– Jag har alltid åsikter. Och jag blir hemskt frustrerad om jag inte kan formulera en åsikt.Som journalist och kritiker är Karin Erlandsson van att formulera sig. Orden är viktiga, så viktiga att hon för tydlighetens skull har tatuerat ordet FOT på foten.I linje med den logiken står det inristat FINLANDSSVENSK i hennes själ. Inte österbottning, inte svensk, inte ålänning. Men finlandssvensk.
– Trots att jag är född och uppvuxen i Nykarleby har jag aldrig lärt mig att tala dialekt. Mamma är från Pargas och hemma talade vi alltid högsvenska.
Mellan Sverige och Finland
Länge trodde hon att Sverige var lösningen på hennes språkliga och kulturella ambivalens – bristen på finskakunskaper uteslöt en yrkeskarriär i Finland.– Jag är ju uppvuxen med svensk Tv, jag kan namnen på svenska ministrar om jag så skulle bli väckt mitt i natten, de finska ministrarnas namn måste jag söka i minnet.Men inte heller i Sverige kände hon sig hemma.
– Jag har inte trott på kulturella skillnader men jag kände mig ironiskt nog inte hemma i språket. Även om jag förstod allt så förstod jag inte allt.
Lösningen blev Åland. Karins man Fredrik är från Finström på Åland och studerade i Stockholm. När Karin erbjöds ett vikariat som kulturredaktör på tidningen Nya Åland var en flytt till arkipelagen både självklar och naturlig. Den frilansande kulturskribenten, som i bästa fall hade en inkomst på 400 euro i månaden, fick nu plötsligt inte bara ett intressant arbete, utan även en fast månadslön. Och inte nog med det: lönen betalades ut även på semstern.
– Jag hade tyckt att det skulle vara helt okey att bara få vara ledig några veckor.
Hon skrattar åt minnet. Redan under studietiden i Åbo – litteraturvetenskap var det självklara valet – vande hon sig vid att leva sparsamt och uppdragen som litteratur- och teaterkritiker var, som sagt, ingen guldgruva. Efter tre år på Nya Åland har det ekonomiska läget stabiliserats och familjen kan unna sig ost på frukostbordet.
Analys och feminism
Hon värjer sig mot uttrycket att vara journalist.
– Jag jobbar som journalist. De flesta på redaktionen är journalister med stort J, de tänker nyheter, de är snabba. Men lyckligtvis behövs det många typers journalister. Jag är långsam, jag trivs bäst då jag får analysera och berätta.
Redan som 13-åring förstod hon att det var litteraturen och teatern som var hennes gebit. I familjen läste man mycket, ”Kopiösa mängder”, som Karin uttrycker det. Under studietiden fortsatte läsningen lika intensivt: när kompisarna läste till tenterna låg Karin i sängen med Dostojevskij och deckare. Bland seriefigurerna intar Asterix en specialposition.
– Det är språket, ordvitsarna, fyverkeriet i galenskap som tilltalar.
Det analytiska tänkandet utvecklades under studietiden: vad betyder den här texten, i vilken kontext är den skriven, vilka var reaktionerna när boken kom ut?
– Som kritiker får man verkligen utveckla det analytiska tänkandet. Och så får man formulera sina egna åsikter om boken, om skådespelet.
Läs mera i Kyrkpressen, nummer 25-26/09!
