Det gäller också vår lutherska kyrka.
– Tyvärr är kunskapen om våra kyrkotraditioner mycket tunn, säger docent Yngvill Martola. Hon har sett tidningsuppgifter om att ”askonsdagen är flyttad till stilla veckan”. Så är det givetvis inte, onsdagen som föregår skärtorsdagen heter dymmelonsdag i vår tradition.
Redan i Tyskland är traditionskunskapen större. Fastetidens ”Sieben Wochen ohne” – sju veckor utan – är ett sätt att fasta som man känner till i samhället.
Vad är då meningen med fastetiden?
– Det är en tid för besinning inför Jesu lidande och död, vad betyder hans offer för oss, sammanfattar Martola teologin bakom fastan. En dämpad period som markerar det stora glädjebudskap som påsken innebär.
I evangelierna talar Jesus om bön och fasta som en mycket stark kombination. Man fastar alltid för att uppnå någonting.
På ett praktiskt plan är det fråga om att besinna sin livsstil och se över sina otaliga vanor och ovanor.
– Allmänt taget att vara medvetet återhållsam. Det gäller allt från tv-tittande till mat och alkoholkonsumtion.
Men återhållsamheten är inte ett självändamål. Det är också fråga om att göra något för sina medmänniskor, säger Martola och citerar en katolsk fastemanual: ”Vi skall ge av oss själva åt ensamma, sjuka, besvärliga, modlösa, förtvivlade människor. I dem möter vi Kristus”.
En viktig del av fastan är att se över sitt böneliv.
– Fastan är en uppmaning att söka gemenskap med Gud just i den situation du är, säger Martola.
Läs mera om fastan i Kyrkpressen 7/2010.
Rolf af Hällström
