Den rullstolsbundne Mika Juurikivi från Motala i Sverige är ungdomspastorn som uppmuntrar andra att se positivt på det liv som Gud gett oss. Själv blev han förlamad i 17-årsåldern, men i stället för att nedslås av sitt öde beslöt han att leva för andra. Och försäkringspengarna, en miljon kronor, skänkte han till thailändska barn.
| Mika läser med barnen på barnhemmet i Phitsanulok. Han har besökt Thailand fem gånger och sett att barnen har fått en chans till ett värdigt liv med utbildning och trygghet. |
Att den leende ungdomspastorn Mika Juurikivi, 35, gav sina pengar till föräldralösa barn i Thailand, har sin början långt innan han råkade ut för den fatala olyckan. Redan som tioåring hade han i söndagsskolan lärt sig att ge av sina pengar till behövande. Man samlade några kronor varje vecka till fattiga barn just i Thailand.
Tvärstopp
Mika var en sportig 17-åring som tyckte om att dyka och köra motocross. Men en gång vid en träning vid motocrossbanan körde han med sin motorcykel i ett spår där något fastnade i hjulet och han slungades ned med huvudet före. Ryggraden bröts vid fjärde kotan och han låg livlös på marken.
På sjukhuset fastlogs det att han var förlamad från nyckelbenet och nedåt. Det blev tvärstopp för det aktiva livet. Sju månader låg han på Universitetssjukhuset i Linköping för att rehabiliteras. Han kunde öva upp rörligheten i nacken och i armarna, men fingrarna kan han fortfarande inte röra.
Åren gick och Mika fick pengar från försäkringsbolaget som skulle trygga ett någorlunda normalt liv. Han placerade pengarna och tänkte att han senare bestämmer vad han skall göra med dem. Han gick i bibelskola och ville bygga upp sitt andliga liv.
– När jag sedan fick veta om barnens stora behov i Thailand bestämde jag mig för att göra något. Jag visste om de fattiga familjerna som vi hade hjälp redan när jag gick i söndagsskolan. De sände alltid tackbrev och foton, berättar Mika Juurikivi, vars föräldrar är från Finland.
– Vi hade kontakt med en församling som drömde om att bygga ett barnhem. Jag kände att det var rätt att stödja det.
Läs mera i Kp 10/2008.
