Jesu smärta för oss

Nu går vi in i Stilla veckan. Vi lämnar Palmsöndagens hurrarop bakom om oss och påminns om hur nära sveket vandrar invid hyllningen. Vi är inte trogna, men det finns en som är det: Jesus Kristus, som visste att alla lärjungar skulle svika honom, också vi nästan tvåtusen år senare på olika sätt. Vi har kommit fram till berättelsen om Jesu lidande och död, om hans smärta som förekommer uppståndelseglädjen. Den behöver vi också gå igenom för att få djup i glädjen.

Påsken tar oss upp till Jerusalem för att möta Jesu lidande, hans försoningsverk för mänskligheten, för mig och dig. Vi hoppar gärna över lidandet och går direkt till uppståndelsen och färgade påskägg.

Jesus kämpar i Getsemane, svettas blod – som en mycket stressad eller ångestdrabbad mänska i verkligheten kan göra. Hans efterföljare sover för de är trötta. Ensam kämpar han och ber att Guds vilja ska ske, inte hans – som han lärt oss be i bönen Fader vår, och snart förråds han av Judas som haft så svårt att välja mellan det andliga och pengarna. Det smärtar, att bli kysst av en nära som förråder, att få rosor av en make som varit otrogen, att väljas bort av vännen.

Så fästs törnekronan på Jesus, och taggarna går in i huvudet. Han förnedras, man spottar på honom, slår och piskar. Ryggen är sönder av pisksnärten. Han bär sitt kors tills han inte orkar mer, men orkar ändå stanna upp vid en kvinna på vägen till Golgata och lyssna på henne, se henne i ögonen. Hur ser de ögonen ut? Hur ser blicken ut på en mänska som älskar mig så mycket att han dör för mig?

På korset spikas han fast. Då vänder de flesta bort blicken i Jesusfilmerna. Men i verkligheten vände en del kanske också bort sin blick för att Jesus korsfästes naken. Förnedringens väg gick han, som vi sjunger i våra psalmer.

Innan han dog var han mån om att hans mamma skulle bli omskött av lärjungen Johannes och just innan sa han: Förlåt dem för de vet inte vad de gör.

Vet vi vad vi gör när vi struntar i Jesu verk?

Hur det är att vinna kampen i dödsriket under några dygn kan ingen föreställa sig. Men vi ser världens ondska och förstår att det inte är en lättvindig uppgift att gå emot all världens mörka krafter. Det gjorde Jesus för oss för att vi sku få gå fria.

Tack, Jesus. Tack för din smärta och din uppståndelse. Tack för glädjen att vara älskad och fri. Tillkomme ditt rike.