Kyrkan är mitt enda hopp

Den finlandssvenska teologen Patrik Hagman har skrivit en bok om folkkyrkans utmaningar i dag, Efter folkkyrkan. Och vad händer – Kyrkans Tidning i Sverige ägnar hela ledarsidan åt Hagmans tankar. Frågan om folkkyrkans framtid är brännande aktuell för de nordiska kyrkorna. Men medan den är brännande som i aktuell är den också brännande som i smärtsam.

– Kyrkan har ingen teologisk idé om varför den finns till, säger Hagman.

– Kyrkan har utvecklat en teologi om hur kristendomen fungerar som inte alls kräver att det finns en kyrka. Den bygger helt på enskilda individers övertygelse. Då går det lätt så att när man ställer frågan ”varför ska jag gå i kyrkan” får man svaret ”för att det är trevligt”.

Hagman menar att kyrkan befinner sig i samma läge som ett mjukvaruföretag som delar ut sina program alldeles gratis. Vad finns företaget till för om det inte säljer någonting? Den fråga kyrkan verkar kretsa kring är vad den enskilda individen får för sitt medlemskap, det vill säga hur kyrkan i medlemsflyktens tider ska kunna motivera för sina medlemmar att det lönar sig att stanna kvar. Kanske genom att poängtera hur viktigt det är att kyrkan erbjuder diakonala insatser? Det här kallar Hagman ”köpslåendets teologi”. Han menar att kyrkans kris är en teologisk kris.
 
Förstår kyrkan det?

– Det är en intressant fråga. Det finns stora skillnader mellan Sverige och Finland på den här punkten. I Finland är det populärt att sparka på Svenska kyrkan men min erfarenhet är att man i Sverige är mycket mer medveten om att kyrkan har problem. I Finland vill man fortfarande inte tro att problemen är allvarliga.

Vad är ett kristet liv?

Hagman menar att kyrkan i dag valt att låna sin teologi från affärslivet. Den erbjuder en produkt som vi kan välja att köpa.

– En seriös teologi borde börja med att förklara vad det är att vara kristen. Det är en fråga som det måste gå att svara på.

Och medan han säger det påminner han om att frågan ingalunda är okomplicerad.

– Det är en svår fråga att ställa: vad är det som gör ett liv till ett kristet liv? Min bok ger inga slutgiltiga svar på den frågan men den pekar på att det här är en fråga vi måste diskutera. Det är inte en fråga som har ett entydigt svar, men redan att tala om den är viktigt.

I sin bok kritiserar Patrik Hagman något han kallar för ”fortfarande-teologi”, en teologi som han uppfattar som tongivande i kyrkan i dag.

Och vad är det för en teologi, då?

– Det är en defensiv hållning som går ut på att betona att kyrkan fortfarande har en ganska stark ställning i samhället. Tänkandet bygger på att kyrkan samlat på sig ett kapital under en lång tid, men problemet är att det håller på att raderas. När det kapital vi haft håller på att vittra bort kan det vara bra att komma ihåg att vi måste omvärdera vår tradition och fråga oss vad den betyder i vår tid. Vi kan inte bara hålla fast vid det vi har, så fungerar tiden inte.

Det centrala i ”fortfarande-teologin” är att man tänker att kyrkan och gudstjänsten finns till för att möta människors subjektiva behov. En följd av den synen är att kyrkan i praktiken utgörs av kyrkans anställda. Kyrkan blir en tjänsteproducent bland andra.

– Problemet med att kyrkan blir lika med de anställda hänger ihop med frågan om hur ett kristet liv ska se ut. Om de anställda blir de som ”gör” något blir de andra passiva. Det gör att vi inte kan ställa oss frågan hur vi ska leva som kristna.

Implicit leder det här till att bara de anställda lever ut sin tro.

– Det är inte bara illa för resten av oss utan försätter också dem i en omöjlig situation. De ska alltså i kraft av sin professionalitet göra Kristi kropp synlig i världen.

Bygga upp nytt
Hagmans lösning är ett vi måste bygga upp en kyrka som fungerar med hjälp av frivilliga. Och vi måste göra det så länge det finns anställda som kan hjälpa till med strukturerna.

– Annars går det så att vi bara skär bort olika verksamhetsområden ett efter ett.

Vad av allt det kyrkan har i dag är sådant vi ska hålla fast vid?

– Det finns många fina, hoppingivande saker – men kyrkan måste inse vad den har och hur värdefullt det är. Vi ser inte längre på vilket sätt kristendomen är radikal och utmanande. Det handlar om att upptäcka det kyrkan redan gör.

Läs hela artikeln i papperstidningen.