Bloggarkiv

Dan-Erik Sahlberg
Dan-Erik Sahlberg
Dan-Erik Sahlberg är programchef på Sigtunastiftelsen och musiker. Han kommer att blogga om sådant som rör sig i gränslandet mellan tro, kultur och samhälle – sett genom sina svenska glasögon.

Livet kom emellan

21.02.2012 19:18

Jag ber om ursäkt att jag inte skrivit något blogginlägg på några dagar. ”Livet kom emellan”, som man brukar säga. Jag har haft anledning att fundera lite på det där uttrycket – ”Livet kom emellan” – de sista dagarna. När detta skrivs är det nästan exakt fem år sedan jag var med om mitt livs hittills mest dramatiska och traumatiska dagar. Egentligen skulle man kunna säga att ”döden kom emellan”, eller rättare, den höll på att göra det. 
 
Det var en helt vanlig fredag i slutet av februari. Jag arbetade då på ett förlag och just denna dag var jag fullt upptagen med slutkorrektur av ett korr som bara måste gå iväg till formgivaren innan dagens slut. Jag hade därför inte tid att lämna kontoret för att äta lunch, men en snäll medarbetare gick iväg till en närbelägen lunchrestaurang för att köpa hämtmat åt mig och ta med till kontoret. Hur många luncher kan ni minnas som ni åt för fem år sedan? Jag minns exakt vad jag år den där dagen. Pasta med köttfärssås. Jag minns också att jag tyckte det var ganska gott.


Två timmar senare vred jag mig i magsmärtor, jag fick hög feber och frossade och mådde så dåligt som jag aldrig tidigare gjort. Min första tanke var att jag plötsligt drabbats av en svårare variant av vinterkräksjuka och tänkte bara på att ta mig hem fortast möjligt. Min fru kom och hämtade mig och på trappen till vårt hus svimmade jag av utmattning. Men en vinterkräksjuka/maginfluensa går över, tänkte jag. Det är bara att uthärda. På måndagsmorgonen orkade jag inte mer. Jag var totalt utmattad, ett enda smärtpaket, på gränsen till medvetslöshet och vi åkte in till akutmottagningen på sjukhuset. 

Väl där såg man genast hur allvarligt det var ställt med mig och jag fick dropp och smärtstillande medan man med alla krafter undersökte mig. Den första misstanken var att jag hade en sprucken mjälte och man förberedde mig för en akutoperation. Samtidigt togs prover av olika slag och straxt innan man skulle börja skära i mig kom beskedet: hela min kropp var full av streptokocker, och inte vilka streptokocker som helst; streptokocker typ A, sådana som kvällstidningarna brukar kalla ”mördarbakterier”. Hade man i det läget öppnat buken hade jag förmodligen dött på operationsbordet, fick jag höra efteråt. Jag hade drabbats av en total sepsis (blodförgiftning) dessutom av dubbelsidig lunginflammation, mina inre organ höll på att slås ut, ett efter ett. Och allt detta på mindre än tre dygn! 
 
Dessa bakterier var som tur var inte av den resistenta sorten utan kunde tas omhand med starka antibiotika. (Och ni har säkert redan gissat det – de kom från den där portionen med pasta och köttfärssås.) Men det tog tre dygn av intensivvård för att få bukt med dem och ytterligare tio dygn på infektionskliniken innan jag började få lite krafter tillbaka. Efteråt sa en läkare att om jag väntat en halvtimme med att komma till sjukhuset hade de förmodligen inte klarat att rädda mitt liv.

Varför berättar jag det här? I en gästblogg i en finlandssvensk tidning? Därför att den här händelsen så starkt har präglat mitt liv och också min tro sedan dess . De senaste dagarna har jag varit i fjällen och åkt skidor med min familj. Jag har tagit ut mig fysiskt och njutit av det. I förrgår när jag kämpade på den sista kilometern på milspåret – i motvind och snöglopp – slog den där starka känslan till igen med full kraft; känslan av tacksamhet och glädje över livet. Över att vara vid liv. Över att vara frisk.  

Det är tre saker som jag bär med mig som dyrköpta erfarenheter från de där dagarna för fem år sedan och tiden som följde direkt efteråt. Och jag vet att jag inte är ensam om detta. Många med erfarenheter av livskriser av olika slag vittnar om liknande saker. 
 
Det första är upplevelsen av att livet är skört, att det faktiskt kan ta slut vilket ögonblick som helst och därför så värdefullt. Livet är för kort för att slösas bort på oviktiga saker och jag bestämde mig för att hädanefter göra ”rätt saker” i fortsättningen. Detta beslut har fått en del konsekvenser i mitt liv när det gäller arbete och andra prioriteringar.

Den andra erfarenheten var att när jag summerade mitt liv och listade vad som var värdefullt och viktigt för mig, kom jag fram till att allt som var verkligt viktigt handlade om relationer till andra människor, till mig själv och till Gud. Det vill jag satsa också mina materiella resurser på. 

Den tredje och för mig kanske mest värdefulla erfarenheten handlade om min tro. Under de kritiska dygnen på sjukhuset fick jag erfara att den tro som jag levt med nästan hela mitt vuxna liv också skulle hålla att dö på. Faktiskt var det så. Jag upplevde en slags existentiell trygghet som inte riktigt går att sätta ord på. Gud var inte bara ett filosofiskt begrepp, Gud var Närvaro. Försoningen var inte en teologisk ”sanning” utan något jag kunde vila i. Jag skulle kunna dö ”i frid”, som de gamla sa. 

Idag, fem år senare, är jag fullt frisk. Jag fick vända i dörren till dödens väntrum och jag har lärt mig något. För mig var det livet som kom emellan. Livet med stort L och jag njuter av det varje dag.

Tack för alla månadens blogg articklar ! Jag vill också tacka personligen för alla livets påfrestningar som kan för oss människor leda till läkande andliga upplevelser. Lidandet i olika former är svårt att kunna förstå , men kan bli en vändpunkt i vårt liv som ger oss glädje över själva livet här på jorden, och en glädje och förväntan på det himelska livet., ett annat liv som sannerligen inte är av denna världen.
Dan-Erik
22.2.2012 23:30
Ulrica: Tack för att du delar med dig av dina tankar! Jag kan känna igen den där "ensamheten" du talar om. jag har talat med flera som gått igenom liknande kriser som du och jag och som säger just detta: att det är svårt att dela upplevelsen med någon. Man måste nästan ha varit med om något liknande för att riktigt förstå hur genomgripande det är för ens syn på livet, prioriteringar osv.
Henry Byskata
22.2.2012 23:12
Tack, Dan-Erik, för din personliga "emellan"-berättelse! Jag har fått svar nog på min undran över din frånvaro:-)
Ulrica
22.2.2012 10:53
Jag känner igen mig... Jag har oxå besökt dödens väntrum...och det har format mig. Mycket. Men tyvärr inte bara till nåt gott. Jag har blivit otålig. Fått svårt att planera och drömma. Vill leva NU och gör det oxå. Jag njuter oerhört av ögonblick..av enkla vardagliga ting..och tacksamheten sköljer över mig flera gånger varje dag... Men jag önskar ibland att det fanns nån vid min sida som förstod mig.... Förstod mitt nyfunna behov av att ta tillvara på dagen. Förstod min insikt om att allt kan vara slut imorgon.... Det är svårt tycker jag... Och jag känner mig ofta ensam i min erfarenhet.... Men..jag är ändå tacksam. *ler*

Som sjökaptensdotter blev Anna 
Edgren tidigt fäst vid hav och oceaner. – Jag var fullständigt trygg och stolt över min pappa som hade koll på allt.

ANDETAG. I sina bloggtexter tar Anna Edgren upp en spretig palett av vardags- och trosförankrade aspekter av tillvaron. 17.8.2022 kl. 16:00
Det avgörande är att jag slutar rannsaka den andra, vänder blicken och börjar rannsaka mig själv, säger Tommy Hellsten.

parrelation. Att gå in i ett parförhållande innebär lidande, tillväxt och ett möte med de egna såren. Men belöningen kommer sedan: Det blir bra. – Men mitt i lidandet och motgångarna kan man behöva vishet av andra som gått igenom samma sak. Det finns inga genvägar, säger författaren och terapeuten Tommy Hellsten. 17.8.2022 kl. 09:16
Sofia Torvalds är till vardags redaktionsansvarig vid Kyrkpressen.

GUDSBILD. Journalisten Sofia Torvalds skrev i realtid en bok om sin depressionsvinter. Den tiden förändrade hennes bild av Gud. 16.8.2022 kl. 19:00
"Församlingsrådet, de anställda och medlemmar i olika frivilliga uppgifter bildar en positiv gemenskap där allas insatser uppskattas", lyder ett enkät svar från en nyländsk församling i KP-enkäten.

FÖRTROENDEVALD. Det fanns många delade meningar och blandade känslor i KP:s enkät bland församlings- och kyrkoråden i Borgå stift. Men på ett område är siffrorna tydligt positiva. 58 procent tycker att dialogen mellan de förtroendevalda och de anställda är god. 16.8.2022 kl. 13:35
Korsnäs kyrka.

TJÄNSTER. Kyrkoherdetjänsten i Korsnäs församling har inte inom utsatt tid fått någon sökande. Kaplanstjänsten i Karleby fick en sökande från Kemi. 15.8.2022 kl. 15:24

SYNODALMÖTE. Vad betyder frälsning? Är det någonting som sker efteråt, bortom döden? Eller här och nu? Det ska alla omkring 2 000 präster i den evangelisk-lutherska kyrkan å tjänstens vägnar fundera över inför höstens synodalmöten. 12.8.2022 kl. 09:04
– Det jag gillar med hösten är att vi får en chans till nystart, vi börjar från tomt bord, säger Ann-Britt Bonns.

Skolstart. Ann-Britt Bonns är rektor i Grundskolan Norsen. Hon välkomnar ett nytt läsår. 11.8.2022 kl. 19:16
Kokonåsen i Borgå är välbekant för Mats Lindgård. Här sköter han sin kondition.

kyrkoherdar. När Mats Lindgård i tiden besvärade sig över hur domkapitlet placerade präster i förslagsrum inför domprostvalet resulterade det i en period som blev den tuffaste i hans liv. I dag är han en chef som tror på att förankra beslut grundligt innan han genomför något. 3.8.2022 kl. 17:08
Kantors- och prästparet Eeva-Stiina och Paula Lönnemo vill se kyrkan ta ett mera ansvarsfullt grepp om sina skogar.

KYRKANS SKOGAR. Okunnigheten om hur man ekologiskt hållbart sköter skog är stor i kyrkan, anser präst- och kantorsparet Paula och Eeva-Stiina Lönnemo. Därför vill de se mera fredning, och mera av det nya, kontinuerliga skogsbruket. 1.8.2022 kl. 12:53
– Jag har själv varit entusiastisk för skogsbruk utan kalhyggen, säger Carl-Johan Jansson. Men det fungerar inte.

KYRKANS SKOGAR. Skogsbruksveteranen Carl-Johan Jansson i Raseborg är skeptisk till det nya kontinuerliga skogsbruket. Domkapitlet i Borgå har bett honom om argument mot den nya metoden. 1.8.2022 kl. 16:11
Sophie Törnqvist från Kerko by i norra Borgå tycker om att vara social och få nya vänner. Domkyrkoförsamlingens läger Pellinge 1 har varit en upplevelse, säger hon.

konfirmation. I Borgå går 85 procent av årsklassen i Domkyrkoförsamlingens konfirmandundervisning, och Borgå "exporterar" hjälpledare. Men för allt flera konfirmander är kyrkans termer nya och främmande. Som Guds Lamm eller Kristus Frälsaren, säger lägerprästen Elefteria Apostolidou. 29.7.2022 kl. 16:00
Rebecka Stråhlman arbetar med den åldersgrupp som allra mest skriver ut sig ur kyrkan – något årtionde efter konfirmationen.

unga vuxna. Rebecka Stråhlman jobbar med den åldersgrupp som allra mest skriver ut sig ur kyrkan, något årtionde efter skriban. 1.8.2022 kl. 16:34
Ingrid Mutai och Olivia Franck (i telefonskärmen) vill lyfta 
sekundär traumatisering på bordet.

SEKUNDÄR TRAUMATISERING. Att känna empati är viktigt för dem som jobbar med att möta människor med trauma. Då de känner empatitrötthet eller har svårt att släppa tanken på klientens berättelse har dedrabbats av sekundär traumatisering. 24.7.2022 kl. 19:03
Mao Lindholm fascineras av rövaren på korset bredvid Jesus. – Och Jesus omedelbara löfte åt honom om evigt liv. Det är så hisnande stort att det inte går att fatta.

ANDETAG. Språket har en helt central betydelse i Mao Lindholms tillvaro. – Djupt allvar och smågalen humor tvinnar ihop sig till ord och meningar, ibland nästan obegripliga även för mig själv, säger Mao som bloggar på Kyrkpressens sajt. 24.7.2022 kl. 19:13
Katolska Sara Torvalds tycker att ekumenik är lärorikt men att den katolska kyrkan också har varit för en mängd "fördomar och tjafs". Hon är sedan 2021 ordförande för Ekumeniska rådets arbete på svenska i Finland.

profilen. Det finns mycket att lära sig av ekumeniken. Men Sara Torvalds som är ordförande för Ekumeniska rådets finlandssvenska arbete gillar som katolik sin egen kyrkas kontinuitet och tradition. 22.7.2022 kl. 15:00

Som sjökaptensdotter blev Anna 
Edgren tidigt fäst vid hav och oceaner. – Jag var fullständigt trygg och stolt över min pappa som hade koll på allt.

ANDETAG. I sina bloggtexter tar Anna Edgren upp en spretig palett av vardags- och trosförankrade aspekter av tillvaron. 17.8.2022 kl. 16:00
Det avgörande är att jag slutar rannsaka den andra, vänder blicken och börjar rannsaka mig själv, säger Tommy Hellsten.

parrelation. Att gå in i ett parförhållande innebär lidande, tillväxt och ett möte med de egna såren. Men belöningen kommer sedan: Det blir bra. – Men mitt i lidandet och motgångarna kan man behöva vishet av andra som gått igenom samma sak. Det finns inga genvägar, säger författaren och terapeuten Tommy Hellsten. 17.8.2022 kl. 09:16
Sofia Torvalds är till vardags redaktionsansvarig vid Kyrkpressen.

GUDSBILD. Journalisten Sofia Torvalds skrev i realtid en bok om sin depressionsvinter. Den tiden förändrade hennes bild av Gud. 16.8.2022 kl. 19:00
"Församlingsrådet, de anställda och medlemmar i olika frivilliga uppgifter bildar en positiv gemenskap där allas insatser uppskattas", lyder ett enkät svar från en nyländsk församling i KP-enkäten.

FÖRTROENDEVALD. Det fanns många delade meningar och blandade känslor i KP:s enkät bland församlings- och kyrkoråden i Borgå stift. Men på ett område är siffrorna tydligt positiva. 58 procent tycker att dialogen mellan de förtroendevalda och de anställda är god. 16.8.2022 kl. 13:35
Korsnäs kyrka.

TJÄNSTER. Kyrkoherdetjänsten i Korsnäs församling har inte inom utsatt tid fått någon sökande. Kaplanstjänsten i Karleby fick en sökande från Kemi. 15.8.2022 kl. 15:24