Att tala om religionernas återkomst låter främmande i vår kultur där allt vad religion heter anses vara på tillbakagång. Men det gäller bara Europa. På annat håll i världen går religionerna framåt. Globalisering och invandring förändrar situationen också hos oss.
| – Vi har inte varit medvetna om hur djupt religionen sitter i vår kultur, säger Eila Helander. |
Forskarna vet på året när det svängde ute i stora världen. År 1979 genomförde ajatollah Khomeini sin revolution i Iran och gjorde shiavarianten av islam till en politisk kraft. Ett år senare reste sig Solidaritet i det katolska Polen och inledde nedräkningen av Sovjetunionen.
– Vi kommer att se mer av detta i framtiden, säger professorn i kyrkosociologi Eila Helander.
Diskuterar man religionens framtid måste man veta att Europa religiöst sett är en ”special case” som avviker både från USA och den övriga världen. Det har med Europas historia att göra, påpekar professor Helander. De europeiska kyrkorna har varit statskyrkor och kyrkan har haft monopol på religionen.
I och med att kyrkans officiella roll krympt kan man tala om en sekularisering i Europa. Skillnaden mellan USA och Europa igen är att ”over there” finns en religiös marknad med ett mycket konkret utbud av religion. Också Europa går mot en marknadssituation.
– Religionsmonopol och tvång försvinner, men inte religionen.
Religionen sitter djupt
Agendan från upplysningstiden lever kvar och gör att Europa har gjort skillnad på kultur och religion.
Kyrkor och kristna symboler präglar det europeiska landskapet. Vår litteratur är full av språkbilder som kommer från den kristna traditionen. Veckan med sju dagar finns kvar trots att upplysningstiden ville ersätta den med en rationell tiodagarsvecka.
– Spåren är djupa. Religionen är en värdefull del av kulturen, säger hon.
Upplysningstiden lever kvar i Europa i form av krav på religiös neutralitet, åtminstone i det offentliga. Stadsstyrelsen i brittiska Birmingham försöka häromåret ersätta julen med det religiöst neutrala ”Winterval”. Men symboler utan innehåll gör ingen fest.
– Det är som att ta bort historiens inflytande.
Läs mera i Kp 2/2008.
