Trettondagsbakning och tankar om en julsång
Julen kom och gick. På många håll är kanske julpyntet redan nerpackat. På trettondagen bakade vi med barnen bort den sista pepparkaksdegen och snart ryker säkert pyntet också hos oss.
Med mjöliga händer gick jag under bakandet mellan utkavling, ugn och vedspis. Det gällde att hålla elden igång medan kölden knakade i knutarna. Plötsligt mindes jag en av min barndoms favoritjulmelodier, den engelska julsången och barnvisan The Twelve Days of Christmas.
Sången handlar om de tolv juldagarna, alltså tiden från juldagen 25.12 till trettondagen 6.1. Den börjar ”On the first day of Christmas my true love sent to me a partridge in a pear tree”. För varje dag får berättarjaget en ny gåva av sin älskade, och alla tidigare gåvor upprepas i de kommande verserna. Sången är alltså både lekfull och minneskrävande, jag har märkt att den i engelska sammanhang också sjungs som en utmaning i att hålla ordning på hela den kluriga texten.
Jag tog reda på lite mera om sången när sista pepparkaksplåten var ute ur ugnen. De flesta forskare menar att sången främst är en sällskapslek från 1700-talets England, använd vid julfiranden för att roa både barn och vuxna. Det finns många melodi- och textvarianter, den kändaste som mest hörs idag är tillskriven engelska Fredric Austin år 1908. Sånger med liknande text har sjungits också till exempel i Sverige.
En senare teori säger att varje gåva som nämns i den engelska texten symboliserar något i den kristna tron. Den här tolkningen har jag stött på i olika sammanhang de senaste åren, och fast det verkar klart att sången ursprungligen inte hade en symbolisk kristen tolkning kittlar den vinklingen mina tankar.
De oftast nämnda symboliska betydelserna för gåvorna tycks vara bland annat den fjärde dagens fyra ropande fåglar, som kan ses som de fyra evangelisterna. Sjunde dagens sju svanar menar en del att står för de sju sakramenten, utöver att svanar allmänt anses symbolisera renhet och skönhet. Den första dagens gåva, en fasan i ett päronträd, har av vissa tolkats som Jesus. Päronträdet med sina söta frukter kan symbolisera livets träds andliga betydelse.
Om man trots allt vill tänka på gåvorna i sången som symboler för olika saker och aspekter i den kristna tron ser jag dem lite som klingande versioner av de färggranna målningar som före reformationen fanns på kyrkväggarna. Jag är säkert inte den enda som upplevt den här klingande ramsan med färggranna inre bilder då jag hört om de två turturduvorna, de tre franska hönor och tolv trummor mm. Och så det där päronträdet med en fasan i, som avslutar varje vers.
Jag fascineras av hur det värdsliga och andliga i alla tider har gått in i varandra, lånat av varandra, gett nya varianter och tolkningar eller användningssätt. Jag tänker spontant att det är fint just så, det andliga är ju inte någon bubbla som är separat från det övriga livet utan en del av allt omkring oss.


























