Min frid ger jag er

Min frid ger jag er, inte den frid som världen ger, säger Jesus.

Vilken frid ger då världen? Den frågan kan vi ställa oss. Är det sann frid eller är det plåster på såren som världen erbjuder mig? För friden kommer väl först sedan när plåstret inte mer behövs, när såret läks och blir ett ärr eller slät hud?

Också i sällskap med Jesus kan tillvaron rubbas och jag börjar sjunka: Då står Jesus där och säger: Kom, åt alla Petrusar. Åt alla oss. Bråddjupet är nära liksom räddningen. Liv och död balanserar på knivseggen. Så litet behövs, så mycket behövs ibland, för människan är komplicerad. Vem känner sig själv? utropar Paulus i ett av sina brev. Guds Ande söker oss i våra innersta djup. Heligheten är nära. Nåden är nåbar.

Paulus skriver i Filipperbrevet att när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar. Då skall Guds frid som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus. Både vårt hjärta och våra tankar får skydd i Kristus när vi överlämnar oss och våra omständigheter, medveten synd, rädslor, oro till honom som kan bota, förändra, verka i både det synliga och det osynliga. Det finns underbara möjligheter i Guds nåd. Genom mina sår blir ni helade, säger Jesus. Gud är en Gud över tid och rum. Han samlar våra erfarenheter från tidig barndom till nu och framtid och han upprättar, helar, älskar. Han har ju sett vårt liv, både det inre och det yttre – som ingen annan. Och Herren säger genom Jeremia: Jag vet vilka avsikter jag har med er: välgång, inte olycka. Jag skall ge er en framtid och ett hopp. När ni åkallar mig och ber till mig skall jag lyssna på er. När ni söker mig skall ni finna mig. Ja, om ni helhjärtat söker efter mig skall jag låta er finna mig, säger Herren. Jag skall vända ert öde.

Vi får be som profeten Jeremia: Hela mig så blir jag hel. Fräls mig så är jag frälst. Du är min lovsång. Och tänk att det står i Guds ord att om vi närmar oss Gud så närmar han sig oss. Vi har allt att vinna.