De två som fick i uppdrag att formulera svar på den frågan har bägge två sysslat med ett kommunicera tro på heltid i många år. Den ena gästen är Elisabeth Sandlund, chefredaktör för tidningen Dagen i Sverige, och den andra John Vikström, ärkebiskop emeritus.
Den kyrkliga och andliga miljön är ganska olika i Sverige och Finland, konstaterar Elisabeth Sandlund. Det gäller både inom och utanför kyrkan. I Sverige är till exempel konfirmationsfrekvensen under 40 procent, i Finland är den 90 procent.
– Nästan alla ungdomar i Finland får en grundläggande undervisning i kristen tro. I Sverige är utträdesssiffrorna så stora att vår kyrka snart förvandlas till en minoritetskyrka.
Påkristning pågår
Sandlund tar också upp det som hon kallar en ”inre sekularisering”. Som ett exempel på den nämner hon att en av de svenska ärkebiskopskandidaterna inte kunde tänka sig att välsigna samkönade par, medan det i Finland är tvärtom: bara en av kandidaterna kan tänka sig välsignelse.
– Trenden i Sverige har vänt, det pågår en påkristning. Men den processen är långsam.
Hon hoppas att det inte ska bli på samma sätt i Finland. Måste det alltid bli sämre innan det blir bättre?
Elisabeth Sandlund tycker att vår tid på många sätt påminner om den tid där de första kristna verkade. De aktivt bekännande kristna är få och okunnigheten är stor.
– Men nyfikenheten finns där, utan fördomar och förutfattade meningar.
– Om man jämför med den tidiga kyrkan är den största skillnaden att vi inte riskerar att bli slagna, torterade och fängslade för vår tro.
Läs mera i Kyrkpressen 7/2010.
