Han väcker våra öron, rör vid våra hjärtan
Frågar man mig vilken min favoritblomma är kan jag svara syren. Så funderar jag en stund och så säger jag: kanske vresrosen eller linnean, och blåklinten tycker jag också om, den djupmörka pionen, hyacinten, vitsipporna – så här fortsätter det. Och det samma gäller bibelord.
I morse läste jag ur Jesaja en av mina favoritbibelverser: Han väcker var morgon mitt öra, han väcker det till att höra på lärjungasätt. Alltså ett underbart ställe. Tänk dig Gud som med sin Ande väcker dig, ömt, varsamt och kallar dig ut i dagen. Kallar dig att gå hans vägar – för han behöver dig. Han behöver dig för han vet att någon annan också behöver dig idag, behöver din vilja att gå, att följa. Gud behöver mänskan så mycket att han överlämnade spridningen av budskapet om hans kärlek till mänskorna efter att Jesus uppstått och den helige Ande fallit över lärjungarna. Han vill samarbeta med oss. Han vill umgås.
I samma kapitel (50) står det: Herren Herren har givit mig en tunga med lärdom, så att jag förstår att med mina ord hjälpa den trötte. Så att jag med mina ord kan hjälpa den trötte. Det finns många trötta idag både mentalt och fysiskt.
Vi får närma oss Gud så närmar han sig oss. När vi läser Guds ord förstår vi mer, det öppnar sig och handlar mindre om våra åsikter och mer om vad bibeln lär. Det börjar handla om att längta, att söka sig nära Guds eget hjärta.
I Ordspråksboken står det: Framför allt som ska bevaras må du bevara ditt hjärta, ty från det utgår livet.
Kanske fastetiden handlar om just detta: att söka sig närmare Gud, att läsa hans ord, lyssna när han kallar och hålla hjärtat nära Guds hjärta. Det handlar inte så mycket om mig själv utan om Jesus, om vem han är och hur han kan påverka mitt och ditt liv.
Han väcker våra öron, han rör vid våra hjärtan, han säger: Följ mig.


























