Allt det där som man kan göra sedan i sommar då det lugnar ner sig.

Varje år händer samma sak. V A R J E Å R. Jag bedrar mig själv något kollossalt. "Sen i sommar, då det är lugnare, då ska jag ta itu med det där". Den där tiden då man känner att man hinner med verkar alltid lysa med sin frånvaro och ändå lockas man i februarimörkret att lura sig själv. "Sen hinner jag nog!"

Så nu är jag här, en vecka efter skribaläger med konfirmationsövning och albaprovning på programmet idag. Mitt arbetsrum är fyllt med lådor som innehåller allt jag behöver ha med mig till Bybutiksdagen imorgon, då vi ska ut på byn och träffa församlingsborna. På söndag väntar två konfirmationer och därefter äntligen en ledig dag. Sen har jag en kort arbetsvecka då missionskvällen ska planeras så att allting löper veckan därpå. Ja, och sen är det ju semester också. Och vips springer dagarna iväg. De där dagarna då det var tänkt att man skulle hinna med allt det där andra.

Semestrarna tenderar väl att vara lite likadana. Allt det där andra som man ska hinna med resulterar i att semestern inte blir någon vilotid eller i andra diket att man går med konstant dåligt samvete över allt man borde men inte gjorde. Kanske är det dags att vi skulle bli snällare med oss själva?

Låt din to-do-lista vara lite kortare denna sommar. Ge dig själv tid att vila och hinna ifatt. Kunde vi också sträva till att inte fylla våra vinterdagar med så mycket att vi måste skjuta fram saker till en tid som kanske inte kommer. Tänk dig den sköna känslan av att hinna med! Hur ska vi ta oss dit?

Psaltaren 23 enligt Nya levande bibeln.