda oss ned i dödsskuggans dal flera gånger under vårt liv, men den slutar aldrig där. Påskens uppståndelsebudskap berättar om en vandring genom mörker till ljus, genom hopplöshet till hopp, och genom död till liv. Det här hoppfulla mönstret kan upprepa sig på olika sätt under livets gång.
Låt oss den här påsken och den här våren uppmuntra varandra att trotsigt möta nya utmaningar och frimodigt följa hoppets väg. När vi gör det förverkligar vi Guds goda vilja och samtidigt får vi se en skymt av Guds rikes ankomst.
Här var mellan ljuset och mörkret en strid,
dock segrade ljuset till evig tid.
Nedstörtad är döden och tron står opp
bland jordiska öden med himmelskt hopp.
Ni sörjande kvinnor, vem söker ni här?
Den levande ej bland de döda är.
Uppstånden är Jesus. Halleluja. (Psb 98:2)
Björn Vikström, biskop i Borgå
