Avståndet mellan Pielavesi, där Leo Makkonen föddes sommaren 1948, och Kuopio, där Finlands ortodoxa kyrkas ärkebiskop, Karelens och hela Finlands biskop Leo Anno Domini 2007 har sitt arbetsrum, är endast 75 kilometer. I den meningen har överherden alltså inte färdats långt, men nog annars. Vägen från Pielavesi till Kuopio har varit allt annat än rak.
| Leo Makkonen är Finlands ortodoxa kyrkas ärkebiskop. Foto: Stig Kankkonen |
Den bok som Maija Hurri skrivit om ärkebiskop Leo har getts titeln Kutsumus ja tahto, alltså Kallelse och vilja. Länge behöver man inte samtala med de finländska ortodoxas överherde för att förstå varför. Den röda tråden i ärkebiskop Leos liv förefaller ha varit att följa Guds kallelse oberoende av vart och till vilka uppgifter den har fört och att göra det med en vilja som är både seg och målmedveten.
Mycket till psykolog behöver man inte heller vara för att inse att förklaringen till kallelsetroheten och den starka viljan finns både i generna och i ärkebiskopens barn- och ungdomstid.
Det började i ”papphemmet”
I juni 1948 fick Jeudokia och Aleksanteri Makkonen sitt första barn. Då modern kom hem med pojken till Taipale by i Pielavesi var det inte mycket till hem att tala om. Familjen Makkonen bodde nämligen som evakuerade i storstugan i en bondgård. Det utrymme som de kunde kalla sitt bestod av några kvadratmeter golvyta som avskiljts med hjälp av pappväggar som inte ens nådde upp till taket. Inredningen bestod av en säng, ett par stolar och ett litet skåp. Med den vrån som bas började Makkonens, som nu för andra gången var evakuerade från sitt hem i Salmi by Karelen, bygga upp en ny tillvaro.
– Först byggdes ett fähus, sedan en bastu och slutligen ett hus, berättar ärkebiskop Leo.
– Samtidigt gällde det för min far att bryta odlingsmark.
Leo fick med tiden sällskap av en bror och en syster och modern skötte hemmet och barnen.
– Hon hade alltid varit intresserad av att utbilda sig, men tiderna var sådana att det helt enkelt inte gick. I stället började hon utbilda andra och fungerade som lärare, bland annat och inte minst som religionslärare.
Att familjen Makkonen var karelare och ortodoxa gjorde att de i den tidens Finland inte sågs med allt för blida ögon. Deras karelska språk var obegripligt och deras ortodoxa tro var främmande.
– Jag kommer mycket väl ihåg hur bittert min mor ofta grät över hur illa vi behandlades och över den illvilja som visades oss�
Läs profilen i sin helhet i papperstidningen 16/2007.
