På Snettans gård i norra Esbo är höstplogningen i full gång. Inne i det gamla sytningshuset sitter Mårten Malmström, 56, vid kaffebordet. Han ser bekymrad ut.
– Vi borde göra ensilagebalar i morgon, men får se om det lyckas när det är så regnigt ...
Malmström är uppvuxen på Snettans, liksom sin far, farfar och ytterligare tio generationer.
– Gården har anor från år 1540, då den var uppdelad i två delar, Öster- och Västergård. De första ägarna hette Olof Larsson och Mats Ivarson, inleder Malmström.
Han brukar ordna rundturer för skolklasser på gården och är välinsatt i sin familjebakgrund. Den som lyssnar uppmärksamt på hans berättelse, får bland annat veta att gården på 1600-talet fungerade som ett välbärgat rusthåll och att Väster- och Östergård sammanslogs år 1875.
Tron ger trygghet
På 1940-talet fanns det enligt Malmströms uppskattning kring 140 lantbruk i Esbo. I dag är antalet 35.
– Miljön har blivit allt mer stadsaktig. Bebyggelsen har ökat och Ring trean för med sig allt mer främmande människor. De flesta beter sig väl, men vissa tycks sakna förståelse för vår näring. De springer genom grödorna och tror att det är i linje med allemansrätten.
Efter 30 år som jordbrukare har makarna Malmström lärt sig att böja sig inför naturen och Skaparen. Tron finns med som en självklar del av livet, men är inget man diskuterar desto mer.
– Då frosten far iväg med skörden finns det inte mycket annat man kan göra än knäppa händerna och be, säger Mårten Malström.
Toini Malmström nickar.
– Religionen ger trygghet i vardagen. Det är en skön tanke att vi människor inte kan påverka allt, utan kan överlämna något åt vår Herre.
Läs hela profilen i Kp 44/2008.
