Som smulor från ett bord

Ledare.

Statistisk årsbok för kyrkan 2008 publicerades nyligen. På en av de första sidorna i den närmare 250-sidiga luntan finns en karta över stiften i Finland enligt kommungränserna.

Kartan talar sitt tydliga språk: de åtta finska stiften täcker större och mindre enhetliga geografiska områden. Från mastodonten Uleåborg till de geografiskt jämförelsevis små Esbo och Helsingfors stift.

22.10.2009 kl. 00:00

Jan Lindström

Det enda undantaget från den geografiska helhetsharmonin utgörs av Borgå stift. Det ser ut som spridda smulor från ett bord.

Ändå ger också den här kartan en allt för enhetlig bild av verkligheten i och för det svenska stiftet. Faktum är att många av de ljusbruna fläckar och prickar som utgör stiftets geografi skulle vara av annan färg om kartan hade färgats på basen av samfälligheternas stiftstillhörighet.

Då hade det inte funnits mycket ljusbrunt kvar. Detta på grund av att allt fler av det svenska stiftets församlingar ingår i samfälligheter som hör till finska stift.

Senaste stiftsfullmäktige hölls i Tammerfors, som är ett konkret om också ett extremt exempel på en svenskspråkig församling i en finskspråkig samfällighet.

Församlingen är också ett ypperligt exempel på en svensk församling som kunde växa om den nuvarande kopplingen mellan församlings- och kommungränser kunde luckras upp. Då kunde alla församlingsbor som registrerat sig med svenska som modersmål bli medlemmar i Tammerfors svenska församling även om de bor i någon av de omkringliggande kommunerna. Till denna del signalerade senaste biskopsmöte beredskap att tänka om och luckra upp parokialprincipen. En princip som säger att man måste vara medlem i den församling på vars område man bor.

Tammerfors var alltså en ypperlig plats att göra den betoning som biskop Gustav Björkstrand gjorde då han listade åtgärder för att trygga det svenska stiftets framtid. En av dem var: Sök nya strukturlösningar. Biskopen relaterade konkret just till beroendet mellan församlings- och kommungränserna.

Tammerfors är emellertid också ett exempel på att den nuvarande situationen och de existerande konstruktionerna i allmänhet fungerar mycket bra för de svenska församlingarna. Så bra att många förefaller anse att det inte spelar någon större roll att det är som det är.

Inom Borgå stift har vi orsak till glädje och tacksamhet för att det för tillfället faktiskt är så bra som det är. Samtidigt gäller det att vara pragmatisk och beakta att tiderna och stämningarna inte bara kan förändras utan att de med stor sannolikhet också gör det. Då är det realistiskt att anta att argument mot de svenska församlingarna i samfälligheten växer i antal och betydelse.

Det är med tanke på ekonomiskt och attitydmässigt sämre tider som vi måste planera för ännu bättre och säkrare lösningar. Det visar redan den allmänna utvecklingen och de konkreta åtgärder som inom den statliga och kommunala förvaltningen både direkt och indirekt försvagat möjligheterna att ge fullgod svenskspråkig service åt medborgarna.

Tyvärr ger de kyrkliga ramarna ingen immunitet mot en liknande utveckling. Också inom dem finns det därför skäl att på finlandssvenskt håll se om sitt hus. Kanske bland annat genom att aktivt börja arbeta för språkkonsekvensbedömningar också ur ett kyrkligt perspektiv, ett församlings- och stiftsperspektiv.

Tack vare nya tekniska lösningar, exempelvis på grund av skattetekniska skäl, som inte längre förutsätter att församlings- och kommungränserna är ett till ett finns möjligheter för nytänkande och nya, också språkligt fungerande lösningar.

Den stora frågan nu är därför om det finns beredskap att tänka och planera i nya banor eller inte.

Frågan är viktig och brådskande. Det är ju inte endast i fråga om finlandssvenskar på de så kallade språköarna som modersmålet är trons språk. Det är en sanning som gäller alla och över allt. Det är mot den bakgrunden frågan om de svenska församlingarnas och Borgå stifts framtid ska bedömas.

Frågan är inte endast en organisatorisk fråga utan innerst en fråga om hur vi optimalt kan ge uttryck för och utforma vår tro såväl individuellt som gemensamt.

Stig Kankkonen



BERÄTTARKONST. Berättarkonstnären och musikern Lina Teirs livsåskådning hör ihop med glädje, inspiration och livsmening. 17.4.2024 kl. 15:05

profilen. Prästen Sirpa Tolppanen har precis landat i Vanda där hon ska bygga upp en helt ny gemenskap – från grunden. 16.4.2024 kl. 15:34

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

HJÄLPLEDARE. Sommarjobb eller frivilligkul? Kyrkpressen tittade på vad hjälpledarna får betalt på sommarens konfirmandläger, där de har en viktig roll. På Åland har församlingarna en arvodeskultur som sticker ut. 19.4.2024 kl. 15:53

SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

pingstkyrkan. Världspingstkonferensen med 6 000 gäster från 97 länder möts i Helsingfors under pingstveckan. 4.6.2025 kl. 14:36

FÖRSAMLINGSLIV. Då Pedersöre församlings manskör samlas till övning pratar de väder, vind och världsförbättring över laxsmörgåsen i pausen. Men då de sjunger är det allvar. – Det är inte alltid så lätt för karlar att prata om tro, men sjunga går bra, säger Henrik Östman. 2.6.2025 kl. 16:37

samer. Ärkebiskopen böjde sitt huvud tre gånger i den liturgiska ångergesten och bad på kyrkans vägnar det samiska folket om förlåtelse. Kyrkan har inte alltid handlat rätt i Sápmi. Med vad händer nu? 2.6.2025 kl. 10:00

SAMER I KYRKAN. Kyrkan vill ibland framstå som den största av syndare och berätta hemska historier om sig själv från förr. Men det som räknas är var kyrkan står inför samernas framtid, säger den samiska teologen Lovisa Mienna Sjöberg. 2.6.2025 kl. 10:00

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52