Är det bara lata människor som lever på bidrag i vårt samhälle?

Agneta Markkula 20.09.2024

För en tid sedan snubblade jag över en text där skribenten tyckte att bidragen måste upphöra: "Det är dags för alla lata människor att ta sig i kragen och skaffa ett jobb". Jag antar att skribenten tänkte att människor som lever enbart eller delvis på bidrag själva har valt att hellre ligga hemma på soffan än vara ute i arbetslivet. Kanske hen tror att den som lever på bidrag helt enkelt har det för bra för att välja att i stället jobba?

Jag kan förstå att man tycker att det är fel att någon lever "lyxigt" på bidrag, men hur många känner du som gör det? Kan man ens leva ett värdigt liv i dagens samhälle om den enda inkomsten kommer från statliga bidrag?

Jag blev riktigt arg över texten för under den tid jag jobbat som diakon har jag mött många människor som helt eller delvis just och jämnt överlever med hjälp av dessa bidrag.

Så vem är den där människan som lever på de här bidragen? Är det bara lata människor som helt enkelt inte ids göra annat, eller kan det vara någon annan "typ" av människa? Av dem jag mött finns det av alla slags människor. Helt vanliga familjer där båda föräldrarna jobbar men har låga löner kan t.ex. behöva bostadsbidrag och/eller utkomststöd för att klara av vardagen. Det kan vara en ensamstående förälder, en ensamboende vuxen eller två vuxna i ett hushåll, eller en studerande som inte fick sommarjobb senaste sommar och inte har föräldrar med så höga inkomster att de kan hjälpa ekonomiskt. Med andra ord: Det kan vara din granne, din arbetskompis eller din vän.

Vem som helst kan drabbas av en kris eller en sjukdom som leder till att man för en kort tid eller lite längre behöver ekonomiskt stöd för att klara sig. Det behöver inte alltid vara fråga om en kris eller sjukdom, det kan lika bra vara en högutbildad som inte lyckats få en fast anställning eller en person med fast anställning med med låg lön. Ibland är det en människa som varit arbetslös en längre tid, som av någon orsak inte mår så bra psykiskt att hen klarar av att jobba alls eller tillräckligt för att kunna försörja sig (men inte mår tillräckligt dåligt för att få pension).

Är det av dessa människor vi ska ta det lilla dom har? Av dem som gärna skulle känna sig delaktiga i arbetslivet men inte har möjlighet till det? Flera av de arbetslösa jag pratat med har sagt att de hellre skulle "vara till nytta" än lyfta bidrag. Någon har skickat in nästan hundra arbetsansökningar men inte fått jobb, kanske på grund av överkvalificering, ingen arbetserfarenhet, fel arbetserfarenhet, fel utbildning eller inte tillräckligt finländskt namn.

Så mitt svar på frågan om det är bara lata människor som lyfter bidrag, är nej! Det är helt vanliga, fina människor som helst av allt vill känna sig delaktiga i samhället. Någon av dem har en tung tid bakom sig och skulle behöva få en ny chans. Någon behöver bara hitta det rätta jobbet och en annan ett jobb, vilket som helst. Någon skulle behöva en möjlighet att få jobba på egna villkor och någon annan behöver först en möjlighet att återhämta sig och bli helt frisk.

Jag är tacksam över att få jobba på en arbetsplats där människovärdet inte mäts i pengar eller status. I mina ögon är alla lika värdefulla; Fattiga och rika, sysselsatta, studerande och arbetslösa, människor i alla åldrar.

Agneta Markkula jobbar som diakon i Åbo svenska församling.

kaplansval. Kyrkorådet röstade med rösterna 7-2 för att lämna tjänsten obesatt tillsvidare. 6.2.2026 kl. 13:05

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

kaplansval. Kyrkorådet röstade med rösterna 7-2 för att lämna tjänsten obesatt tillsvidare. 6.2.2026 kl. 13:05

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54