Med förenade krafter

Ledare. Ledare 33/2007 Det behövs bättre samhörighet mellan aktörerna i stiftet. Det konstaterade stiftsdekan Sixten Ekstrand senaste vecka i en intervju i Kyrkpressen. Därför vill han vara med och ”skapa en diskussion om hur vi skall arbeta i stiftet”. 10.8.2007 kl. 00:00
Det behövs bättre samhörighet mellan aktörerna i stiftet. Det konstaterade stiftsdekan Sixten Ekstrand senaste vecka i en intervju i Kyrkpressen. Därför vill han vara med och ”skapa en diskussion om hur vi skall arbeta i stiftet”.
Målsättningen är att få ut det mesta möjliga av de resurser som finns. Alltså att med förenade krafter ännu bättre arbeta för gemensamma mål.

 
Illustration: Jan Lindström
Ett viktigt steg i den riktningen är de stiftsdagar som enligt planerna skall hållas 14-16 november nästa år i Jakobstad.
Utan att undervärdera alla de möjligheter till kommunikation som tekniken ger är ändå konkreta möten ”öga mot öga” mellan människor en grundförutsättning för genuin gemenskap. Stiftsdagarna visar sig förhoppningsvis vara ett ypperligt forum för sådana möten.

De konkreta förberedelserna sköts av en säkert på allt sätt kompetent arbetsgrupp. Det som vi alla har orsak att ägna oss åt är frågor som har att göra med de attityder som i hög grad inverkar på vad vi ser då vi ser oss omkring i vår finlandssvenska verklighet.
Hindrar våra attityder oss från att se samarbetsmöjligheter med vissa aktörer? Hindrar våra attityder oss kanske till och med från att se vilka alla vi kan och borde samarbeta med? Hur klarsynta och vidsynta är vi egentligen och hur beredda är vi att göra det som behöver göras för att skapa samhörighet och samverkan?

När det gäller samhörigheten mellan aktörerna i stiftet kan den skapas endast om aktörerna känner till varandra och varandras uppgifter. Det som därför skulle behövas är en grundlig kartläggning av vilka alla som verkar inom stiftet och vad deras roll är.
Det som också behövs är klart definierade målsättningar för församlingarna och för stiftet. Vissa mål ställs upp på kort sikt, vissa på mellanlång sikt och vissa på lång sikt.
Ytterligare behövs en definition och beskrivning av stiftets position och funktion i det samhälle där stiftet verkar.

Både inom stiftet och i stiftets förhållande till omgivningen – samt naturligtvis vice versa – finns mycket sådant som borde och ännu mera sådant som kunde göras, inte minst just på attitydplanet.
Bland annat förefaller det ganska ofta finnas ett större intresse av att slå vakt om det egna reviret än att fördomsfritt se hur man tillsammans kunde göra saker bättre. Andra sidan av samma sak är att man avhåller sig från att göra något eller ens presentera idéer om ämnet är sådant att det till äventyrs kanske hör hemma på någon annans bord.

Efter en kartläggning och analys av hur det ser ut i dag skulle det gälla att ”äckelrealistiskt” se över vad som är bra, vad som kan eller måste utvecklas, vad nytt som behövs och vad som kunde avslutas.
Det säger sig självt att detta skede varken är lätt eller smärtfritt. Inte desto mindre är det något som inte minst Borgå stift måste ta itu med. Tiderna har förändrats och förändras och strukturerna samt verksamhetsformerna måste ses över. Annars går det som förra predikanten sade: kyrkans skepp står på stadig grund.

Strukturernas enda
uppgift måste vara att stöda kyrkan och församlingarna så att den givna uppgiften förverkligas. Strukturer som inte gör det är i bästa fall onödiga, i sämsta fall till hinder. Samma gäller också aktörerna i kyrkan, i Borgå stift och dess församlingar.


Grunden för det svåra men ofrånkomliga arbete som väntar är tack och lov lagd och den ligger fast. Kyrkans uppgift är förkunna Guds ord, förvalta sakramenten, utbreda det kristna budskapet och förverkliga kärleken till nästan.
Tryggt är också att veta att den Gud som har gett kyrkan dess uppgift också ser till att uppgiften blir gjord. Kanske inte alltid enligt människors planer – vilket vi gör väl i att komma ihåg – men i alla fall.
Stig Kankkonen



Kolumn. ”En liten, söt flicka som du borde inte ha sådana där bilringar om magen”, sa min härliga släkting åt mig i bastun när jag var kanske tio år. Ett bra exempel på hur vuxna tar sig rätt att kommentera barns kroppar vitt och brett. Släktingen är död sedan länge, men jag minns förstås för alltid hennes ord. 24.3.2026 kl. 15:31

DÖDEN. Heidi Skaag-Isaksson har gått en kurs i att vara medmänniska vid livets slut. – På något sätt har kursen gett mig större trygghet inför döden, säger hon. 20.3.2026 kl. 16:11

JAKOBSTADS SVENSKA FÖRSAMLING. Den 17 maj blir det kyrkoherdeval i Jakobstad församling. Församlingsmedlemmarna får säga sitt vid valurnorna. 18.3.2026 kl. 15:08

LUTHERSK FRIKYRKA. Han är 34 år och leder från i höst den växande, lilla Lutherska kyrkan i Norge och på Island. 20.3.2026 kl. 08:51

Personligt. När han var ung var Johannes Westö fotbollsspelare. Som nittonåring visste han att den person han var ägnad att bli inte fanns i fotbollsvärlden. Idag är han präst och skriver musik. – Bara tanken att en människa som Jesus existerat gjorde något med mig när jag behövde det som mest. 18.3.2026 kl. 13:40

MEDLEMMAR. Dopsiffrorna i 24 församlingar var år 2025 högre än året innan och kurvan för dem som lämnar kyrkan planar ut. Det är ljuspunkter. Men i stort tappar den evangelisk-lutherska kyrkan, liksom också svenska Borgå stift, fortfarande många medlemmar i statistiken. 17.3.2026 kl. 19:00

IRAN. USA och Israel angriper olika mål i Iran. Men för många i landet är det ett önskvärt krig. Ayatollahregimen har fört så mycket förtryck med sig att de vill se den falla. Pingstpastorn och politikern Mohammad Modaber i Helsingfors drömmer ofta. Då är han nästan alltid i sitt hemland Iran. 16.3.2026 kl. 20:00

Övergrepp. Sexuella övergrepp är vanligare än vad många tror, och även barn drabbas. Jenny Björkström ägnar sitt arbetsliv åt att ge offren rättvisa, tidigare som polis, nu som psykolog. – Det finns något i mig som vill se till de som är mest utsatta, säger hon. 16.3.2026 kl. 11:15

SAMARBETSPROBLEM. En färsk utredning ligger hos domkapitlen i Borgå och Esbo stift. Församlingsdelningen för 26 år sedan har långa spår. 6.3.2026 kl. 21:59

val. Kyrkoherdetjänsten i Sibbo svenska församling har inom utsatt tid sökts av två kandidater. 6.3.2026 kl. 13:20

tro. Finlandiaprisvinnaren Sirpa Kähkönen växte upp med ett kristet och socialistiskt arv att offra sig för att göra världen bättre för sin nästa. Men på sin tid belönades det inte. 5.3.2026 kl. 19:00

Bok. De här kommentarerna från sina elever har fått Krister Lillas att börja skriva fantasyböcker med Amanda Öhberg Dias som illustratör. De vill väcka läslusten genom fantasivärld. 4.3.2026 kl. 20:08

LEGO. Utanför kyrkan går ett fotgängarstråk, och där, vid fönstret, knäböjer barnen och kikar in. Här finns staden Grankulla – men i lego! ”Det är byggt av någon konstnär”, går ryktet bland barnen. Men byggare är prästen, forskaren och legofantasten Kari Kuula. 4.3.2026 kl. 19:41

drogmissbruk. Karl Peltonen har under de senaste sju åren haft både penthouse på Malta och sovit i kartonger i parkeringshallar. Nu är han erfarenhetsexpert för rusvårdsföreningen Kran. Och ser det finlandssvenska dolda missbruket under ytan. 3.3.2026 kl. 10:00

domkapitlet. Domkapitlet valde idag vid ett extrainsatt sammanträde Jessica Emaus till ny stiftssekreterare för församlingsdiakoni vid domkapitlet. 4.3.2026 kl. 15:16

Kolumn. ”En liten, söt flicka som du borde inte ha sådana där bilringar om magen”, sa min härliga släkting åt mig i bastun när jag var kanske tio år. Ett bra exempel på hur vuxna tar sig rätt att kommentera barns kroppar vitt och brett. Släktingen är död sedan länge, men jag minns förstås för alltid hennes ord. 24.3.2026 kl. 15:31

DÖDEN. Heidi Skaag-Isaksson har gått en kurs i att vara medmänniska vid livets slut. – På något sätt har kursen gett mig större trygghet inför döden, säger hon. 20.3.2026 kl. 16:11

JAKOBSTADS SVENSKA FÖRSAMLING. Den 17 maj blir det kyrkoherdeval i Jakobstad församling. Församlingsmedlemmarna får säga sitt vid valurnorna. 18.3.2026 kl. 15:08

LUTHERSK FRIKYRKA. Han är 34 år och leder från i höst den växande, lilla Lutherska kyrkan i Norge och på Island. 20.3.2026 kl. 08:51

Personligt. När han var ung var Johannes Westö fotbollsspelare. Som nittonåring visste han att den person han var ägnad att bli inte fanns i fotbollsvärlden. Idag är han präst och skriver musik. – Bara tanken att en människa som Jesus existerat gjorde något med mig när jag behövde det som mest. 18.3.2026 kl. 13:40