Att hjälpa kvinnor att utveckla sin fulla potential och hitta sin plats i kyrkan. Det är målet med nätverket Kvinnor i kyrkan. Men metoderna varierar.
| – Jag skulle vilja att kvinnor oavsett ställning och yrke skulle hitta sin styrka, sitt specialområde, och att de skulle få känna att de kommer till sin rätt i församlingarna, som anställda, aktiva lekmän eller aktiva förtroendevalda, säger Maria Sten. |
– Vi som kvinnor behöver backa upp varandra och få kontakter, säger Maria Sten vid Kyrkans central för det svenska arbetet. Hon är medlem i nätverket och administrerar e-postlistan till medlemmarna.– Det finns många kvinnor med en massa kunskap och erfarenheter som vi ska ta till vara, stöda och uppmuntra. Därför finns nätverket.
Någon centralstyrning finns inte, utan vem som helst kan ta initiativ till evenemang. Däremot kan nätverket hjälpa till med tips på lämpliga kvinnliga talare, läsvärda böcker eller kontakter till kvinnor som har liknande intressen.
Nätverket fanns med på ett hörn när lokala krafter ville få kvinnliga predikanter till Karleby, och då pjäsen Maria Magdalena turnerade i norra svenska Österbotten.
– Det handlar om att ta itu med problem på den egna orten och se vad man kan göra lokalt. Då kan nätverket finnas där som ett stöd, säger Brita Ahlbeck, kaplan i Esbo svenska församling.
Globalt kvinnodecennium
Ahlbäck var en av dem som för tio år sedan drog igång verksamhet för kvinnor i kyrkan.
– Det började med kyrkornas världsråds kvinnodecennium 1988-1998. På olika håll i Europa bildades nätverk för kvinnor med olika utgångspunkt. I en del fall hade nätverken att göra med att kvinnor skulle bli präster, på annat håll var den centrala frågan hur kyrkorna kunde hjälpa utsatta kvinnor.
– I Borgå tillsattes en arbetsgrupp som funderade över hur arbetet skulle gå vidare hos oss. Vi bjöd in till två konferenser till Lärkkulla och arrangerade en retreat. De som var med där bildade sedan nätverket, berättar hon.
Efter det har verksamheten varit varierande. I Vasatrakten är kvinnorna aktiva genom en arbetsgrupp som arrangerar kärnträffar i formen av temafrukostar två gånger per termin. Däremellan arrangerar Vasakvinnorna inspirationsdagar för kvinnor.
– I höst har vi haft en grupp för helig dans. Jag har inte medvetet riktat in mig på kvinnor, men det har blivit så. Det är kanske så att det är ett uttryck för andlighet som det är möjligare för kvinnor att ta till sig än för män, tror Siv Jern, kaplan i Vasa svenska församling och initiativtagare till dansgruppen.
Balans mellan män och kvinnor
Hur är det då att vara kvinna i kyrkan i dag?
– Väldigt bra på många sätt, tycker Brita Ahlbeck.
– Det finns många problem och svårigheter på vägen, men i själva församlingsarbetet är det mycket positivt.
Maria Sten håller med.
–Jag tycker att man får respekt som kvinna i kyrkan. Men på det lokala planet vet jag att inställningarna varierar mycket.
Att nätverket behövs är en självklarhet för dem som är med.
– Definitivt! Det behövs att kvinnor hittar systrar som tänker lika som de och som kan hjälpa dem att hitta sin plats i församlingen, säger Ahlbeck.
Kvinnor i kyrkan är inte ett ställningstagande för kvinnor och mot män. Det behövs en balans av både och, tycker både Brita Ahlbeck och Maria Sten. Det handlar mera om att kvinnor på ett speciellt sätt kan behöva stöd för att nå sin potential.
– För några år sedan utgavs en bok som hette Det finns en plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra. Men jag tror också att det finns stor nåd för kvinnor som stöder och uppmuntrar varandra, säger Sten.
