Det är otroligt att Gud, alltings skapare och upprätthållare, skulle födas som oäkting, i ett stall där det inte fanns mycket av den efteråt påklistrade rena, väldoftande romantiken. Det nya livets under fanns där, men i förhållanden som pekade mot större svårigheter än att få rum för natten.Det såg sannerligen inte bra ut för Maria och Josef.
Till det otroliga hör förstås också att mamman säger sig vara oskuld, att pappan tror på en uppenbarelse om att det verkligen är så.
Detta i en kultur där ära, skam och skuld mer eller mindre dikterar hur människor förhåller sig till varandra. Och detta efter att han redan fattat beslutet att han skulle skilja sig från henne. Visserligen i hemlighet men i alla fall.
Så fortsätter det.
Jesus, Guds son, blir döpt av en människa. Han rider inte in i Jerusalem på en stridshäst, utan på en åsna. Han ställer sig inte i spetsen för något uppror mot den romerska ockupationsmakten. Han kommer i strid med det andliga etablissemanget.
Den lärjunge som högljutt svor honom evig trohet förnekade honom då det kärvade till sig och då dödsdomen mot Jesus verkställdes försvann hela skaran av efterföljare i rädsla och ångest.
Det är otroligt men sant att Guds son blev dömd till döden, hånad, bespottad, vanärad och till sist korsfäst tillsammans med brottslingar av värsta slag.
Han, genom vilket allting blivit till, dog på ett kors efter en bön om att Gud skulle förlåta dem som tog livet av honom.
Det såg ut att vara ett snöpligt slut på ett liv som börjat lika snöpligt.
Men så sker det mest osannolika av allt, nämligen det som trosbekännelsen formulerat i orden ”uppstod på tredje dagen från det döda”.
Att detta osannolika är sant vittnar miljoner och åter miljoner människor världen över om. Kristus är uppstånden. Ja, han är sannerligen uppstånden.
I den verkligheten får vi som kristna leva och dö.
Vi får leva i vissheten om att livets och dödens Herre själv har kallat oss vid våra namn och att vi är hans.
”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom.”
