Det säger Katja Valaskivi, medieforskare och biträdande professor vid Helsingfors universitets teologiska fakultet, som leder forskningsprojektet Salaliittoteorioiden politiikka.
Om du ser att en bekant delar länkar till konspirationsteoretiskt innehåll är hen knappast del i någon kampanj, utan har helt enkelt tilltalats av budskapet som framförs, säger hon.
– Det finns också människor som delar saker som upprör dem. Syftet är att säga: se nu vilka hemska saker som sprids!
Oberoende syftet bidrar varje delning och klick till att lyfta innehållet högre upp i flödet.
Samtidigt har man också kunnat bevisa att ett flertal länder de senaste åren medvetet producerar desinformation för att påverka internationell politik – exempelvis Ryssland under det amerikanska presidentvalet 2016. Här är det långsiktiga målet att skapa förvirring och destabilisering genom att rubba medborgarnas förtroende för samhällsinstitutionerna.
Samma sak sker inom länder. I USA har anhängare till Trump delat konspirationsteoretiskt material och andra sorters falsk information i relation till presidentvalet.
– I det politiska spelet på den här nivån är konspirationsteorier och desinformation mycket starkt sammanflätade, säger Valaskivi.
Finns det en viss typ av människor som lättare börjar tro på konspirationsteorier?
– Människans specifika psykologiska egenskaper, hur våra samhällen är uppbyggda, vår mediekontext, gör oss alla utsatta – vi är alla potentiella konspirationstroende, säger Katja Valaskivi.
Vi människor tenderar att se de saker vi vill se eller som bekräftar det vi redan vet. Det här sker omedvetet: vår begränsade uppfattningsförmåga gör att vi lättare lägger märke till saker som är betydelsefulla för oss.
En annan mänsklig egenskap – som var till stor nytta när vi skulle överleva ute i naturen – är att vi strävar efter att identifiera mönster: en häst i molnen, ansikten i vardagliga objekt. På så sätt tilldelar vi saker betydelse.
Lägg sedan till att när vi människor bildat oss en uppfattning om någon sak eller företeelse är den uppfattningen väldigt motståndskraftig. I synnerhet om den delas av människorna i vår omgivning och vi hör samma sak om och om igen. Något som förstärks ännu mer på sociala medier, eftersom de är programmerade att ge oss mer av sådant vi tidigare frågat efter. När någon sedan kommer och ifrågasätter vår uppfattning bidrar det bara ännu mer till att förstärka den.
– De här är drag som finns i oss alla. Det är viktigt att förstå att vi alla är mottagliga för desinformation.
Skillnaderna människor emellan – att något som är uppenbart falsk information för en inte är det för en annan – hör ihop med faktorer som mediefostran, hur man använder källkritik och den sociala kontext man lever i.
Konspirationstro och religion
Den gemensamma grunden för många konspirationsteorier är tanken om en hemlig makt som härskar, en dold sammanslutning som har förmågan att styra över världen – på ett närmast gudomligt sätt. I den här berättelsen finns även de goda människorna, som kan utmana det onda världsherraväldet.
– Det här är en klassisk myt, säger Katja Valaskivi. Dessutom innehåller de här berättelserna ofta tankar om en Messias, en frälsare.
För många konspirationsteorier gäller också att om man skrapar lite på ytan så hittar man drag av antisemitism.
Andra religiösa drag är väntan på en förändring som kommer att ske. Här finns paralleller till Uppenbarelseboken och en strävan att tolka hemliga tecken som är typiskt inte bara för kristna traditioner.
– Man kunde kalla det en nyans av exegetik.
Ett exempel på kopplingen mellan religion och konspirationstro kan hittas bland evan‑
gelikala riktningar i USA. De har sina rötter i människor som lämnade Europa som religiösa flyktingar. Här finns alltså en stark historia av att vilja skydda sin tro och sitt sätt att utöva den samt en redan existerande misstro mot staten.
– Att den här polariseringen mellan staten och den egna religiösa gruppen finns föder det forskare kallar en konspiracistisk världsbild.
Farorna med konspirationsteorier
– Det som är svårt och spännande med konspirationsteorier är att de alltid innehåller ett korn av sanning. Det gör dem också farliga.
När konspirationsteorier sprids kan de bidra till att demonisera motparten. Det är enligt Valaskivi den största faran. Först skapas en motståndare, motståndaren utmålas som farlig och omänsklig – till slut är alla medel tillåtna för att övervinna dem. På så sätt kan konspirationsteorier användas för att eskalera folkmord eller provocera människor till att ställa sig mot varandra på gatorna.
– Det här är en mekanism som kan leda till, och som vi också sett leda till, att ondskan eskalerar: i Myanmar har Facebook använts för att rättfärdiga ett systematiskt folkmord, i Rwanda användes radion.
På det här sättet kan konspirationsteorier få långtgående verkningar på människors förtroende för demokratin och samhället.
Vad kan vi göra åt att konspirationsteorier sprids? är en fråga Katja Valaskivi ofta får. Hon säger att det bästa du kan göra är att själv hålla dig från att sprida dem. Problemet är förstås att känna igen falsk information. Hennes råd är att undvika sådant som provocerar.
– Om något upplevs väldigt provocerande är det troligen gjort så med avsikt, för att det ska spridas.
Det är betydligt besvärligare att påverka andra. En internaliserad konspirationsteori är svår att tillbakavisa med fakta. Om det gäller en person i din närhet är det bästa att försöka orka diskutera och lyssna – via Twitter eller Facebooktrådar är diskussioner som de här svåra att föra.
– Kanske det viktigaste är att ha förståelse för att någon sak kan vara faktamässigt felaktig, men känslomässigt sann. Och om något är känslomässigt sant för den här personen kan hen inte övertygas med fakta – för hen har fortfarande den här känslan.
Svaret på framlagda fakta blir antingen att personen ifrågasätter källans trovärdighet eller får orsak att säga: Där ser man nu hur djupt den här konspirationen går!
Att lyssna med empati tänker hon är den bästa – och svåraste vägen framåt – när det gäller vilket som helst ämne som lätt orsakar konflikt.
– Det är också bra att korrigera felaktig information och stå upp mot tankar som förminskar andras människovärde, tillägger hon.
Det här är stora krav att ställa på de närstående, inser hon. Det är mänskligt att undvika samtalsämnen som kan leda till obekväma situationer. Men uppmärksamhet är en stark valuta i vårt samhälle, där alla har potential att ha en röst. Att vilja bli hörd är en stark motivator – men lyssnandet är en bristvara.
Läs mera om konspirationsteorier:
