31. Året

Det är nyårsafton och postlådan är sprängd i bitar. Inte första gången och knappast sista. Det är väl fjärde eller femte postlådan som behöver bytas ut hos oss. Plastpostlådorna höll inte så bra, så de två senaste har varit av metall. Men vad hjälper det. Förra gången försvann postlådan  helt. Stulen. Borta. Ingenstans. Däremellan har nån sparkat loss den från ställningen jag byggt. Den senaste var utsatt för ännu starkare sprängkraft än tidigare så det låt plåtbitar på andra sidan vägen. Men nu ska det bli ändring på det.

Vi råkade se postiljonen genom fönstret när han kom med posten och vi kom överens om att flytta postlådan närmare huset från början av året för att kanske undvika att den sprängs i
luften eller annars utsätts för omild behandling under nästa år. Tidigare har vi varit tvungna att flytta avfallskärlet, roskisen, närmare huset. Den förra fylldes med andras byggavfall ibland och till slut försvann den spårlöst. Bud nr 7 enligt Luthers indelning av de tio buden ”Du ska inte stjäla” känns på något sätt relevant. Ett nyårslöfte kan jag i alla fall avge: jag tänker inte spränga eller stjäla någons postlåda.  

Året som gått då, hur var det? Att skriva verksamhetsberättelse är både arbetsdrygt och inspirerande. Arbetsdrygt om man verkligen vill ha med alla händelser i detalj, annars händer det lätt att bara de senaste upplevelserna eller den eventuella semesterresan kommer med.
Inspirerande att märka hur mycket som egentligen hänt, hur många härliga människor man fått träffa och lära känna och hur mycket skön musik man hunnit lyssna till. Borde för säkerhets skull kolla igenom kalendern för att riktigt minnas vad som hände under året.

I korthet litet om jobb och fritid alla fall: Mycket vardag och rutiner, men någon sorts förnöjsamhet i allt. Nytt liv i församlingen med yngre och äldre. Ansvarsveckans kampanj om religionsfrihet lyckades väl. Frikyrklig Samverkan höjde profilen. Religionssamarbetet fick  styrfart. Grani Big Band konserterade med Jan Allan på Baltic Jazz och hann spela in skivan Jump for Joy under hösten. 14-årsresan med yngsta sonen gick till London. Min kära hustru
lärde sig gå på nytt efter att akillessenan brustit. Nyåret firade vi med goda vänner.

KP-bloggen i december har hjälpt mig att samla och skriva ner tankar och intryck. Det har varit nyttigt och lärorikt. Alltid lika uppmuntrande när människor tittat in på bloggen, vissa till och med regelbundet. Så, tack till KP som gav mig chans att månadsblogga och till alla er som läst eller tänkt läsa mina texter.

Själv vill jag fortsätta se varje dag som en förmån. Livet är en gåva och att lära känna givaren är väl använd tid.