Bilden av kyrkan

Ledare. Ledare 22/2007 Undersökning efter undersökning vittnar om att finländarna är nöjda med kyrkan. Ändå har en del biskopar direkt och indirekt uttryckt sin oro för kyrkans image. 30.5.2007 kl. 00:00

Undersökning efter undersökning vittnar om att finländarna är nöjda med kyrkan. Den senaste undersökningen i raden gällde församlingsmedlemmarnas inställning till och uppfattning dels om de kyrkliga förrättningarna, dels om kyrkans diakoniarbete.

Åtta av tio uppgav att förrättningarna och möjligheten att vara fadder är det som gör att de vill höra till kyrkan. Lika många uttryckte sin uppskattning för kyrkans sociala arbete både hemma och i utlandet.

 
Illustration: Jan Lindström

Ett par andra tämligen färska undersökningar visar att finländarna är mycket nöjda med hur prästerna sköter sitt arbete, att skriftskolan är ytterst populär och att det är trängsel till utbildningen av hjälpledare i skriftskolorna.

Vad den så kallade ”stora allmänheten” beträffar torde det alltså vara korrekt att säga att bilden av och inställningen till kyrkan är grundpositiv. Kyrkan har med andra ord en image som den inte behöver skämmas för.

Ändå har en del biskopar direkt och indirekt uttryckt sin oro för kyrkans image. Den oron har naturligtvis ingenting att göra med resultaten av de nämnda undersökningarna. Det som oroat är den envisa offentliga diskussionen om kvinnoprästmotståndet.

I detta nummer av Kyrkpressen förklarar imageforskare, docent Veikko Karvonen, varför den massmediala logiken och den allmänna offentlighetsmekanismen fungerar som den gör.
I korthet är det så att konflikter alltid ger rubriker och att kyrkliga konflikter som kommenteras av biskopar lyfter upp rubrikerna på första sidan.

Mot denna bakgrund är det lätt att instämma i Karvonens bedömning att kyrkans ledning aktivt bidragit till att hålla igång och dramatisera den kvinnoprästmotståndardebatt som de nu menar att är till skada för kyrkans image.

Innan några större lärdomar dragits av den debatten håller en annan för kyrkan pinsam debatt på att växa till sig i offentligheten: debatten om kyrkans, konkret Tammerfors domkapitels, sätt att behandla Markku Koivisto.

Också i det fallet förefaller det vara berättigat att fråga vilken roll stiftets biskop, Juha Pihkala, spelat. Åtminstone professor Antti Laato har i offentligheten låtit förstå att det är mera Pihkalas attityder till Koivisto och Nokia-missionen än något annat som lett till konflikten.

Men bilden av kyrkan formas inte endast av den offentliga debatten. Parallellt med den förs också mera i det tysta debatter som är viktiga med tanke på kyrkans framtid. En sådan debatt just nu gäller frågan om konsekvensen i kyrkans behandling av sin anställda och medlemmar.
Frågor som ställs är bland annat hur det kan komma sig att personer som öppet och klart tar avstånd från det som kyrkan officiellt lär inte förefaller vara något problem för kyrkans ledning, medan sådana som försöker hålla sig till det som kyrkan stått för i ett par tusen år är det.

Det säger sig självt att bilden av en folkkyrka som evangelisk-lutherska kyrkan i Finland inte kan och inte skall vara glansbildsaktig. Tvärtom. Det är som sig bör att bilden ibland är grovkornig, rispig och att den väcker frågor och diskussioner.
Som institution måste kyrkan i praktiken i alla fall kunna och våga stå för det som den i teorin säger sig stå för. Den får inte anpassa sig till – som det heter – tidens anda för att uppnå popularitet och för att få en image som accepteras så många som möjligt.

Kyrkan förkunnar Guds ord, förvaltar sakramenten, verkar för att utbreda det kristna budskapet och förverkliga kärleken till nästan. Till denna del måste bilden hållas tydlig och klar.
Oberoende av om den bilden faller alla på läppen eller inte.

Stig Kankkonen



Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 12:54

KORSHOLMS SVENSKA FÖRSAMLING. Kyrkoherde Mats Björklund var den enda sökande till kaplanstjänsten i Korsholms svenska församling. 6.6.2025 kl. 13:58

musik. Som barn ritade operasångerskan Monica Groop i psalmboken medan mamman Astrid Riska spelade orgel i Berghälls kyrka. – Hon har varit min lärare och min Alma mater. Jag har henne att tacka för hela min karriär. 5.6.2025 kl. 19:46