Jan Bambu Eriksson är skeppare på förbindelsebåten M/S Viken i Pargas.

Jan Bambu Eriksson: "Kanske fler borde stänga av telefonen och gå i kyrkan"

Väståboland.

Jan Bambu Eriksson säger att kyrkan är en plats där du kan lugna ner dig och stänga ute världen.

– Det blir en slags meditation. Och rutinerna är desamma, du stiger upp lite och sätter dig igen.

16.9.2020 kl. 10:35

Jan Bambu Eriksson är skepparen och kyrkopolitikern som vill förbättra lokalsamhället. Att han kallas Bambu har en naturlig förklaring.

Sjölivet har i någon form alltid varit pargasbon Jan Erikssons vardag. Som ung prövade han på att vara matros.

– Vi var borta ett halvt år åt gången. Det var egentligen lättare att gå ombord än att mönstra av. Man blir institutionaliserad, säger han.

Numera håller han sig närmare hemknutarna och sedan fem år tillbaka kör han förbindelsebåten M/S Viken på linjen Pargas södra. Det betyder stopp vid ett tiotal öar i Pargas och Nagu, och ett stort ansvar för att få livet i skärgården att rulla.

– Vi kör skolbarn från holmarna, och längs linjen har vi till exempel Finlands största äppelgård, en mjölkgård, sommarhotell och en semesterby. Det är en levande skärgård, och vi som sköter färjan blir en viktig del av närsamhället.

I sommar har trycket på färjorna varit extra hårt.

– Det har varit mycket rusning eftersom människor rest inom landet på grund av coronaviruset.

Jan Eriksson jobbar en vecka och är ledig en vecka. Arbetsdagarna börjar tidigt och slutar sent, och båtpersonalen övernattar i ett hus vid färjfästet under arbetsveckan.

– Men vi behöver inte vara i beredskap under natten, det sköts av andra myndigheter. Jag trivs jättebra med arbetstiderna. Och den lediga veckan är en ganska skön motvikt till jobbet.

Att han kallas Bambu går långt tillbaka.

– Som 13-åring växte jag kring trettio centimeter på ett år. Då sa någon till mig: Du växer ju som bambugräs!

Vill förbättra

Jan Eriksson är ordförande för gemensamma kyrkofullmäktige i Pargas kyrkliga samfällighet och medlem i församlingsrådet i Väståbolands svenska församling. Han har också varit aktiv kommunpolitiker, förtroendevald inom idrotten och huvudförtroendeman i jobbet.

– Jag vill vara aktiv och försöka göra lokalsamhället bättre. Jag har alltid tyckt att kyrkan gör ett viktigt arbete och är en viktig del av samhället.

Ibland kanske en del tycker att han är för aktiv, funderar han.

– När du har en åsikt kan inte alla dela den, och ibland trampar man på någons tår, men fast man har olika åsikter måste man inte vara fiender.

Han uppskattar möjligheten att kunna påverka i en liten församling.

– Men en svaghet i den demokratiska gången är att om du endast är invald i kyrkofullmäktige så kan du inte påverka så hemskt mycket. Vi har möte ungefär ett par gånger i året. Det blir genast svårt om du inte är så insatt. Det krävs ett stort engagemang och en vilja att ta reda på.

Demokratiproblemet är än mer utvidgat.

– Som ordet avslöjar så är församlingen en församling. Det är inte kyrkoherden som leder församlingen utan människorna. Det kan bli ett underskott i demokratin.

Kyrkan är meditation

På sjösöndagen sitter Jan Eriksson i kyrkbänken. Från sina längre seglatser kommer han ihåg sjömanskyrkans betydelse.

– Man kunde läsa tidningar där och samtala lite, ibland ordnades någon andakt ombord.

Han uppskattar det avbrott i vardagen och stressen som kyrkan kan erbjuda.

– Kyrkan är en plats där du kan lugna ner dig och stänga ute världen. Det blir en slags meditation. Och rutinerna är desamma, du stiger upp lite och sätter dig igen. Kanske fler borde stänga av telefonen och gå i kyrkan.

Ulrika Hansson

Kolumn. "När sången är över går jag till första bänkraden och sätter mig ner. Jag känner att hela min kropp är varm, avslappnad och rofylld." 30.3.2022 kl. 13:51

Kristinestad. Eva Westerlund började sin tjänst som diakonissa i Lappfjärd år 1954. En moped tog henne ut på uppdrag i byarna den första tiden. 30.3.2022 kl. 13:36

malax. Malax, Petalax och Bergö församlingar föreslås gå samman från årsskiftet. ”Vi måste tänka på framtiden”, säger biskop Bo-Göran Åstrand. 30.3.2022 kl. 13:27

korsholm. Musikalen Jakten på den försvunna psalmskatten framförs i Replot och Korsholm. – Handlingen ligger inte så långt från verkligheten, säger kantor Michael Wargh. 31.3.2022 kl. 00:00

Kolumn. "Ett frö behöver omvårdnad och omtanke för att överleva." 31.3.2022 kl. 00:00

Solf. Patrik Vidjeskog är ny tf kantor i Solf. Han är utbildad i komposition men självlärd som kyrkomusiker. Nu bjuder han in till önskepsalmafton! 31.3.2022 kl. 00:00

BORGÅ. Skogen kallar oss att vårda och vörda – det är temat för ett seminarium och en diskussion i Borgå. Hur ska vi bruka skogen ansvarsfullt? Och finns det en helig dimension av skogen? 31.3.2022 kl. 00:00

Kolumn. "Finlandssvenskar är nästan småpratets mästare." 31.3.2022 kl. 00:00

sibbo. Hämtmat, vinterbad och massage – diakon Sara George i Sibbo är inte rädd för att testa nya idéer för att bidra till insamlingen Gemensamt Ansvar. 31.3.2022 kl. 00:00

Kolumn. Jag upplever mig inte generellt som en rädd människa, men förra veckan var jag med om en situation där jag drabbades av en stark, irrationell rädsla. Det berörde inget allvarligt, men min reaktion blev oväntat stark och jag ville bara fly bort från det som jag förväntades utföra. Jag påmindes om gamla sår och begränsningar och nuddade vid något som legat dolt – min rädsla. 23.3.2022 kl. 13:08

nykarleby. Musiken och gemenskapen är det Emma Sjölind uppskattar mest i församlingen. – Jag sprider gärna budskapet via sången, säger hon. 23.3.2022 kl. 13:05

nykarleby. Om det vill sig blir det två kyrkliga val i Nykarleby i år, kyrkoherdeval och församlingsval. Tommy Krokvik ser en utmaning i att hålla medlemmarnas intresse uppe för båda valen. 23.3.2022 kl. 12:53

vanda. Sini Aschan är ny ungdomspastor i Vanda. 18.3.2022 kl. 14:23

Kolumn. "Jag fortsätter limma ihop vårt uppståndelsekors." 18.3.2022 kl. 14:20

BORGÅ. Att skapa konst tar fram kreativiteten, lyckan och lugnet, konstaterar Nelli Nio. Hon leder Ateljé Eivor för konstnärer med specialbehov 18.3.2022 kl. 14:12