Grisar är vi allihopa

Ledare. För en tid sedan skrev chefredaktör Torbjörn Kevin, Åbo Underrättelser, en ledare med rubriken ”Förnedringsteve”. Den handlade om hur ”död, nöd och utsatthet – allt kan bli föremål för trygg underhållning i hemmasoffan” . 12.6.2007 kl. 00:00
För en tid sedan skrev chefredaktör Torbjörn Kevin, Åbo Underrättelser, en ledare med rubriken ”Förnedringsteve”. Den handlade om hur ”död, nöd och utsatthet – allt kan bli föremål för trygg underhållning i hemmasoffan” .
Som exempel nämndes tv-inslag producerade av ett svenskt produktionsbolag som hade köpts och visats av public service-bolaget SVT. I ledaren nämndes också det holländska televisionsprogram där tre personer i behov av njurtransplantation tävlade om publikens gunst, som renderade en njure av en donator som också uppträdde i programmet. Det visade sig sedan att det programmet var påhittat från början till slut.

 
Illustration: Jan Lindström
Kevin undrar om det hela tiden måste bli värre och konstaterar riktigt och träffande att ”förnedringens droppe urholkar humanismens sten” samt att ”människovärdet devalveras för att det ligger lönsamhet i att förnedra människor”.
Kritiken för att det är så riktar han först och främst mot public service-bolagen som köper och visar skräpet och slår fast att ”program med förnedring som affärsidé skall inte sändas i public service-tv”.
Så kan man motiverat resonera. Men det finns också andra tänkbara infallsvinklar.

Det första som man kan fråga sig är om det överhuvudtaget finns någon motivering för att i den demokratiska frihetens namn tillåta produktion av hurudant skräp som helst.
Vad är det som säger att det skulle vara omöjligt eller fel att försöka minska eller sätta stopp för andlig nedsmutsning av omgivningen? Varför skulle det vara mindre önskvärt än att försöka göra samma sak med en fysisk nedsmutsning? Inte är väl vårt andliga jag mindre viktigt än vårt fysiska jag?

Det andra som man kan fråga sig är vilket ansvar konsumenterna har för den fortsatta nedsmutsningen.
Om vi som en kvinna och en man, som en ansvarstagande människa, skulle vägra titta på program ”med förnedring som affärsidé” skulle garanterat produktionen av dem upphöra. Men så länge vi sitter i våra soffor och begärligt slukar dem som smakliga godbitar kommer produktionen säkert som amen i kyrkan att fortsätta.
Där det finns pengar att hämta där finns det alltid en kö av sådana som vill ge folk det som folk vill ha.

Att kräva att public service-bolagen tar ansvaret för att distributionen av program med destruktiv, människoförnedrande tematik begränsas är tyvärr ingen lösning.
Om ett nej till slaskprogram leder till att vi konsumenter flyttar över till andra kanaler utarmas också det vettiga utbudet.
Dessutom är det knappast troligt att det nuvarande systemet med public service-bolag överlever utvecklingen. Och vem eller vilka skall då begränsa den andliga nedsmutsningen?

Summa summarum är det helt enkelt så att utvecklingen av programutbudet bestäms av oss konsumenter, av dig och av mig.
Ett sätt att bära det ansvaret är att aktivera sig i förhållande till de politiska beslutsfattare som ger ramarna för vad som kan och inte kan produceras, distribueras och visas. Om tillräckligt många kräver att de sätter tummen ner för program av det aktuella slaget kommer de att agera.
Ett annat sätt att ta ansvar är att säga nej till skräpet och ja till seriösa program, inklusive seriösa underhållningsprogram. Störtdykande tittarsiffror varken vill, vågar eller kan en enda producent med självbevarelsedrift negligera.

Den som tvekar att aktivera sig på grund av osäkerhet i förhållande till skräpprogrammen kan förslagsvis resonera om och kring temat utgående från följande enkla fråga: Vad är det goda som bland annat ”program med förnedring som affärsidé” vill uppnå?
Och gör vi ingenting skall vi inte heller kritisera dem som slår mynt av att producera och sälja skräp. Då är vi grisar allihopa.
Stig Kankkonen



TIDSKRIFTER. Förbundsarenan i samarbete med Åbo Akademi gjorde i början av året en undersökning där man kartlade finlandssvenskarnas läsvanor av tidskrifter. I rapporten som presenterades i mitten av april framgick att Kyrkpressen är den i särklass mest lästa tidskriften i Svenskfinland. 23.4.2024 kl. 15:15

sverige. Efter att ha mottagit kritik har Växjö stiftsstyrelses arbetsutskott nu föreslagit att den planerade studieresan till Rom i stället ska gå till Finland. Dessutom har de beslutat att avstå från att flyga, skriver svenska Kyrkans tidning. 23.4.2024 kl. 12:46

BISKOPSMÖTET. Bikt på webben, välsignelse med olja och tydligare förbön vid konfirmation kan det bli i kyrkohandboken. Det föreslås också bli mer formuleringar om barnfostran, livsmognad tillsammans, kropp och sexualitet när man gifter sig. Temana är många i förarbetet till en ny kyrkohandbok för kyrkan. 19.4.2024 kl. 09:34

KRAVKULTUREN. Den danska folkhögskolläraren och teologen Christian Hjortkjaer skrev en bok om hur det är att växa upp i ett samhälle där vi får höra: ”Just do it.” 17.4.2024 kl. 15:24

BERÄTTARKONST. Berättarkonstnären och musikern Lina Teirs livsåskådning hör ihop med glädje, inspiration och livsmening. 17.4.2024 kl. 15:05

profilen. Prästen Sirpa Tolppanen har precis landat i Vanda där hon ska bygga upp en helt ny gemenskap – från grunden. 16.4.2024 kl. 15:34

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

HJÄLPLEDARE. Sommarjobb eller frivilligkul? Kyrkpressen tittade på vad hjälpledarna får betalt på sommarens konfirmandläger, där de har en viktig roll. På Åland har församlingarna en arvodeskultur som sticker ut. 19.4.2024 kl. 15:53

SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

GT. Också hos flitiga bibelläsare tycks Gamla testamentet falla mer och mer i skymundan. Det visade en enkät som Kyrkpressen gjorde i vintras. Vi tog frågan med GT-teologerna Lotta Valve och Antti Laato. 17.4.2025 kl. 18:30

Personligt. – Jag har en sida som litar starkt på Gud – och en som lätt faller i tvivel, säger konstnären Robert Hedengren. 17.4.2025 kl. 13:59

katolska kyrkan. Påven Franciskus, 88, är på lång sjukledighet. Efter hans tolv år som ledare för den katolska kyrkan är det mänskligt sett dags att tänka på vem som kommer att efterträda honom. 16.4.2025 kl. 10:57

PÅSK. Vi bad tre personer redogöra för ett viktigt bibelställe i påskberättelsen. De sökte sig till berättelserna om sista måltiden, Judas och Petrus. 14.4.2025 kl. 17:37

Via crucis. I sin gestaltning av Jesus har Elias Edström tänkt på manlig vänskap och hur den tar sig uttryck. Lärjungarna låg ju i famnen på Jesus. Det fanns en närhet. 14.4.2025 kl. 18:00