I samband med varje årsskifte försöker vi såväl individuellt som kollektivt få åtminstone små glimtar av eller antydningar om vad det nya året kan tänkas föra med sig.
Detta trots att vi alla är väl medvetna om att det inte går.
Det är som det gamla talesättet säger: människan spår men Gud rår.
Å andra sidan kan vi naturligtvis inte heller slå oss ner och bara vänta på att framtiden kommer. Framtiden är ingenting som finns fix och färdig på nästa blad i almanackan. Den formas här och nu.
Och eftersom Gud har valt oss till sina medarbetare kallar Han var och en av oss att ta sin del av ansvaret för hur morgondagen ser ut.
När det gäller evangelisk-lutherska kyrkan i Finland väntar många utmaningar på att antas av aktiva och engagerade präster, förtroendevalda och lekmän.
Hur få ut det kristna budskapet till dagens människor? Hur bevara enheten i kyrkan och stiftet? Vad kan och måste göras för att stoppa medlemsflykten? Hur trygga verksamheten då ekonomin blir allt kärvare?
Den del av helhetskyrkan som utgörs av Borgå stift har dessutom speciella utmaningar att handskas med.
Vad händer med de svenska församlingarna och det svenska stiftet då många organisatoriska strukturer förändras? Hur garantera den svenskspråkiga kyrkliga utbildningen av inte minst barnledare och ungdomsarbetare? Hur sköta rekryteringen och utbildningen av både anställda och ansvarstagande lekmän? Hur trygga förutsättningarna för Kyrkans central för det svenska arbetet så att den kan utföra alla sina uppgifter optimalt? Hur koordinera arbetet inom den kyrkliga tredje sektorn så att de knappa resurserna kan användas på bästa sätt? Hur förbättra samarbetet mellan alla finlandssvenska kristna aktörer?
Med tanke på allt det som kunde och borde göras gäller det för de ansvariga i stiftet att kunna prioritera och att kunna prioritera rätt.
Biskop emeritus Erik Vikström och domkapitlet under hans ledning såg detta behov. Det fanns också planer på att tillsätta en utredare med uppgift att kartlägga den finlandssvenska kyrkliga sektorn och dess aktörer samt komma med tankar om vad som kunde och borde göras. Planerna förblev dock av olika skäl planer och förverkligades inte.
Många förväntningar ställs nu på den nye biskopen Gustav Björkstrand, som med såväl sina andliga som administrativa erfarenheter allmänt anses ha det som behövs för att leda Borgå stift i en mycket utmanande tid.
Hans förhoppning om konstruktiva samtal mellan företrädare för olika ämbetssyner vittnar om prioritering av enhet. Hans initiativ att kalla samman företrädare för kyrkan och olika samhällsaktörer till samtal om kommande strukturförändringarna (se mera på nyhetsplats) vittnar om prioritering av fungerande administrativa lösningar.
Den förhoppning om en öppen, glad och aktiv folkkyrka som biskop Björkstrand i olika sammanhang gett uttryck för signalerar att han också prioriterar en ännu effektivare och bättre koordinerad kyrklig tredje sektor.
Och kanske också en ännu bättre koordinering av samarbetet mellan KCSA och den kyrkliga tredje sektorn.
Med en ny biskop, med ett KCSA som småningom säkert hittar sina arbetsformer och sin plats, med nya förtroendevalda i församlingarna, med ett delvis förnyat domkapitel och med ett alert stiftsfullmäktige kan man motiverat talat om ett nytt år med nya möjligheter.
Nu gäller det för alla att tillsammans ta vara på möjligheterna och tillsammans bidra till att år 2007 blir ett nytt nådens år från Herren.
