Det är fritt fram för Den blomstertid i skolan, liksom också för korssmycken, hijab eller andra symboler som uttrycker egen religion eller personlig tro.
Det anser en överraskande stor majoritet om över 80 procent av skolelever och studerande, när man frågar dem själva. Det är också enligt dem okej att lärare skyltar med sina personliga övertygelser på sin arbetsplats, anser 70 procent av de unga.
Det visar Ungdomsbarometern 2023. Det är ett massivt dokument på 260 sidor som den här gången har fokuserat på temat livsåskådning och andlighet.
Uppdragsgivaren är inte – i egen sak – kyrkan. Det är i stället Statens ungdomsråd som för den nyaste barometern har var valt livsåskådning och andlighet som tema. Många av skribenterna i rapporten är ändå forskare inom kyrkan eller vid fakulteter för teologi eller religionsvetenskap.
Klichéer åker i papperskorgen
I en ny generation åker många invanda uppfattningar om folk och tro i papperskorgen.
Den invanda bilden har varit att tro och andlighet till exempel i första hand engagerar flickor, för att inte säga kvinnor och äldre damer, de så kallade kyrktanterna.
Nu visar ungdomsbarometern på att pojkar mellan 15 och 17 år som, när de själva får bedöma, är de som markant allra mest anser sig vara religiösa.
Emilia Schild, 23, är nybliven ungdomsarbetsledare i Borgå domkyrkoförsamling. Hon är ändå inte helt säker på att hon själv ser samma trend i sin egen församling.
Där har hon själv gått hela vägen från högstadietjej i församlingens och skolans gemensamma chillhörna, till att bli hjälpledare, få en restonomexamen på vägen, till att nu vara inställd på att bli ungdomsarbetsledare i kyrkan och kanske präst en dag.
"De som vill ställa upp och hjälpa till är ofta pojkar. Fast de är färre."
– Vi gick i skriba och blev alla hjälpisar. Så jag hade ett kompiskrets som var aktiva i kyrkan så det var lätt för mig att fortsätta vara där. Men vi var nog bara flickor.
Men trenden att pojkarna skulle bli den nya stora gruppen i kyrkan är hon inte helt överens om.
– Nej, de är inte i majoritet. Men jag kan hålla med om att pojkarna är mer engagerade. Frågar man hjälpledare vem som vill ställa upp och hjälpa till så det ofta pojkar. Men de är ju inte många.
Emilia Schild är inte helt säkert på att pojkarna dominerar.
"Killarna ställer gärna upp"
Emilia Schild har i sommar varit på sina första skribaläger som anställd ungdomsarbetsledare. Bland hjälpledarna har pojkarna också kunnat få flera läger i rad att jobba på, eftersom de är färre.
I det som Emilia Schild har sett tycker hon att flickorna i ungdomsarbetet ofta funderar mera djupgående på trons och livets frågor.
– Flickor ifrågasätter och funderar ofta lite djupare på vad till exempel tro betyder. När vi ber dem skriva sätter de i gång och funderar. Pojkarna skriver mera korta svar. Flickorna skriver också mera dagböcker, säger hon.
Undersökningar bekräftar också att flickorna i samhället håller sig framme intellektuellt. De går längre in i utbildningar och har nästan hela det här århundradet varit i majoritet vid universitet och andra högre utbildningar.
– Vi var åtta pojkar av 28 i klassen, helt flickdominerat, säger Emilia Schild om sin egen yrkeshögskoleutbildning för restaurangbranschen.
Undersökningarna visar att könen går åt olika håll också i fråga om andra värderingar.
Sedan mätningar med liknande material från år 2004 har flickorna i över 20 års tid själva gång på gång allt tydligare än pojkarna ansett sig ha liberala värderingar. I den här mätningen säger sig 47 procent nu vara i hög grad liberala, mot bara 30 procent för pojkarna.
En klar tiondel ber regelbundet, så gott som varje dag.
Men bara var femte ser sig som troende
Medan 54 procent av de tillfrågade hörde till den evangelisk-lutherska kyrkan, och till exempel 2,5 procent var muslimer, förblev ändå den aktiva tron och religiositeten låg bland de tillfrågade.
Bara 22 procent av de tillfrågade ansåg sig själva vara religiösa, och 16 procent sade att de anser att livets mening kommer sig av en relation till Gud.
Mellan var femte och sjätte ung person sade att de ber ”ungefär en gång i månaden”. En klar tiondel sade sig be ”regelbundet, så gott som varje dag”.
