I går blev Ronya ett halvt år gammal. Vi började vårt firade med ett besök hos doktorn. Egentligen skulle vi bara diskutera malarian och få Ronyas vikt och längd. Men när vi visade rådgivningskortet från Finland tyckte han att hon fått alldeles för lite vaccin i sig, så han gav vår stackars dotter en spruta i armen och en i benet. Jag är inte helt säker på vad det var hon fick, och det bekymrar mig nog lite grann. Men barnläkaren lär vara bra, så jag får väl bara lita på att han har koll på vad hon redan har fått i Finland. Men inte nog med dessa stick i kroppen. Innan vi kom från sjukhuset hade doktorn också ordnat med hål i öronen åt Ronya. Ja, det blev så.

Mitt barn är nu en flicka också i Senegal. Örhängen är alldeles tydligt det som skiljer pojkar från flickor här i landet. Ingen frågade på hela dagen vilket kön Ronya hade. Det har aldrig hänt sig förr att en dag passerat utan den frågan. I stället fick vi höra vilken söt liten flicka hon var. När jag och Ronya stod i hissen påväg upp till lägenheten sade jag något åt grannen som bor ovanför oss som jag ännu inte vågat dela med mig åt Bertrand. Ronya hade på sig sin blåa klänning och sina pinfärska örhängen. Hon såg alltså så prinsessig ut som man bara kan. Grannen började jollra sådär som de gör med små barn och konstaterade att Ronya var en väldigt söt flicka. Jag vet inte riktigt varför jag sedan sade det jag sade. Det liksom bara slank ur mig. Jag tittade kvinnan i ögonen och hörde mig själv säga att mitt barn var en pojke!!? Jag hann tyvärr inte se kvinnans min, för just när jag hade utalat orden nådde hissen vår våning och jag steg ur. Men jag antar att hon blev lite förvirrad. Jag vet som sagt inte vad som flög i mig. Men jag måste säga att det var otroligt tillfredsställande....

Förutom sprutorna, hålen i örona och den dagliga glassen firade vi Ronya med lite presenter och tidsfördriv i ett shoppingcenter alldeles invid Atlanten. Och jag lovade Ronya att vi aldrig mer ska fira hennes födelse med att picka en massa hål i henne.

Här följer Ronyas halvårsrapport åt mommo och moffa:

-Längd: 65 cm
-Vikt: 7400 g (tror jag...läkaren hade så slarvig handstil)
-Två tänder
-Sitter helt själv
-Kryper med en väldig fart (men så att hon vilar sig en sekund på magen mellan vartannat steg)
-Steg på sin halvårsdag första gången själv upp och stå genom att hålla i soffbordet
-Visar tydliga tecken på att bli en clown