Vår minsta/största gemensamma nämnare

Mia Anderssén-Löf 22.10.2024

”Har ni möjlighet att komma i morgon kl. 10?” frågade studioteknikern, som lät ung på rösten. Jag kommer inte ihåg om eller när någon niat mig förut. Jag blir nyfiken. Han kanske niar alla som han har att göra med? För säkerhets skull, liksom? Kanske han antar att jag måste ha en ärevördig ålder, eftersom jag ska spela in radioandakter? Kanske han är osäker på min titel – många vet inte vad en stiftsdekan eller ett domkapitel är. Jag kan förstå att det låter som något man gör klokt i att nia, vad det än är. Men hur nyfiken jag än är förstår jag att jag inte kan fråga.

Tröjan jag har på mig har jag köpt på lopptorg. Eller ja, snarare fått. Jag hade bestämt mig för att köpa den, när jag såg att en söm gått upp i nacken och jag lämnade den till kassörskan. ”Synd”, sa jag, ”det skulle lätt gå att laga med några stygn.” Kassörskan tittade fundersamt på mig. ”Ja, alltså, jag kommer att slänga den i soporna, så om du vill ha den, så kan du få den.” Jag tackade så varmt och sydde den med några stygn i nacken och ärmen. Nu är det en av mina käraste tröjor. Den är apelsingul.

Jag kommer ihåg en kollega, en vän, som hörde att jag hade pratat med Uleåborgsbiskopen i ett ärende. ”Du niade väl honom?” frågade hen, med ett inslag av panik i rösten. ”Tänk att du drack kaffe med en biskop!”

I Uleåborgs stift har man tagit fram en strategi som utgår från diakonin, d.v.s. den hjälp och det stöd som kyrkan kan ge den som är hjälplös och utsatt. Jag bad min kollega Juha Rauhala berätta om deras process när vi skulle starta vår, i Borgå stift. Juha berättade att de frågor han föreslagit för sin biskop, Jukka Keskitalo, att man kunde arbeta utifrån var: ”När har jag behövt hjälp? När har jag känt mig utsatt, och vem eller vad hjälpte då?”

Jag tror inte att det finns någon, i någon position i kyrkan, som inte vet vad det är att bära en börda. Alla biskopar, ärkebiskopen, alla direktorer på Kyrkostyrelsen, alla stiftsdekaner och kyrkoherdar, chefer och ordföranden, har anförtrotts något för att de burit något. Alla vet något om vad nöd är, vad gråt är, vad förtvivlan är. De har sett det i människors ögon, de har suttit bredvid med ingenting att ge utom sin närvaro och sina böner. De har ropat till Gud för människornas skull, för kyrkans skull.

En ledare som är förtroendet värd gör det, och det syns i blicken, det hörs på rösten. Därför kan jag uppleva att det är lätt att närma sig kyrkans ledare. Jag litar på det goda i deras hjärtan. Jag litar på att de kan och vill möta en annan, vem det än må vara och vilka omständigheterna än är. Också i den här apelsingula, lappade tröjan skulle jag kunna dricka kaffe med någon av biskoparna.

Om man vill nia någon, så skulle anledningen kunna vara det – att det finns en vilja att möta en annan och bära en annan, och det är vackert. Inte det att titeln låter storslagen, eller för insigniernas skull, eller för att man bär en ämbetsskjorta. Men hur vi än tänker det, låt oss inte skapa ett avstånd oss emellan, hur mycket vi än uppskattar och högaktar varandra.

Vem som helst kan bära en annan, och vi gör det alla, på våra olika sätt. Kanske det är vår minsta gemensamma nämnare, när Jesus säger: ”Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så ska ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt, och min börda är lätt.”

Minsta och största.

Borgå stifts biskopsstav.

sverige. Efter att ha mottagit kritik har Växjö stiftsstyrelses arbetsutskott nu föreslagit att den planerade studieresan till Rom i stället ska gå till Finland. Dessutom har de beslutat att avstå från att flyga, skriver svenska Kyrkans tidning. 23.4.2024 kl. 12:46

BISKOPSMÖTET. Bikt på webben, välsignelse med olja och tydligare förbön vid konfirmation kan det bli i kyrkohandboken. Det föreslås också bli mer formuleringar om barnfostran, livsmognad tillsammans, kropp och sexualitet när man gifter sig. Temana är många i förarbetet till en ny kyrkohandbok för kyrkan. 19.4.2024 kl. 09:34

KRAVKULTUREN. Den danska folkhögskolläraren och teologen Christian Hjortkjaer skrev en bok om hur det är att växa upp i ett samhälle där vi får höra: ”Just do it.” 17.4.2024 kl. 15:24

BERÄTTARKONST. Berättarkonstnären och musikern Lina Teirs livsåskådning hör ihop med glädje, inspiration och livsmening. 17.4.2024 kl. 15:05

profilen. Prästen Sirpa Tolppanen har precis landat i Vanda där hon ska bygga upp en helt ny gemenskap – från grunden. 16.4.2024 kl. 15:34

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

HJÄLPLEDARE. Sommarjobb eller frivilligkul? Kyrkpressen tittade på vad hjälpledarna får betalt på sommarens konfirmandläger, där de har en viktig roll. På Åland har församlingarna en arvodeskultur som sticker ut. 19.4.2024 kl. 15:53

SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

Personligt. – Jag har en sida som litar starkt på Gud – och en som lätt faller i tvivel, säger konstnären Robert Hedengren. 17.4.2025 kl. 13:59

katolska kyrkan. Påven Franciskus, 88, är på lång sjukledighet. Efter hans tolv år som ledare för den katolska kyrkan är det mänskligt sett dags att tänka på vem som kommer att efterträda honom. 16.4.2025 kl. 10:57

PÅSK. Vi bad tre personer redogöra för ett viktigt bibelställe i påskberättelsen. De sökte sig till berättelserna om sista måltiden, Judas och Petrus. 14.4.2025 kl. 17:37

Via crucis. I sin gestaltning av Jesus har Elias Edström tänkt på manlig vänskap och hur den tar sig uttryck. Lärjungarna låg ju i famnen på Jesus. Det fanns en närhet. 14.4.2025 kl. 18:00

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Nytt från domkapitlets sammanträde 10 april 2025. 11.4.2025 kl. 10:56