Bloggarkiv

Dan-Erik Sahlberg
Dan-Erik Sahlberg
Dan-Erik Sahlberg är programchef på Sigtunastiftelsen och musiker. Han kommer att blogga om sådant som rör sig i gränslandet mellan tro, kultur och samhälle – sett genom sina svenska glasögon.

Livet kom emellan

21.02.2012 19:18

Jag ber om ursäkt att jag inte skrivit något blogginlägg på några dagar. ”Livet kom emellan”, som man brukar säga. Jag har haft anledning att fundera lite på det där uttrycket – ”Livet kom emellan” – de sista dagarna. När detta skrivs är det nästan exakt fem år sedan jag var med om mitt livs hittills mest dramatiska och traumatiska dagar. Egentligen skulle man kunna säga att ”döden kom emellan”, eller rättare, den höll på att göra det. 
 
Det var en helt vanlig fredag i slutet av februari. Jag arbetade då på ett förlag och just denna dag var jag fullt upptagen med slutkorrektur av ett korr som bara måste gå iväg till formgivaren innan dagens slut. Jag hade därför inte tid att lämna kontoret för att äta lunch, men en snäll medarbetare gick iväg till en närbelägen lunchrestaurang för att köpa hämtmat åt mig och ta med till kontoret. Hur många luncher kan ni minnas som ni åt för fem år sedan? Jag minns exakt vad jag år den där dagen. Pasta med köttfärssås. Jag minns också att jag tyckte det var ganska gott.


Två timmar senare vred jag mig i magsmärtor, jag fick hög feber och frossade och mådde så dåligt som jag aldrig tidigare gjort. Min första tanke var att jag plötsligt drabbats av en svårare variant av vinterkräksjuka och tänkte bara på att ta mig hem fortast möjligt. Min fru kom och hämtade mig och på trappen till vårt hus svimmade jag av utmattning. Men en vinterkräksjuka/maginfluensa går över, tänkte jag. Det är bara att uthärda. På måndagsmorgonen orkade jag inte mer. Jag var totalt utmattad, ett enda smärtpaket, på gränsen till medvetslöshet och vi åkte in till akutmottagningen på sjukhuset. 

Väl där såg man genast hur allvarligt det var ställt med mig och jag fick dropp och smärtstillande medan man med alla krafter undersökte mig. Den första misstanken var att jag hade en sprucken mjälte och man förberedde mig för en akutoperation. Samtidigt togs prover av olika slag och straxt innan man skulle börja skära i mig kom beskedet: hela min kropp var full av streptokocker, och inte vilka streptokocker som helst; streptokocker typ A, sådana som kvällstidningarna brukar kalla ”mördarbakterier”. Hade man i det läget öppnat buken hade jag förmodligen dött på operationsbordet, fick jag höra efteråt. Jag hade drabbats av en total sepsis (blodförgiftning) dessutom av dubbelsidig lunginflammation, mina inre organ höll på att slås ut, ett efter ett. Och allt detta på mindre än tre dygn! 
 
Dessa bakterier var som tur var inte av den resistenta sorten utan kunde tas omhand med starka antibiotika. (Och ni har säkert redan gissat det – de kom från den där portionen med pasta och köttfärssås.) Men det tog tre dygn av intensivvård för att få bukt med dem och ytterligare tio dygn på infektionskliniken innan jag började få lite krafter tillbaka. Efteråt sa en läkare att om jag väntat en halvtimme med att komma till sjukhuset hade de förmodligen inte klarat att rädda mitt liv.

Varför berättar jag det här? I en gästblogg i en finlandssvensk tidning? Därför att den här händelsen så starkt har präglat mitt liv och också min tro sedan dess . De senaste dagarna har jag varit i fjällen och åkt skidor med min familj. Jag har tagit ut mig fysiskt och njutit av det. I förrgår när jag kämpade på den sista kilometern på milspåret – i motvind och snöglopp – slog den där starka känslan till igen med full kraft; känslan av tacksamhet och glädje över livet. Över att vara vid liv. Över att vara frisk.  

Det är tre saker som jag bär med mig som dyrköpta erfarenheter från de där dagarna för fem år sedan och tiden som följde direkt efteråt. Och jag vet att jag inte är ensam om detta. Många med erfarenheter av livskriser av olika slag vittnar om liknande saker. 
 
Det första är upplevelsen av att livet är skört, att det faktiskt kan ta slut vilket ögonblick som helst och därför så värdefullt. Livet är för kort för att slösas bort på oviktiga saker och jag bestämde mig för att hädanefter göra ”rätt saker” i fortsättningen. Detta beslut har fått en del konsekvenser i mitt liv när det gäller arbete och andra prioriteringar.

Den andra erfarenheten var att när jag summerade mitt liv och listade vad som var värdefullt och viktigt för mig, kom jag fram till att allt som var verkligt viktigt handlade om relationer till andra människor, till mig själv och till Gud. Det vill jag satsa också mina materiella resurser på. 

Den tredje och för mig kanske mest värdefulla erfarenheten handlade om min tro. Under de kritiska dygnen på sjukhuset fick jag erfara att den tro som jag levt med nästan hela mitt vuxna liv också skulle hålla att dö på. Faktiskt var det så. Jag upplevde en slags existentiell trygghet som inte riktigt går att sätta ord på. Gud var inte bara ett filosofiskt begrepp, Gud var Närvaro. Försoningen var inte en teologisk ”sanning” utan något jag kunde vila i. Jag skulle kunna dö ”i frid”, som de gamla sa. 

Idag, fem år senare, är jag fullt frisk. Jag fick vända i dörren till dödens väntrum och jag har lärt mig något. För mig var det livet som kom emellan. Livet med stort L och jag njuter av det varje dag.

Tack för alla månadens blogg articklar ! Jag vill också tacka personligen för alla livets påfrestningar som kan för oss människor leda till läkande andliga upplevelser. Lidandet i olika former är svårt att kunna förstå , men kan bli en vändpunkt i vårt liv som ger oss glädje över själva livet här på jorden, och en glädje och förväntan på det himelska livet., ett annat liv som sannerligen inte är av denna världen.
Dan-Erik
22.2.2012 23:30
Ulrica: Tack för att du delar med dig av dina tankar! Jag kan känna igen den där "ensamheten" du talar om. jag har talat med flera som gått igenom liknande kriser som du och jag och som säger just detta: att det är svårt att dela upplevelsen med någon. Man måste nästan ha varit med om något liknande för att riktigt förstå hur genomgripande det är för ens syn på livet, prioriteringar osv.
Henry Byskata
22.2.2012 23:12
Tack, Dan-Erik, för din personliga "emellan"-berättelse! Jag har fått svar nog på min undran över din frånvaro:-)
Ulrica
22.2.2012 10:53
Jag känner igen mig... Jag har oxå besökt dödens väntrum...och det har format mig. Mycket. Men tyvärr inte bara till nåt gott. Jag har blivit otålig. Fått svårt att planera och drömma. Vill leva NU och gör det oxå. Jag njuter oerhört av ögonblick..av enkla vardagliga ting..och tacksamheten sköljer över mig flera gånger varje dag... Men jag önskar ibland att det fanns nån vid min sida som förstod mig.... Förstod mitt nyfunna behov av att ta tillvara på dagen. Förstod min insikt om att allt kan vara slut imorgon.... Det är svårt tycker jag... Och jag känner mig ofta ensam i min erfarenhet.... Men..jag är ändå tacksam. *ler*

LÄGER. Varför får bara ungdomarna gå på läger? undrade några konfirmandföräldrar. Klart vuxna behöver läger också, tänkte de i Åbo svenska församling. Nu blir det av – välkommen på vuxenläger! 11.2.2025 kl. 14:07

kyrkomusiker. Fiona Chow är ny kantor i Borgå svenska domkyrkoförsamling. Under pandemin hade hon tråkigt medan kyrkorna stod tomma. Det var en perfekt tid att öva orgel! Och så blev hon kyrkomusiker. 10.2.2025 kl. 11:48

FÖRFÖLJELSE. 380 miljoner kristna i världen blir förföljda och diskriminerade, skriver Open Doors i sin senaste årsrapport. Finländare som turistar i Turkiet, Marocko, Egypten eller Vietnam tänker kanske inte ens på det. 7.2.2025 kl. 18:47

Personligt. Simon Westerlund har alltid fascinerats av berättelser – från barndomens sagor till historiens stora skeenden. Hans resa har tagit honom från från studier i historia till läraryrket, och från den Evangelisk-lutherska kyrkan till den ortodoxa tron. 29.1.2025 kl. 15:41

KYRKOR I USA. Varumärket Proud Boys har betecknats stå för rasistisk nyfascism och våld i USA. Nu ägs rörelsens namn av en afroamerikansk kyrka i Washington som de vandaliserat. 7.2.2025 kl. 13:03

ANDLIG TORKA. Ivern är borta. Gud är tyst och bönen en ansträngning. Någon gång bestämde vi oss för att tro, kanske nyligen eller kanske för trettio år sedan. Det var så fint på den tiden! Det var så lätt att be. Vi var så ivriga. Vi tänkte att vi hade listat ut allt: så här skulle det härefter vara i vårt liv, så här helt och kärleksfullt och hängivet. Vi tänkte att det skulle vara lätt. Vi tänkte att vi hade hittat hem. 6.2.2025 kl. 12:10

ÅRETS KANTOR. Utmärkelserna har haglat tätt för Lisen Borgmästars. Under tre efterföljande dagar fick hon vetskap om en utmärkelse per dag. Nu senast har hon blivit utsedd till Årets kantor 2025. 5.2.2025 kl. 22:01

LAESTADIANERNAS FRIDSFÖRENINGARS FÖRBUND. Stig-Erik Enkvist har återkommit som verksamhetsledare för LFF efter fem års paus. Han kommer till en ny organisation och ny adress. 5.2.2025 kl. 13:40

slef. Trots att Evangeliföreningen sålt sin mjölkko, en industrifastighet i Esbo, satsar föreningen friskt på ny verksamhet och nyanställningar. En ny stugby på lägerområdet Klippan i Monäs, Nykarleby är också under planering. 2.2.2025 kl. 09:07

BORGÅ STIFT. Borgå stift gör en ny strategi 18 år efter den föregående. Fast till mångas överraskning är den inget färdigt visionsdokument, utan ett arbetshäfte med frågor. Kyrkpressen frågade biskop Bo-Göran Åstrand varför. 3.2.2025 kl. 13:41

UK. Äktenskapsfrågan och samarbetet mellan kyrka och skola – det var frågor som väckte debatt när Borgå stifts ungdomsparlament Ungdomens kyrkodagar samlades i Karis i helgen. 3.2.2025 kl. 17:22

forskning. Läkarvetenskapen vet inte exakt vad som orsakar PMS, men många kvinnor vet vad det är att inte riktigt känna igen sig själv några dagar varje månad. Sara Högberg blev less på bristen på kunskap och skrev en forskningsplan. Nu doktorerar hon i teologi – och forskar på menscykeln. 29.1.2025 kl. 17:52

KYRKOR I USA. Mariann Edgar Budde medverkar vid ett präst- och diakonmöte i Uppsala i september. 25.1.2025 kl. 15:15

nykarleby. Håkan Ahlnäs har alltid varit aktiv i både kyrkliga och kulturella sammanhang. Enligt honom är kyrkans viktigaste uppdrag enkelt – att motverka ensamhet. 28.1.2025 kl. 10:25

Personligt. År 1995 i ett kaotiskt, nyfött Ryssland. En tioårig pojke i alltför stora kläder ser en grupp människor samlas på andra sidan gatan. De ska resa en kyrkspira. Pojken har aldrig hört talas om Gud. En man får syn på honom, går fram till honom och räcker honom en handske. Vill han hjälpa till? – Kyrkan räddade mig. Utan den skulle jag vara kriminell – eller död, säger Andrey Heikkilä, Svenskfinlands nyaste präst. 21.1.2025 kl. 14:00

LÄGER. Varför får bara ungdomarna gå på läger? undrade några konfirmandföräldrar. Klart vuxna behöver läger också, tänkte de i Åbo svenska församling. Nu blir det av – välkommen på vuxenläger! 11.2.2025 kl. 14:07

kyrkomusiker. Fiona Chow är ny kantor i Borgå svenska domkyrkoförsamling. Under pandemin hade hon tråkigt medan kyrkorna stod tomma. Det var en perfekt tid att öva orgel! Och så blev hon kyrkomusiker. 10.2.2025 kl. 11:48

FÖRFÖLJELSE. 380 miljoner kristna i världen blir förföljda och diskriminerade, skriver Open Doors i sin senaste årsrapport. Finländare som turistar i Turkiet, Marocko, Egypten eller Vietnam tänker kanske inte ens på det. 7.2.2025 kl. 18:47

Personligt. Simon Westerlund har alltid fascinerats av berättelser – från barndomens sagor till historiens stora skeenden. Hans resa har tagit honom från från studier i historia till läraryrket, och från den Evangelisk-lutherska kyrkan till den ortodoxa tron. 29.1.2025 kl. 15:41

KYRKOR I USA. Varumärket Proud Boys har betecknats stå för rasistisk nyfascism och våld i USA. Nu ägs rörelsens namn av en afroamerikansk kyrka i Washington som de vandaliserat. 7.2.2025 kl. 13:03