Det skulle behövas fler som hjälper till att slipa ner tröskeln

Vi möts på stan. Han är skakig, han vill att vi sätter oss ner. Jag frågar om han har ätit något, det har han inte fastän det redan är eftermiddag. Jag säger att vi går och handlar mat sedan då han samlat lite krafter. Vi samtalar om allt mellan himmel och jord. Han ser fram emot det som är vårt ärende; att få biblioteksböterna betalda så att han igen får låna böcker. Han har inte begärt det, men läsning är hans stora intresse och jag vill ge honom möjlighet att fylla dagarna med annat än flaskan.

Vi pratar länge, sedan går vi till bibliotekets kassa och jag betalar hans böter. Eftersom vi många gånger har samtalat om tro, förlåtelse och nåd utbrister jag: "Det här var ju riktigt bibliskt, din skuld är betald!". Han nickar, men jag vet att han har svårt att våga tro att orden gäller just honom.

Den slant han har att leva på per vecka är inte stor, inte ens utan alkohol och tobak. Det kan gå flera dagar utan att han ätit mat. Hans umgängeskrets består av andra med liknande liv som hans.

Vi samtalar om förändringen han längtar efter; han skulle vilja bli fri, vilja slippa helvetet som missbruket medför. Han skulle behöva få nya vänner, säger jag, och påminner igen om att jag följer med om han vill komma med på något i församlingen. Han är beredd att ge det en chans, men tröskeln känns ännu hög. Jag tänker inom mig att det skulle behövas fler som skulle vara med och hjälpa till att slipa ner tröskeln tills den är så låg att den inte längre existerar. Vänner som inte bjuder på sprit, utan på kaffe och bulla och mat. Vänner som bjuder på Jesus.

Vi går in i en mataffär. Han väljer de billigaste varorna och läser varje erbjudande fastän diakonin betalar matkassen. Jag uppmuntrar honom att ta något mer, något som är näringsrikt och ger energi, t.ex. någon frukt. Matkassen blir ändå inte dyr. Den hunger han bär på är inte bara fysisk, utan även själslig och andlig. Han längtar efter mening, hopp, tillhörighet, villkorslös kärlek – det som vi alla behöver.

Före vi skiljs kommer vi överens om att jag ringer honom, och att vi ska ta en ny träff. Jag önskar att han svarar i vilket skick han än är. Jag lovar fortsätta be för honom.

Kommer du med och slipar ner tröskeln?

Mötet är återgivet med tillåtelse