Det är intressant med de olika roller vi har här i livet, De varierar väldigt mycket beroende på tid och rum. Många roller har vi redan lämnat bakom oss och säkert kommer vi att ha många nya roller i framtiden. Vi har de där kända rollerna inom familjen, mamma-papparollen, äldsta, yngsta och mitt-emellan barn. Vi har olika roller inom vänskapskretsen. Yrkesrollen tycks vara mycket viktig för många av oss, men så en dag har vi rollen som pensionär. Under en och samma dag byter vi roller så som vi byter kläder. Ja faktum är ju att vi också använder oss av olika kläder i de olika rollerna.

Jag har funderar på olika roller jag har, speciellt här i Nepal. Var jag än rör mej så har jag rollen som utlänning. Jag kan inte undvika den rollen med mitt ljusa hår och bleka ansikte. Ifall jag någon dag sätter shortsen på, har jag rollen som turist. Jag hörde en gång  två äldre nepalesiska damer kommentera en grupp turister, i vilken alla bar shorts. -"De måtte vara fattiga som bara har råd med shorts". Trots den här kommentaren har jag nog rollen som rik, både som utlänning och som turist. Rollen som rik känns obekväm för mig. Här är det inget stort fel att ta från de rika. I den här rollen som rikeman har jag inte längre min fina regnrock, som jag i Finland köpt för dyra pengar med tanke på monsunregnen. En roll som jag däremot trivs i är rollen som utlänningen som kan nepali. I den rollen finns det två roller. Den ena är när människorna inte vet om att jag kan språket och jag kan få höra att jag har stor näsa, den andra är när jag får se glädjen hos människorna då de upptäcker att jag kan tala deras språk.
När jag sedan talar med människorna, så kommer jag rätt så snabbt in på rollen som kristen. De kristna nepalsernas roll i samhället i Kathmandu är mycket märkbar. Det finns både en radio- och TV-station som sänder kristna program så gott som dygnet runt.  Stora kors på byggnader visar var de kristnas kyrkorum finns. Vilken roll de kristnakommer att spela i framtidens Nepal är en öppen fråga. Rollen som finländare här är positiv. Sonera-Telia står bakom mobilnätet, Ncell. Finland är med i många utvecklingsprojekt och har ett gott
rykte här.
Den här veckan hade jag två annorlunda roller. Rollen som avtackare: jag fick tacka och säga farväl till Kirsti Kirjavainen som kom till landet 1977 och levat sitt liv i Nepal så gott som hela tiden sen dess. Det kändes lite märkligt att det blev just jag som skulle avtacka henne, jag som för drygt en månad sedan kom till landet.
Min andra var rollen som hedersgäst och mottagare av hedersbricka: NCFN (National Christian Fellowship in Nepal) firade sitt 50-års jubileum och jag som representant för Finska Missionssällskapet var en av hedersgästerna och fick en medalj att sätta på bröstet och gå upp och motta den fina hedersbrickan
i mässing med omnämnande över det arbete som FMS gör i Nepal. Vill du läsa mer om den festen så gå till www.finskamissionssällskapet.fi/ls_se/hem/aktuellt/de_kristna_kyrkornas_takorganisation_i_nepal_firade_50_ar/
Nu för tillfället har jag en av de tråkigaste rollerna, nämligen rollen som sjukling, flunssig. Tur att flunssan inte smittar via nätet, fastän det kanske är ett virus.
Nå, vilken roll vi än har får vi lita på att vår Regissör leder oss i alla våra livsroller och att pjäsen får ett gott slut. Pjäsen har förutsättningar att få ett gott slut, därför att Regissören själv tog på sig rollen som Guds lamm som tar bort världens synd.
Det är värt att fundera på den rollen!

Ben Westerling