Lucka 14. 121212 - två dagar efteråt
Världen gick inte under i år heller. Buden på datum för världens slut har varit många, men ingen har ännu haft rätt. Vem skulle förresten vilja ha det tvivelaktiga nöjet att finnas kvar och säga: Vad var det jag sa? Vem skulle dela ut vadslagningsbyråernas prispengar till den som mot alla odds fick rätt?
Jag har alltid undrat hur undergångsprofeterna föreställer sig världens undergång. Kommer jorden att förstöras i en krock med en asteroid eller genom utomjordingars intervention, eller hur blir det? Den som (över)lever få se.
Medan vi drar en kollektiv suck av lättnad, låt oss fundera en gång till.
När går världen under, när dras mattan under fötterna på oss, när är hoppet ute, när ger vi upp, när blir det så mörkt att vi inte längre orkar? När min egen värld går under kan jorden lika gärna kollidera med vilken planet som helst.
Världen går under hela tiden. Varje sekund går den under för någon.
Men konstigt nog händer det ofta att världen liksom återuppstår. Många har berättat att de småningom kan börja skymta ett liv också efter katastrofen, efter skilsmässan, efter dödsbudet, efter olyckan, efter kriget. Men det är något vi måste upptäcka själva, säger de, en liten bit i taget.
Ibland talas det om katastrofer av ”bibliska proportioner”. Men det finns också ett hopp av bibliska proportioner. Ingenting kan skilja oss från Guds kärlek. Inte ens världens undergång.
