Bloggmani

Sofia Torvalds. När den nya kp-webben öppnade började jag blogga, helt sorglöst. Att skriva ett inlägg då och då är väl inget problem, tänkte jag. Blogg-oskyldiga lilla jag. Nu är jag fast. Jag kan inte sluta. 16.4.2007 kl. 00:00

När den nya kp-webben öppnade började jag blogga, helt sorglöst. Att skriva ett inlägg då och då är väl inget problem, tänkte jag. Blogg-oskyldiga lilla jag. Nu är jag fast. Jag kan inte sluta.

Där sitter jag sent på kvällen och borde lägga mig. Det kliar i fingrarna. Om jag bara skulle kolla lite grann? Jag behöver ju inte logga in, så att nån ser att jag är där. Pling! Datorn på. Hoppas barnen inte vaknar. Aj sidu, jag är inte ensam. Men jag loggar inte in ändå. Fast det där måste jag ju svara på, jag upplever verkligen att jag har en åsikt. Nå, jag loggar in då. Snabbt bara.

Så här fungerar det: Någon sitter ständigt i webbkollektivets vardagsrum och samtalar med låg röst. Dessutom är det okej att sätta sig i soffan och lyssna, och inte bara det: det är okej att delta i diskussionen. Snabbt lär man sig hur folk skriver inlägg och kommentarer. Man lär känna dem. Deras fysiska jag är en liten fyrkantig bild och man kan inte känna på dem, de finns någon annanstans. Ändå inbillar jag redan att jag vet hur folk i webbgemenskapen reagerar på olika saker, att jag har lärt känna dem och vet hur de är.

En del kyliga, andra personliga. En del mer ilskna, andra mer milda. En del gladare, andra lessnare. En del tystare, andra mer högljudda.

Under de senaste månaderna har kp-bloggen börjat hitta sin form. Det handlar mycket om religion och tro, men alla som skriver är inte religiösa. Och de som är religiösa är det på en massa olika sätt. Tidvis har det gått hett till. Ibland har jag blivit ofantligt upprörd då jag läst. Andra gånger har jag blivit glad och berörd.

Nåja. Nu måste jag sluta. Måste logga in på kp-webben och kolla läget.
(Kom med! Surfa in på www.kyrkpressen.fi och klicka vidare på bloggar.)

Sofia Torvalds



PÅSK. Påsken kan ses som en kulmination av känslor. Men egentligen kunde man säga att det är påsk året om när man ser till hela känslospektret av misslyckanden, lidande, felsteg, förlåtelse och att livet fortsätter, konstaterar Patrica Strömbäck. 5.4.2023 kl. 18:00

GLÄDJE. Ester Laurell har en medfödd inneboende livsglädje. Den har hon fått i sitt barndomshem och i sina tonårs första kristna gemenskap. Sedan följde en 40 års paus då livet fyllde på med annat; erfarenhet, upplevelser, sorger, som i dag ger hennes glädje djup. 9.4.2023 kl. 17:00

PEDERSÖRE. Kyrkoherden i Petrus församling i Helsingfors, Daniel Björk, söker motsvarande tjänst i Pedersöre. Han är den första som söker tjänsten, vars ansökningstid går ut den 19 april. 7.4.2023 kl. 17:15

sorg. Sorgen drabbar oss alla, förr eller senare. För den som kämpar sig igenom den kan långfredagen komma som en lättnad. KP talade med Katarina Gäddnäs dagen efter att hon jordfäst sin pappa. Hon tycker om långfredagens gudstjänst för att den är avskalad och hjärtskärande. Som våra liv, ibland. 7.4.2023 kl. 10:00

KOLUM. Kanske du vågar gå in i en kyrka, sätta dig längst bak och se på altaret som är draperat i svart. Kanske du kan sörja dina osynliga sorger. Kanske du kan sörja krossade drömmar, skilsmässor, missfall, husdjur och att ingen älskade dig så mycket som du behövde. 7.4.2023 kl. 10:53

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36