Där hjälpen finns

Ledare. Advents- och jultidens budskap, liksom för övrigt hela det kristna budskapet, är på många sätt nästan ett absurt budskap, alltså ett orimligt, förnuftsvidrigt, paradoxalt och omöjligt budskap. 18.12.2008 kl. 00:00

Illustration: Jan Lindström

Det börjar redan med första söndagen i advent, den första söndagen i det nya kyrkoåret. Då rider timmermanssonen Jesus från Nasaret in i det ockuperade Jerusalem på en åsna och mottas med den konungsliga hälsningen Hosianna.

I den bilden är det egentligen ingenting som stämmer.
En kung kommer inte ödmjukt ridande på en åsna utan sitter förmodligen mycket självmedveten på en stridshäst med full mundering. Han kommer inte heller ensam utan i sällskap av ett stort följe likaså mycket självmedvetna beledsagare.
Det är en sådan man kan hälsa med Hosianna, som är en bön om hjälp och frälsning. Det är ju en sådan som har den makt och de medel som behövs för att hjälpa.

Rimligare blir det inte av att julens budskap om världsalltets Herre tar formen av ett litet barn i ett stall, omgiven av en pappa som mänskligt sett inte är hans pappa och en mamma som fortfarande är jungfru. Alla omgivna av lukter och läten som finns i ett stall med djur av olika slag.
Sedan kommer herdarna till stallet och som pricken över i-et kommer män, som påstås vara visa, med dyra gåvor till det lilla barnet. Också de vänder sig till honom som man vänder sig till en konung.

I över 2000 år har historien om hur Gud tog mänsklig gestalt återberättats från generation till generation. Genom 2000 år har berättelsen inspirerat miljontals människor, gett dem hopp och mod, tröst och glädje.
Miljontals människor har stämt in och stämmer in i de hosiannarop som först skallade på gatorna och mellan husen i Jerusalem.
Historien har visat att bönerna om hjälp riktades till rätt person, till den osannolika konungen på en åsna, till det lilla barnet i krubban.
Det är där hjälpen har funnits och det är där den finns också i dag.

Som vi vet förbyttes hosiannaropen snabbt till krav på att judarnas konung skulle korsfästas. Den som man tidigare vänt sig till med bön om hjälp sågs förmodligen som något av en förrädare. Där man tidigare hade sett en hjälpare såg man en förrädare.
Besvikelsen gällde inte det som hade lovats, utan det att de förväntningar som hade ställts inte hade infriats. Besvikelsen gällde med andra ord löften som aldrig hade getts.

Det finns mycket i detta som vi skulle göra väl i att komma ihåg.
Vem, vilka eller vad är det vi vänder oss till med våra böner och ibland till och med rop på hjälp? Är det sådana som verkligen kan hjälpa eller sådana som endast ger ett sken av att kunna det?
Vad är det egentligen vi ber om? Är det sådant som vi verkligen behöver eller är det sådant som vi helt egoistiskt bara vill ha?
Och vad är det vi blir besvikna på? Är det kanske det att vi inte får exakt det som vi förväntat oss trots att det vi får är bäst för oss, men på något annat sätt än vi hade tänkt och föreställt oss?

Det kristna budskapet om Gud som blev människa i Jesus Kristus, och med honom ger oss allt, visar var hjälpen finns.
Frågan är om vi söker hjälpen där, eller om vi väljer att söka den på annat håll.

Kyrkpressen tillönskar alla en Välsignad jul!

Stig Kankkonen



PÅSK. Påsken kan ses som en kulmination av känslor. Men egentligen kunde man säga att det är påsk året om när man ser till hela känslospektret av misslyckanden, lidande, felsteg, förlåtelse och att livet fortsätter, konstaterar Patrica Strömbäck. 5.4.2023 kl. 18:00

GLÄDJE. Ester Laurell har en medfödd inneboende livsglädje. Den har hon fått i sitt barndomshem och i sina tonårs första kristna gemenskap. Sedan följde en 40 års paus då livet fyllde på med annat; erfarenhet, upplevelser, sorger, som i dag ger hennes glädje djup. 9.4.2023 kl. 17:00

PEDERSÖRE. Kyrkoherden i Petrus församling i Helsingfors, Daniel Björk, söker motsvarande tjänst i Pedersöre. Han är den första som söker tjänsten, vars ansökningstid går ut den 19 april. 7.4.2023 kl. 17:15

sorg. Sorgen drabbar oss alla, förr eller senare. För den som kämpar sig igenom den kan långfredagen komma som en lättnad. KP talade med Katarina Gäddnäs dagen efter att hon jordfäst sin pappa. Hon tycker om långfredagens gudstjänst för att den är avskalad och hjärtskärande. Som våra liv, ibland. 7.4.2023 kl. 10:00

KOLUM. Kanske du vågar gå in i en kyrka, sätta dig längst bak och se på altaret som är draperat i svart. Kanske du kan sörja dina osynliga sorger. Kanske du kan sörja krossade drömmar, skilsmässor, missfall, husdjur och att ingen älskade dig så mycket som du behövde. 7.4.2023 kl. 10:53

Ukraina. Folket i Ukraina lider. De dödas, lämlästas och tvingas lämna sina hem. Familjerna är trasiga och lever under konstant tryck. Man vet inte vad nästa missil träffar. Pastor Oleksandr Pokas vill ändå inte jämföra det med Kristi lidande. Kristus är unik och hans lidande kan inte jämföras med någon persons eller nations, säger han. 6.4.2023 kl. 15:33

STRUKTUR. En utredning av församlingsstrukturen i Korsholm inleds i vår. – För att vi ska kunna säkerställa verksamhet i alla församlingar måste något göras, säger Mats Björklund som är kyrkoherde i Korsholms svenska församling. 5.4.2023 kl. 16:18

Åland. I Getakören är den yngsta sångaren fem år och de äldsta pensionärer, huvudsaken är att ha roligt – och kören dirigeras av rullstolsbrukaren Miina Fagerlund som dirigerar med ansiktet när armarna inte orkar. ”Graven är tom!” ska de sjunga triumferande i påsk. 5.4.2023 kl. 14:15

ORD. Räck upp handen den som vet varifrån dymmelonsdagen fått sitt namn! Och visste du att memman kanske också propsar på att vara lite religiös om man tittar långt tillbaka i tiden? Ifall du aldrig fått koll på när påsken infaller: Skyll på de tidiga kristna! 5.4.2023 kl. 11:54

KOLUM. Biskopens påskhälsning är en inbjudan att vandra vägen tillsammans och med Gud. 8.4.2023 kl. 08:00

gospel. Gospelgurun Ragnhild Hiis Ånestad leder gospelkören Oslo Soul Children. Hon besöker Helsingfors i april för en körfestival för barn och unga. 3.4.2023 kl. 08:00

Helsingfors. Mathias Sandell gillar den gamla musiken som hör ihop med stilla veckan inför påsk. Han är musikmagister från Sibelius-Akademin och vikarierar som kantor i Petrus församling. 23.3.2023 kl. 08:43

USA. När en tornado var på väg mot den amerikanska staden Amory i Mississippi valde meteorologen Matt Laubhan att börja be – mitt i direktsändning. 30.3.2023 kl. 11:37

Kolumn. Under fastan går jag med lärjungarna till Jerusalem. Liksom lärjungarna är jag varje år oförstående när Jesus undervisar om sin död. 28.3.2023 kl. 16:23

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36