Bloggarkiv

Ewert Gustafsson
Ewert Gustafsson
Ålänningen och mariehamnaren Ewert Gustafsson är Kyrkpressens bloggare under mars månad. Han är en kyrklig mångsysslare som prövat på så gott som alla jobb en församling kan bjuda på. Senast på jobbet som predikobiträde i Brändö-Kumlinge.
– Jag har aldrig bloggat tidigare så det blir en helt ny utmaning för mig. Det blir väl både kortare funderingar och längre om allt möjligt. Det kan bli svårt att hålla en röd tråd tror jag. Det blir väl filosoferande på skärgårdsfärjan blandat med ensamhet i stormen på en klippa i havsbandet.

Kobbloggbok

27.02.2013 21:18

Vissa händelser i denna kobbloggbok är ett resultat av bloggarens fantasier och har en existens enbart i denna kobbloggbok. De miljöer som beskrivs nedan eller ovanför finns i de flesta fall på riktigt, men inte alltid och inte överallt.

Dopklänningen, den gamla och nötta, använd av flera generationer, frasade mot dopfuntens kanter. Det var ett stilla ljud då när allting annat tycktes ha tystnat. Den lilla gruppen framme i stadens katedral hade som stannat till mitt i en rörelse.
Strax återvände dock allt i den församlade församlingen. Omedelbart. Barnet skrek, högt, högre, högst. Tystnaden lade sig inte som i den tidigare tysta stund, inte ens då barnets namn var givet. Barnets hjässa var fuktig, doften av ny människa spred sig runt stadens katedral. Det var ett gallskrikande nytt liv.
Han kände sig främmande i kostymen, van som han var att stå framme i alltings centrum. Kostymen: Centrum, Åbo. Priset var inte viktigt. Ute efter femton minuter i affären. Orka stå som en skyltdocka för alla passerande medan en hurtig kläd-van expedit skådar en från alla håll. Och ljuset. Ljuset från de elektriska ljusen skapar både trötthet och huvudvärk. Den ovana doften av nya kläder tränger in djupare i ens sinne, då lysrören pulserar ut sitt värmande ljus. Och varmt blir det, som om man hade på sig vinterns ulster.
Mannen därframme log och plötsligt var han tillbaka i den svala helgedomen. Ett kort skratt kom över hans läppar. Paret bredvid log och skrattade med. Den första ritualen av många i ett liv var avklarad. Själv hade han aldrig döpt några barn i någon kyrka. Ändå kändes psalmen levande och helt naturlig i sammanhanget.
Utanför valven svängde han till höger. De planterade lindarna i esplanaden gav sol och skugga, skydd för vind och en plats att leka på för ekorrarna. Det blåste en västlig vind, rakt emot ansiktet. I steget tittade han ner och såg att den nya kavajen hängde utanför jackan med flera centimeter. Dagen bytte färg, mattades av, blektes och dog under den korta promenaden ner mot hamnen. En stilla värdighet fanns i det skeendet. Till höger låg kaptensvillorna på rad. Nere vid avskeds- och välkommenterminalen tändes alla hamnens strålkastare. Den tidiga kvällen blev ljusare, men snart tog mörkret överhanden igen. Mitt i en stilla fundering lyfte han blicken då han hörde ett rop och fick se en annan människas ansikte. En meningslös tanke slog honom, och han beslöt att gå från ett av sina favoritställen till det andra. Färjorna från de tre huvudstäderna skulle inte komma på länge än. Nya människor fanns inte att se då han gick nerför gatan kantad med Hildas hus i olika former och färger.
Vid den matta disken svepte han blicken över urvalet. Inte mycket han hade råd med den dagen heller. Fick det vanliga framför sig och kände sig nöjd. Själv rosen i sin fägring får dela samma lott, tänkte han stilla. Trafiken på den breda gågatan utanför var obefintlig. Genom glasväggen som vette mot gågatan tittade de som passerade in. De fick se en kraftig man med nyköpt kostym, för liten jacka och med en rynka mellan ögonen. Ja jackan låg på pallen bredvid, och om avståndet mellan fönstret och bardisken hade varit kortare kanske man hade sett rynkan mellan ögonen.

-”Är du sur för nåt?”

Han hade inte märkt att någon kom och satte sig bredvid. Ville helst sitta ensam vid den långa bardisken. Säkert en affärsresenär som suttit och sett en powerpointpresentation hela dagen och nu behövde prata av sig.

-”Nej.”

-”Du ser ju så förbannad ut”, sade hon

-”Gör jag?”

-”Är du den tysta trygga typen”

-”Nja...”

Han behövde nog bara en plats att sitta på. Sitta och tänka. Hon behövde något annat. Han reste sig och såg på kvinnan i profil medan hon pratade med bartendern om nästa beställning.
Hemma slog han sig ner i soffan letade upp sin senast inköpta skiva, läste konvolutet och tänkte kort på ansiktet han hade mött i hamnen.

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35

Replot. Hans Boije har i sommar hållit i rodret i Replot i nästan 1,5 år – nu är det dags att dra vidare och låta ny krafter ta över. 30.5.2025 kl. 13:17

Personligt. En vinter då Linda Andtbacka kände sig helt omsluten av mörker hände det något i farstun till Jeppo kyrka. Hon fick hjälp av Gud. Eller mer konkret: hon fick hjälp av tabletter, tro och terapi. Och av ett bibelord. 28.5.2025 kl. 12:50

Kolumn. Jag skulle aldrig jobba med barn, sa jag när jag var i tonåren. Sådär 17 år senare är det precis vad jag gör och det är det jag vill göra. Jag har fått arbeta med många olika barngrupper och åldrar: daghem, förskola, skola och i församlingens barnverksamhet. 26.5.2025 kl. 15:12

val. Två kaplanstjänster är lediga i stiftet. De sökande bör bland annat ha god social förmåga, vara initiativrika, flexibla och samarbetsinriktade. 22.5.2025 kl. 10:55

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Lagfarne assessorn Lars-Eric Henricson avgår – när blir assessorstjänsten i Borgå ledig att sökas? Pia Kummel-Myrskog fortsätter som tf kyrkoherde i Petrus församling. Vem har fått kaplanstjänsten i Esbo svenska församling? Läs mera i notisen från domkapitlets senaste sammanträde. 21.5.2025 kl. 13:36

KORSNÄS. Vad ska man tänka på när man förbereder en radiogudstjänst? Allra viktigast: att göra det levande för lyssnarna. 20.5.2025 kl. 12:51

kyrkoherde. Jukka Hildén, för tillfället församlingspastor i finska Martins församling i Åbo, föreslås bli tf kyrkoherde i Larsmo från juli 2025 till juni 2026. Hildén är redan kring 65 år, men har sagt att han möjligen kan ställa sig till förfogande för herdeuppdraget i fyra år. 15.5.2025 kl. 13:28

Personligt. Under en livskris sökte sig journalisten Mikael Sjövall till kyrkan. Han gick en Alphakurs, en grundkurs i kristen tro. Och allt förändrades. Nu bor tecken och mirakel runt hörnet. 14.5.2025 kl. 09:29

klosterliv. I norra Italien finns en plats där mycket kretsar kring Bibeln, men där man inte alls bråkar om hur den ska tolkas. Syster Sylvie berättar om livet i ett ekumeniskt kloster, om att upptäcka sådant man inte vill veta om sig själv, och om att inse fakta: Hur mycket eller lite du än tror måste du vara människa hela vägen. 15.5.2025 kl. 00:00

musik. Från Knivsta, Uppsala, till Helsingfors. Lucas Stålhammar studerar kyrkomusik vid Sibelius-Akademin och vill hjälpa andra att möta Gud genom musiken. 13.5.2025 kl. 19:00

kyrkomusik. I Niels Burgmanns projekt för att rädda kyrkomusiken får nu också barn pröva på stora kyrkorgeln. 13.5.2025 kl. 00:00

BARA BADA BASTU. Korso församling i norra Vanda hejar på KAJ i första semifinalen i Eurovision 2025 i morgon med att bada bastu och sjunga sommarpsalmen Den blomstertid nu kommer på Vörådialekt. 12.5.2025 kl. 14:30

MALAX FÖRSAMLING. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Malax församling har sökts av församlingspastorn i samma församling, meddelar domkapitlet i Borgå stift. 12.5.2025 kl. 14:16

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35

Replot. Hans Boije har i sommar hållit i rodret i Replot i nästan 1,5 år – nu är det dags att dra vidare och låta ny krafter ta över. 30.5.2025 kl. 13:17

Personligt. En vinter då Linda Andtbacka kände sig helt omsluten av mörker hände det något i farstun till Jeppo kyrka. Hon fick hjälp av Gud. Eller mer konkret: hon fick hjälp av tabletter, tro och terapi. Och av ett bibelord. 28.5.2025 kl. 12:50

Kolumn. Jag skulle aldrig jobba med barn, sa jag när jag var i tonåren. Sådär 17 år senare är det precis vad jag gör och det är det jag vill göra. Jag har fått arbeta med många olika barngrupper och åldrar: daghem, förskola, skola och i församlingens barnverksamhet. 26.5.2025 kl. 15:12