Vems är rädslan?

Kolumn.

Jag upplever mig inte generellt som en rädd människa, men förra veckan var jag med om en situation där jag drabbades av en stark, irrationell rädsla. Det berörde inget allvarligt, men min reaktion blev oväntat stark och jag ville bara fly bort från det som jag förväntades utföra. Jag påmindes om gamla sår och begränsningar och nuddade vid något som legat dolt – min rädsla.

23.3.2022 kl. 13:08

Att vara rädd är inte en speciellt attraktiv egenskap i vårt samhälle. Rädsla ses oftast som svaghet och som något som bör bekämpas. Rädsla kan begränsa, hindra och paralysera, men även fungera som en skyddsmekanism mot faror och hot. Rädslor hör till det mänskliga livet och förmodligen känner vi alla någon form av rädsla ibland.

Vi har i två års tid kämpat med en pandemi som skapat stor rädsla hos många människor. Vi har även nyligen fått skrämmande rapporter att det brutit ut krig i Ukraina. Det är allvarliga händelser som skakar om oss och sätter radarn på vår egen litenhet och maktlöshet. Det är skrämmande att inse hur begränsad vår förmåga till kontroll är.

Bibeln talar otaliga gånger om att vi inte behöver vara rädda eller frukta. Över 400 gånger lär dessa ord stå skrivna i Bibeln. I Jes. 41:10 står det: ”Var inte rädd, jag är med dig. Ängslas inte, jag är din Gud. Jag ger dig styrka och hjälper dig, stöder och räddar dig med min hand.”

Gud är medveten om hur oroliga och rädda vi människor ofta är och vill därför påminna oss om att han är med oss i allt som vi möter.

Enligt Bibeln är inte mod motsatsen till rädsla, utan kärlek. ”Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan.” (1 Joh. 4:18) Klamrar jag mig fast vid min rädsla eller vågar jag överlämna den och mig själv till Honom som är den fullkomliga kärleken? Till Honom som övervunnit all död, ångest och rädsla på korset. Jesus är beredd att ta över din och min rädsla och göra den till sin.

Anne Holm-Haavisto är diakon i Nykarleby.

Anne Holm-Haavisto