Förslaget förklaras i dagens tidning av rektor Jorma Mattinen.
Där Dahlbacka och Björkstrand ser latenta faror för den teologiska utbildningen ser Mattinen huvudsakligen en administrativ reform som inte gäller forskningen och undervisningen.
Praktiskt taget all erfarenhet visar att administrativa, byråkratiska, reformer direkt eller indirekt har betydelse också för det innehållsliga. I det aktuella fallet alltså också för forskning och undervisning.
Därför vore det av största betydelse att detta erkänns av alla och att reformen går vidare så att man samtidigt med de administrativa bedömningarna också gör grundliga bedömningar av den administrativa reformens konsekvenser för det innehållsliga.
I fråga om TF finns det i princip två sätt att se på fakulteten. Det ena är att de flesta – kanske alla – ämnen som samlats under fakultetens tak och mellan dess väggar kan och bör delas upp på andra fakulteter. Det andra är att hävda att ämnena tillsammans bildar en enhet och helhet och att den helheten inte kan delas upp om man vill hålla fast vid en fullödig teologisk forskning och utbildning. Kort sagt är det fråga om att se fakulteten antingen som en lös sammansättning av åtskiljbara element eller som en struktur där de olika elementen är helt beroende av varandra. I det förra fallet anses delarna fungera också var för sig. I den senare ses de som helt beroende av varandra.
En viktig fråga är vem eller vilka som ska ges rätten att göra bedömningarna för teologins och TF:s del. Ges den rätten åt någon som ser på verkligheten med en administratörs ögon? Eller ges den åt någon som ser på verkligheten med utgångspunkt och mål i forskningen och undervisningen samt i hurdana teologer kyrkan och samhället i stort är betjänta av?
För kyrkan och konkret för Borgå stift har svaret på frågan stor betydelse. I sämsta fall kan det ju faktiskt gå så att den utbildning som ges inte motsvarar de krav som biskopsmötet för kyrkans del slagit fast som förutsättning för prästvigning. Och då står bland annat Borgå stift inför stora problem. I lite bättre fall kan det gå så att utbildningen formellt klarar ribban, men att nivån på den sammanlagda teologiska forskningen och undervisningen sjunker. I praktiken innebär det med till visshet gränsande sannolikhet dels att intresset för teologi avtar, dels att uppskattningen av teologer minskar.
Till de frågor som de som fattar beslut om reformen övertygande måste kunna besvara hör vilka fördelar och nackdelar en eventuell splittring av teologiska fakulteten leder till. Sedan gäller det att väga och bedöma för- och nackdelarna.
Och allt bör göras inte endast administrativt utan också och inte minst med tanke på den fortsatta teologiska forskningen och undervisningen.
Lösningar som eventuellt kan ge administrativa plus kan visa sig resultera i långa minus då de omsätts i den verklighet som bland annat också teologiska fakulteten har i uppgift att tjäna. Och det kan bli dyrt. Också för Åbo Akademi.
