Respektfulla eftertankar

Ledare. Stiftsdagarna i Jakobstad blev en upplevelse med många positiva förtecken och därför också med många tacksamma deltagare. Det är att be och hoppas att allt det positiva nu blir till nytta i arbetet i stiftets församlingar. 27.11.2008 kl. 00:00

Illustration: Jan Lindström

Stiftsdagarna var något av ett välkommet förklaringsberg. Men liksom lärjungarna på sin tid måste stiftsdagsdeltagarna gå ner från berget och tillbaka till vardagen. Liksom på lärjungarnas tid sker det dock inte heller nu utan kyrkans Herre, utan tillsammans med honom.

Mitt i allt det positiva fanns naturligtvis också sådant som väcker frågor. En del oroliga, andra nyfikna.
Till de oroliga frågorna hör hur vi i praktiken ska visa varandra den respekt och den bekräftelse som i olika sammanhang betonades då våra åsikter och uppfattningar går isär.

I centrum för respektmarkeringarna fanns det som i förslaget till strategi för Borgå stift betecknas som en ökande teologisk polarisering, som ”konkretiseras bland annat i ämbetsfrågan och diskussionen om homosexualiteten”.
Biskopen vädjade för sin del om att ”man inte skall splittra kyrkan genom att dra sig undan samarbetet och gudstjänstgemenskapen. Sin övertygelse kan man behålla. Man kan inte tvinga någon att frångå sitt samvete. Därför har vi i vårt stift inte tillgripit rättsliga åtgärder mot dem som vägrar samarbeta med kvinnliga kolleger. Men vi har i det lilla Borgå stift inte råd att på den här grunden gå skilda vägar och därmed slösa bort det rika arv som vi fick när stiftet kom till genom ett målmedvetet arbete över alla religiösa och politiska skiljelinjer.
Samma principer gäller i frågan om kyrkans inställning till välsignelse av registrerade partnerskapsförhållanden.”

Ur ett respektperspektiv ter sig markeringarna samtidigt välkomna och utmanande.
De är välkomna som klara belägg för att existerande teologiska problem utan omsvep erkänns. De är välkomna för att de klart signalerar att alla parter har orsak att titta sig i spegeln och fråga sig hur problemen kunde åtgärdas.
De är problematiska därför att de inte innehåller lika klara besked om hur vägen framåt ser ut, hur svaret på frågan kunde se ut.
Av vissa reaktioner att döma blev intrycket därmed att de som inte kan godkänna kvinnliga präster endast har att tiga och samarbeta.
Intrycket blev också att i stort samma kommer att gälla dem som inte anpassar sig om eller då kyrkan går in för att välsigna homosexuella parförhållanden.
Till denna del blev talet om ömsesidig respekt och bejakande av varandra inte helt trovärdigt och övertygande.

Å andra sidan kan det inte heller kallas ömsesidig respekt om de som inte delar kyrkans officiella syn på kvinnliga präster totalvägrar i frågan om samarbete inom de ramar som deras kyrka har slagit fast.

Det är inte att visa respekt för fattade beslut och övertygelsen bakom dem om man låter sin egen övertygelse i ämbetsfrågan väga tyngre än gemenskapen kring det nattvardsbord dit Kristus själv kallar. Det är inte att visa ömsesidig respekt att därmed i praktiken bryta kyrkogemenskapen.

När det gäller ämbetsfrågan är det inte längre frågan om vad de olika parterna tror eller anser. Det vet alla och det har alla redan länge vetat.
Det kan därför inte heller längre anses förnuftigt att öda tid och krafter på att teologiskt eller på annat sätt försöka övertyga varandra i frågan. Det har inte lyckats och kommer inte att lyckas.
Det enda som är värt seriösa ansträngningar är att glömma det som varit och försöka visionera om hur det kunde vara.

Frågan som nu måste ställas är därför om det finns några som helst förutsättningar för sådana praktiska arrangemang som kunde göra det möjligt att börja dela den gudstjänst- och nattvardsgemenskap som vi som Kristi kyrka är kallade att dela.
Vägrar bägge parter, eller den ena parten för den delen, att på något sätt tänka om är det bara att konstatera att gemenskapen är bruten. Det kräver redan normal hederlighet men också den efterlysta ömsesidiga respekten och bekräftelsen av varandra.

Också efter det måste man visserligen hoppas på ömsesidig respekt, men då på distans.
Som det ser ut i dag hoppas förmodligen många att ens en distansrespekt skulle vara möjlig.

Stig Kankkonen



israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19

METODISTKYRKAN. Efter pensioneringen från Ekumeniska rådet blir Mayvor Wärn-Rancken ledare i den finskspråkiga metodistkyrkan. 16.6.2025 kl. 09:54

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

KORSHOLMS SVENSKA FÖRSAMLING. Kyrkoherde Mats Björklund var den enda sökande till kaplanstjänsten i Korsholms svenska församling. 6.6.2025 kl. 13:58

musik. Som barn ritade operasångerskan Monica Groop i psalmboken medan mamman Astrid Riska spelade orgel i Berghälls kyrka. – Hon har varit min lärare och min Alma mater. Jag har henne att tacka för hela min karriär. 5.6.2025 kl. 19:46

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskopsmötet ger nu i praktiken grönt ljus för samkönade vigslar i kyrkan – trots att kyrkomötet säger nej. Bara åtta av tio biskopar står bakom den "pastorala anvisningen" om saken. 5.6.2025 kl. 11:18

pingstkyrkan. Världspingstkonferensen med 6 000 gäster från 97 länder möts i Helsingfors under pingstveckan. 4.6.2025 kl. 14:36

FÖRSAMLINGSLIV. Då Pedersöre församlings manskör samlas till övning pratar de väder, vind och världsförbättring över laxsmörgåsen i pausen. Men då de sjunger är det allvar. – Det är inte alltid så lätt för karlar att prata om tro, men sjunga går bra, säger Henrik Östman. 2.6.2025 kl. 16:37

samer. Ärkebiskopen böjde sitt huvud tre gånger i den liturgiska ångergesten och bad på kyrkans vägnar det samiska folket om förlåtelse. Kyrkan har inte alltid handlat rätt i Sápmi. Med vad händer nu? 2.6.2025 kl. 10:00

SAMER I KYRKAN. Kyrkan vill ibland framstå som den största av syndare och berätta hemska historier om sig själv från förr. Men det som räknas är var kyrkan står inför samernas framtid, säger den samiska teologen Lovisa Mienna Sjöberg. 2.6.2025 kl. 10:00

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19

METODISTKYRKAN. Efter pensioneringen från Ekumeniska rådet blir Mayvor Wärn-Rancken ledare i den finskspråkiga metodistkyrkan. 16.6.2025 kl. 09:54

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31