I Kristinestads kyrka ordnas samlingarna ”Bön för fred”, där man ber för Ukraina. Nu utvidgas de så att samlingarna också hålls i Lappfjärd, eftersom många av de nyanlända flyktingarna bor där.
– Det är bön för ukrainarna och också med ukrainarna, berättar Johan Eklöf, pensionerad präst i Lappfjärd.
De flesta ukrainarna hör formellt till den grekiskt-ortodoxa kyrkan. Också många flyktingar som inte varit så kyrkligt aktiva är glada över samlingarna.
– Den hotfulla situation som de befinner sig i gör att de längtar efter trygghet, och efter något mera. De är tacksamma för all hjälp de fått.
Många församlingsbor har aktivt tagit del i det konkreta hjälparbetet, bland annat genom att ordna med matkassar.
Flyktingarbetet i församlingen har vuxit fram över tid. Det började med de afghanska kvotflyktingarna som placerades i Lappfjärd i början av 2000-talet.
– Jag och min familj fick vara värdar för och ta hand om en afghansk familj. Det var en upplevelse på många sätt.
År 2009 startade Röda Korsets mottagningscentral i Kristinestad, till en början med 150 flyktingar. Flera anlände senare.
– Nu kom det människor till oss från sådana länder som vi kristna har väldigt svårt att komma in i annars, som Afghanistan och Iran. Det var som om missionsfältet hade flyttat till oss.
Johan Eklöf var vid den här tiden kaplan i den nya sammanslagna församlingen i Kristinestad, och hade mera tid över än han tidigare haft som kyrkoherde i Lappfjärd.
– Någonting måste vi göra, tänkte jag.
Inbjudningslappar delades ut, och man ordnade en internationell samling i kyrkan.
– Jag var väldigt förvånad när vi var 70 personer på den första samlingen, varav cirka 50 flyktingar. Visst var det ganska tafatt till en början, men det hela var väldigt uppskattat.
Gemenskapssamlingarna över en kopp te efteråt kunde vara i timmar, och de fick god kontakt.
– Vi försökte inte hålla samlingarna allmänreligiösa, utan annonserade klart att vi presenterar vår kristna tro. Jag har inte upplevt att det varit något problem.
– Många hade väldigt tråkiga erfarenheter till exempel av talibanerna och den muslimska tro de stod för, så när de fick höra om kärlekens Gud, om Jesus Kristus, var det något alldeles nytt och något som de gärna hörde.
Johan Eklöf började märka att arbetet var väldigt välgörande också för församlingen. Tack vare den nya verksamheten började en del komma med som inte annars hade varit så engagerade. Det blev också ett intensivt samarbete mellan församlingarna på orten.
Detsamma lägger han märker till också i dag. Den fruktansvärda tragedin och eländet lockar fram också sådant som är gott, säger han.
– Flyktingarbetet stärker gemenskapen inom församlingen, och mellan olika församlingar. Det berikar församlingen att nya människor från andra länder kommer med.
