I Narnia ett nytt år!

Catherine Granlund 01.01.2024

Den som har läst Narniaböckerna av C.S. Lewis eller sett filmerna som gjorts grundade på dem, vet vad jag talar om när jag säger att när jag går ut ur mitt hus och in i Junghansparken i Grankulla stiger jag samtidigt ut ur garderoben och in i Narnias snörike. Lyktstolpen är där och lyser upp de tjocka lagren snö på var kvist och gren. Allt är inbäddat i det dunvita och vid rätt ögonblick hörs inga ljud, det är stilla och en intet ont anande människa kan inte föreställa sig Isdrottningens snara ankomst för att allt är så vackert. Den ensamme vandraren förstår inte hur nära bedrägeriet hon vandrar, helt uppslukad av skönheten. Och så går hon där och betraktar varje kvist och de dunlätta, kritvita lagren av ett språk som talar till djupet av hennes själ. Här mår hon bra.

Samma lilla skogsdunge ska om några månader svämma över av vitsippor och kvittrande fåglar som just nu har rest långt bort eller som tyst har burrat ihop sig i en trädklunga. Och här har vi för många år sedan traskat med våra hemmagjorda skyltar där vi skrivit: Bevara Junghansparken! Skyltar som tio år tidigare tjänade i första- majtåg med texten: Jesus lever. Och jag funderar hur åren går och vad jag nu skulle skriva på min skylt? Det skulle bli så många upprop och vädjanden att texten skulle bli oläsligt liten.

Jag vandrar några varv, rastlöst, för jag är medveten om att utanför mitt kvällsrike bland tystnadens snöbetyngda träd väntar en annan verklighet. Jag tänker att det nog är Narnias Lejon som är min enda räddning. Inte skönheten, inte klagovisorna, inte kunskapen, inte någonting annat i denna obeständiga värld. Som de sjuka tog tag i Jesus manteltofs får jag greppa Lejonets svans, be om rätt kurs ut ur skogen in i det nya året 2024. Och jag får lägga mina bördor och det gamla året vid Lejonets fot, bära fram mina önskningar, mitt hjärtas rop av nöd och tacksamhet inför det nya året hållande svansen, kanske lutande mig i det mjuka famntaget. Ett nytt år med Jesus, i medgång och i motgång. Tacksam att han lever!

ortodoxa kyrkan. Ortodoxa kyrkomötet samlat på Valamo kloster har valt Uleåborgsmetropoliten Elia till ny ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland 27.11.2024 kl. 13:26

Personligt. Då Stefan Löv var 28 år blev han pastor i en församling som var nedläggningshotad. Drygt 25 år senare blomstrar församlingen, men själv har han mött sjukdom, sorg, sitt eget bekräftelsebehov och utmattning. – Det som lär en absolut mest om tro är lidande, säger han. 27.11.2024 kl. 15:19

vikarie. Domkapitlet har förordnat pastor Catharina Englund till tf kyrkoherde i Jakobstads svenska församling under den ordinarie kyrkoherden Jockum Krokfors tjänstledighet från den 1 april 2025 till den 31 mars 2026 27.11.2024 kl. 11:07

BORGÅ STIFT. Bo-Göran Åstrand fick som ny biskop en rivstart i ämbetet med corona­pandemin 2020. Efter 60 år på jorden och fem år som biskop är alla i stiftet inte överens med honom om de liberala förändringar i kyrkan som”BG” från Pedersöre i den lila skjortan stöder fullt ut. 27.11.2024 kl. 10:00

ISRAEL-PALESTINA. Israel attackeras ur flera väder­streck. Och svarar med en militär styrka som lägger livet i grus i Palestina och Libanon. Kyrkorna har fått kritik för att vara för tysta inför den humanitära krisen. Kyrkpressen talade med två biskopar om saken. 22.11.2024 kl. 16:36

sibbo. Det krävs inget annat än en vilja om att be. Man behöver inte vara van vid bön eller vältalig. Kraften i bönen ligger inte hos den som ber, utan hos den som hör bönen. Alltså hos Herren själv. 9.4.2025 kl. 15:22

Personligt. – Jag tvivlar ibland på både Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra, säger Marika Westerling. 25.3.2025 kl. 17:10

METODISTKYRKAN. Nya biskopen Knut Refsdal valdes att leda Metodistkyrkan i norra Europa – fast han sedan i fjol jobbar i en luthersk församling i Norge.. 4.4.2025 kl. 10:45

SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00

Personligt. Migrationsforskaren Tobias Pötzsch växte upp i Östtyskland och Kanada, och har nu bott över halva livet i Finland. Han har upplevt rasism och orättvisor, men också skönhet, lycka och jämlikhet. 1.4.2025 kl. 15:45