Nu kan jag säga ”nästa vecka” om mitt nya jobb. Jag har börjat förbereda mig konkret: cykeln har fått vinterringar för dagliga turer till järnvägsstationen.

Det är skönt med tydliga förändringar som man kan förhålla sig medvetet till, som man kan förbereda sig för och veta när de infaller.

Det är värre med smygande förändringar, särskilt sådana smygande förändringar som man borde förhålla sig medvetet till och reagera på. Men om man inte lägger märke till dem är de svåra att reagera på och hantera. Jag tror det är i sådana lägen vi behöver profeter. De som pekar på att vår kultur sakta håller på att acceptera att egenintresset får styra våra handlingar på bekostnad av det gemensamt goda. De som pekar på att det verkar vara ok att ekonomiska intressen kör över kvalitativa intressen i vården. De som pekar på att människovärdet i dag tycks vara kopplat till hur nyttig en människa är. De som pekar på att det håller på bli ok att förvänta sig bonus utöver lönen för att göra ett bra jobb. De som pekar på att det tycks vara ok att blunda för att andra människor jobbar under omänskliga förhållanden för att vi ska ha våra tekniska prylar uppdaterade till senaste modell. Osv.

Jag vill lyssna till de här profeterna. Jag vill själv ta ställning till smygande förändringar i vår tids värderingar. Om det bara vore så enkelt som att byta däck på en cykel!