Från november jobbar Stefan Forsén som direktör för det gemensamma församlingsarbetet i Helsingfors.

Det var lätt att tala där

Predikstolar. "Det finns inte en enda gång som jag har tagit det korta steget ned från predikoplattan som jag inte har hört den anklagande rösten i mitt inre som sagt: Det vara bara skräp, ingen fick någon glädje av det här." 25.10.2018 kl. 00:00

De predikstolar som har fått särskild betydelse för mig är tre till antalet. Den första finns i Vårdö kyrka, i den lilla åländska församlingen som lärde mig så mycket. Där insåg jag att det inte har med mig och min viktighet att göra att predikstolen är placerad så att talaren finns högt över huvudena på församlingen. Där erfor jag alltid att det var den församling, som samlats i kyrkan under århundraden och som genom sina böner lagt grunden för tron, som spelade huvudrollen. Det var lätt att tala där.
Den andra predikstolen är bänken längst bak i Snoans kapell. Platsen där retreatledaren leder deltagarnas meditation och bön. Det är egentligen inte alls en fråga om predikan. Det är en fråga om att öppna sig själv och bjuda in mänskor till ett samtal. Det var lätt att tala där.

Den tredje predikstolen är den som finns i Matteuskyrkan. Den utgör inget skydd. Den är inte upphöjd, om man nu inte räknar med en femton centimeters platta att stå på. Men här i Matteuskyrkan har jag lärt mig att det viktigaste som sker, det sker hos den församlingsmedlem som lyssnar, påverkad av Gud själv. Det finns inte en enda gång som jag har tagit det korta steget ned från predikoplattan som jag inte har hört den anklagande rösten i mitt inre som sagt: Det vara bara skräp, ingen fick någon glädje av det här. Men ändå har många berättat att Gud själv har talat till dem. Och därför har det ändå varit lätt att tala här.

Nu kommer jag för en tid att ta ett kliv ned från predikoplattan i Matteuskyrkan. Jag vet att jag kommer att sakna den. Liksom jag saknar århundraden av bön i Vårdö, och det pågående samtalet på Snoan.
Men Gud är god. Han låter oss alla få del av evangeliet i den mån vi kan ta emot det. Fast för det behövs det nog både bön, samtal, och Guds eget ingripande.

Stefan Forsén jobbar som kyrkoherde i Matteus, men från 1.11 som direktör för det gemensamma församlingsarbetet i Helsingfors.

I dag tänker han på hur god Gud har varit.

Hans tips: planera din kalender med tanke på dig själv och inte enbart med tanke på andra.

Hans kalenderglimt är välgörenhetskonserten Colors in the dark i Matteuskyrkan lördag 10.11 kl. 18.00.

Stefan Forsén



profilen. Prästen Sirpa Tolppanen har precis landat i Vanda där hon ska bygga upp en helt ny gemenskap – från grunden. 16.4.2024 kl. 15:34

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

HJÄLPLEDARE. Sommarjobb eller frivilligkul? Kyrkpressen tittade på vad hjälpledarna får betalt på sommarens konfirmandläger, där de har en viktig roll. På Åland har församlingarna en arvodeskultur som sticker ut. 19.4.2024 kl. 15:53

SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

BISTÅND. När han fick e-post om att allt amerikanskt bistånd stoppas var Wycliffe Nsheka i chock.– Jag har jobbat med bistånd i Uganda i 23 år, och aldrig upplevt något liknande. 12.3.2025 kl. 12:42

Lokalt. Bibeldag med Jesu föräldar som tema ordnas i Solf. Det är länge sedan vi haft nån bibelfördjupningsgrej, konstaterade styrelsen för Kyrkans ungdoms krets i Solf–Sundom och gjorde slag i saken för att rätta till det. 11.3.2025 kl. 15:33

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32