Identitet och ekonomi

Ledare. Ledare 31/2007 Två nyckelord i den aktuella diskussionen om församlingarnas framtid är ”identitet” och ”ekonomi”. 31.7.2007 kl. 00:00

Två nyckelord i den aktuella diskussionen om församlingarnas framtid är ”identitet” och ”ekonomi”.
Utan identitet – andlig och fysisk – är också de mest välskötta och ekonomiskt sunda församlingar endast mer eller mindre avlägsna serviceproducerande enheter. Utan välskött ekonomi kan ingen församling i längden tillfredsställande sköta vare sig sina andliga eller byråkratiska uppgifter.

 
Illustration: Jan Lindström

Den stora utmaningen är följaktligen att skapa bästa tänkbara förutsättningar för ekonomiskt sunda församlingar där medlemmarna känner sig hemma och där de känner samhörighet med varandra.En uppdelning i en diskussion om identitet och en om ekonomi är att rekommendera.

Uppdelningen är egentligen naturlig med tanke på att våra församlingar – liksom vår kyrka som helhet – har två funktioner. De är samtidigt ett andliga samfund och administrativa enheter.
Som andliga samfund har de uppgifter som relaterar till uppdraget att på allt sätt utbreda det kristna budskapet. Som administrativa enheter har de byråkratiska uppgifter och funktioner vars mål är – eller bör vara – att stöda den andliga uppgiften.

Blandar man ihop diskussionen om identitet och ekonomi kan resultatet lätt bli farlig oklarhet om vad som är mål och vad som är medel.
I stället för att ekonomin planeras och läggs upp så att den tjänar församlingarna i deras uppgift att förkunna Guds ord och förvalta sakramenten, anpassas församlingens andliga uppgifter till ekonomin.
Tjänaren blir herre.

Samtidigt som de två komponenterna diskuteras separat måste det naturligtvis finnas ett klart samband mellan dem.
Det måste finnas en tydlig medvetenhet om, förståelse för och acceptans av kyrkans primära funktion som ett andligt samfund. Annars utvecklas församlingarna och kyrkan som helhet till en ekonomi-fixerad specialenhet inom den allmänna samhällsbyråkratin.
Det finns de som menar att den utvecklingen redan har gått ganska långt.

Den förändrade kyrkoherderollen visar de praktiska konsekvenserna av en förskjutning från det andliga till det byråkratiska, alltså från det primära till de sekundära.
Då kyrkoherdarna mer eller mindre helt absorberats av byråkratiska uppgifter står församlingens andra präster i tur. Om sådana finns. I enprästförsamlingar är ett alternativ att ta lite lättare på blankettexercisen och riskera kritik. Ett annat är att med risk för utbrändhet göra allt som krävs och förväntas.

Samma situation befinner sig allt flera kyrkliga anställda i. Uppgifterna blir fler och fler, utmaningarna större och större, kraven och förväntningarna blir allt omöjligare att leva upp till.

Tankar som i olika kyrkliga sammanhang börjat ta form kring allt detta kunde i princip sammanfattas i följande dubbelfråga: vad är vår huvuduppgift och vem skall göra vad?
Den första delen av frågan utmanar till genomgripande och fördomsfria diskussioner om vad församlingen absolut måste göra och vad den eventuellt måste avstå från att göra. Den andra delen av frågan utmanar till likaså genomgripande och fördomsfria diskussioner om hur det nödvändiga arbetet skall fördelas.

Kanske kunde det vara till hjälp att damma av Frans Ludvig Schauman och hans grundtankar under arbetet med 1869 års kyrkolag.
Schauman betonade kyrkans särprägel som en trosgemenskap samt att den skall byggas nerifrån och upp. Alltså att det primära är en gemenskap där Guds ord förkunnas och att lekmännen spelar en avgörande roll i den gemenskapen.

Det låter kanske enkelt och självklart, men hur är det riktigt?
Prioriteras verkligen det andliga arbetet i praktiken så att de andliga arbetarna i våra församlingar ges tid att ägna sig åt sina primära uppgifter? Och har vi kanske glömt lekmännen och gjort församlingarnas verksamhet mer eller mindre helt beroende av de anställdas insatser?
Kunde det kanske dags för lite nygammalt tänkande och visionerande?

Stig Kankkonen



vanor. Nya vanor behöver övas för att sätta sig i hjärnan. De här tipsen gör det lättare att komma igång. 29.12.2020 kl. 17:21

Kolumn. "Jag tror mig förstå hur det kändes för folk som avvisade Maria och Josef från sina härbärgen." 17.12.2020 kl. 08:29

Julpsalm. När Zacharias Topelius i oktober
1887 skrev dikten Julvisa hade han sannolikt ingen aning om att han skrivit en av våra mest älskade julpsalmer, Giv mig ej glans. Det är inte ens sagt att Topelius tänkt sig en melodi till den. 21.12.2020 kl. 09:46

sorg. Den här julen blir Maria Eklunds första jul utan föräldrar. I flera år har hon sörjt och bearbetat, först sin mammas sjukdom, sedan sin pappas. Nu plockar hon fram barndomens tomtefamilj och är tacksam för det hon fick. 17.12.2020 kl. 09:00

kulturpris. – Det var en komplett överraskning. Jag känner mig väldigt hedrad och djupt och ödmjukt tacksam, säger Birgitta Sarelin som tilldelas Församlingsförbundets kulturpris för sitt engagemang för den finlandssvenska psalmboken och psalmsången i Borgå stift. 16.12.2020 kl. 15:00

frågesport. Börja julen med att testa dina julkunskaper! Varför inte utmana en vän? Bland alla tävlande lottar vi ut Christa Mickelssons bok "Ett blodkärl som brast". 16.12.2020 kl. 10:05

annorlunda jul. – Fira den jul du kan och vill fira i år, säger Hilkka Olkinuora. Jultraditionerna handlar inte alltid om vad man gör – utan om varför man gör det. 16.12.2020 kl. 11:00

prostar. Biskop Bo-Göran Åstrand har utnämnt tre nya prostar: kyrkoherden i Larsmo församling Max-Olav Lassila, kyrkoherden i Tammerfors svenska församling Kim Rantala och chefen för familjerådgivningscentralen inom Raseborgs kyrkliga samfällighet Ann-Sofi Storbacka. 15.12.2020 kl. 16:14

jultraditioner. "Gemenskapen i församlingsvåningen blir det egentliga julfirandet." 16.12.2020 kl. 10:00

julafton. – Jag tror det kommer att bli en speciell stämning. Jag tror att radion blir ett surrogat för den kontakt man vanligtvis haft med släktingar, säger Kjell Ekholm. 16.12.2020 kl. 09:00

biskop. Mari Leppänen är den tredje kvinnan som blir biskop i Finlands evangelisk-lutherska kyrka – och den första med rötter i den laestadianska väckelsen. – Det har lärt mig sådant om utanförskap som jag hoppas jag får nytta av. 15.12.2020 kl. 09:18

förbundsarken. För över hundra år sedan anlände
 finländaren Valter Juvelius och 
britten Montagu Parker till Jerusalem. 
De skulle inleda utgrävningar vid Tempelberget. Deras hemliga uppdrag var att hitta förbundsarken, lådan med de budtavlor som Israels folk fick av Gud. 11.12.2020 kl. 17:47

Konspirationsteorier. Kyrkoherde Daniel Björk har blivit orolig. Han ser tecken på att vissa kristna lockas mer av auktoritära ledares konspirationstankar än av vanlig, tråkig demokrati. – Men vi måste stå emot. 11.12.2020 kl. 09:42

konspirationsteorier. Konspirationsteorier är ett mycket gammalt fenomen. De har spridits i många olika syften. Men vem som sprider konspirationsteorier och vilka deras motiv är blir en komplicerad fråga att svara på – särskilt när vi rör oss på nätet. 11.12.2020 kl. 09:46

julpyssel. Vivian Krokfors och Hanna-Madeleine Andersson älskar att pyssla och sticka – och de älskar julen! På sitt gemensamma Instagramkonto delar de med sig av julpyssel och julstämning. 10.12.2020 kl. 15:54

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39