Kyrkans uppgift är att missionera

Det uppdrag som kyrkans Herre gett sin kyrka lyder: Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.
Den citerade texten är avslutningen i Matteusevangeliet (Matt 28:16-20) och kallas allmänt missionsbefallningen.

Allt kan förstås göras invecklat och det gäller förmodligen också missionsbefallningen. Men i princip är uppdraget entydigt och klart: Kristi kyrkas uppgift är att göra alla folk till Hans lärjungar.
Detta innebär bland annat att all annan verksamhet varken är mer eller mindre än stödverksamhet. Uttrycker man det på ett annat sätt kunde man kanske till och med säga att all verksamhet som inte stöder uppdraget att göra alla folk till lärjungar i grunden är sådant som en kristen kyrka inte ska syssla med.

Läser man förslaget till nya stadgar för Finska Missionssällskapet (FMS) ur detta perspektiv blir man lindrigt sagt förbryllad.
I de stadgar som fortfarande är i kraft råder inget tvivel om betoningen. Den framgår både i uppgiftsparagrafen och i verksamhetsparagrafen. Alltså i de två paragrafer där sällskapet koncentrerat definierar sin uppgift och hur det ska förverkliga det.
I de nya stadgarna har orden ”icke-kristna” och ”missionär” försvunnit. I stället för missionärer ska FMS ”anvisa arbetstagare till samarbetspartnernas arbetsgemenskap och stödja internationellt arbetstagarutbyte.” Inte heller har man ansett det lämpligt att längre i verksamhetsparagrafen ta med formuleringen att FMS bedriver förkunnelsearbete.

Något misstag är det självfallet inte fråga om. De som arbetat med stadgarna har gjort det länge och noggrant. De har säkert också, som sig bör, haft en klar målsättning med formuleringarna och betoningarna.
Målsättningen förefaller entydigt vara att tona ner, i praktiken mer eller mindre helt marginalisera, traditionell mission bland icke-kristna. Betoningen och prioriteringarna ligger på samarbete med och stöd för kyrkor och samarbetspartners på olika håll i världen. Och att primärt göra det i form av sociala, medicinska och diakonala insatser.

Det är lätt att instämma i det som f.d. missionsdirektor Henrik Smedjebacka sade i sitt jubileumstal i Tammerfors: Utan att ge avkall på sitt ansvar för de lidande och hjälpbehövande kunde sällskapet, i enlighet med sin ursprungliga uppgift, också i dag ha sett som sin ofrånkomliga specialuppgift och sitt huvudintresse att nå ut med evangeliet till de enorma skarorna av icke-kristna. Då FMS grundades var de icke-kristnas antal 1 miljard. Då FMS firade sitt 100-årsjubileum uppgick de till två miljarder. I dag är de över 4,5 miljarder, eller 4,5 gånger fler än då sällskapet grundades. Så länge de icke-kristnas antal ständigt ökar kan hela evangelisationsuppgiften inte delegeras till andra.
Ett sammandrag av talet finns på sidan 12 i denna tidning.

Hur det sist och slutligen går med de nya stadgarna återstår att se. Visserligen godkändes de efter ganska lama protester på årsmötet i Tammerfors, men frågan är hur många som insåg de grundläggande förändringar stadgarna representerar. Stadgeförslaget ska ännu behandlas en gång och det sker i november.
Svaret på hur det egentligen blir ges på det mötet. Detta förhoppningsvis efter breda diskussioner om Finska Missionssällskapets framtida inriktning. Den avgörs i och med stadgarna som ger ramarna för verksamheten.