Så vad gör du egentligen, delar ut pengar eller?

Den frågan har jag fått några gånger, ibland lite försiktigt och andra gånger mera rakt och någon gång kanske till och med sarkastiskt.

Många har hört om att man kan få ekonomisk hjälp från diakonin då det uppstår en kris men så mycket annat vet man kanske inte om diakoniarbetet.

Det stämmer att vi diakoniarbetare möter människor som kommer till mottagningen för att få ekonomisk hjälp, till exempel i form av ett köpkort till matbutiken men det betyder inte att alla som kommer får det per automatik. Den som tar kontakt i ekonomiska frågor får stöd och handledning i att ordna upp situationen, till exempel i hur man ansöker om olika bidrag från FPA och välfärdsområdet. I min församling gör vi en ekonomisk utredning och funderar tillsammans på vilka inkomster och utgifter personen har och hur man kan ändra på situationen om pengarna inte räcker till.

Vad annat gör vi diakoniarbetare då? Dricker kaffe och besöker den äldre befolkningen?

Ibland har jag svårt att svara på den frågan, vad gör vi inte? För min egen del är det ganska lite kaffedrickande och så gott som inga hembesök hos seniorer. Jag kan istället besöka barnfamiljer eller ensamstående vuxna.

En diakoniarbetares arbetsuppgifter kan variera ganska mycket beroende på i vilken stad eller kommun man jobbar och vilka behov som finns. Det är kanske det bästa med att arbeta som diakon, att jobbet är varierande. Jag får t.ex. delta i vår församlings familjecafé, ordna träffar för ensamstående föräldrar med barn, vara med på familjeläger, delta i gudstjänsten, ansvara för insamlingen "Ge barnet en gåva", ordna evenemang och träffar för vuxna och göra en massa annat roligt som t.ex. planera och tillreda ätbart. Överraskande mycket tid går åt till planering har jag märkt, men då någonting jag planerat resulterar i någonting positivt för en deltagare kännst det bra.

Det viktigaste vi gör är att bemöta människor. Oavsett hur arbetsbilden ser ut bemöter alla diakoniarbetare människor i olika livssituationer. Vi möter människor i sorg, människor som känner hopplöshet inför framtiden, människor med risk för att mista sin bostad på grund av obetalda hyror och människor som mår psykiskt dåligt. Men vi möter också människor med hopp om en ljusare framtid och människor som trots alla motgångar är positiva och gärna vill ställa upp för andra som har det kämpigt. Vem än vi möter och hur än hens livssituation ser ut bemöter vi den människan som en värdefull individ.