Musik skall finnas i kroppen, inte bara i munnen. 70 sångare har hittat gospelglädjen i kören Jacob Gospel.
| På Jacobs gospels julkonsert 2007 togs många sinnen i bruk. |
– Jag tror att koristerna uppskattar att man i gospel får man sjunga ut, starkt och rytmiskt, och att under konserterna få göra det med kompgrupp, säger Heidi Storbacka, dirigent i Jacob Gospel. Samverkan med solisten betyder också mycket. Solisten förväntas improvisera och kören svara på det.
Det är måndagkväll och övning i församlingscentret i Jakobstad.
– Nej, nu låter ni ungdomskörsaktigt, säger Heidi och lär koristerna att hitta volym och djup i sina röster genom en enkel övning med bara e-ljud.
De rätar på sina ryggar, låter rösterna djupna och styrkan tillta. Samspelet fungerar. Koristerna följer sin dirigent. Här finns inga hindrande notpapper mellan dem.
– Ni gör mig så lycklig, strålar Heidi.
Musikstil med dragningskraft
– Att få leda en gospelkör är en dröm jag burit på länge, säger hon. När jag studerade i Piteå fick jag frågan om jag ville ta över Pite Gospel. Men då var jag inte redo. Sommaren 2005 tog jag upp saken med Martin Store och han tände direkt. Han kom med som pianist. Vi lät budet gå och började på hösten.
Gensvaret kom direkt. I dag sjunger sjuttio i kören, åldersfördelningen sträcker sig från sexton till sextio, medelåldern är trettio plus.
– Många tror att vi är en ungdomskör, men här ryms alla åldrar. Till stor del består kören av min egen åldersklass, de som var med under förra gospelvågen. Gospel har inte riktigt hittat den yngsta generationen än, men här kan tonåringar pröva på.
– Det kan tyckas galet att vi här sjunger amerikansk kyrkomusik. Men gospel som musikstil tilltalar också sådana som inte gillar budskapet. Orsaken är att musiken är glad och medryckande. Och texterna är så raka att det nästan skulle vara svårt att sjunga dem på svenska. De är så otroligt starka.
Många som inte är kyrkligt aktiva är med. Heidi som är uppvuxen i församlingen säger att hon får tänka på språket. Inte ta för givet att alla har samma vokabulär.
– Jag är inte predikant och predikar inte i kören. Men jag tror att när man lärt sig sångerna bär man dem med sig och de är predikan i sig.
Koristerna turas om att förmedla en tanke för dagen. Det kan vara precis vad som helst. Den här kvällen ges en uppmaning till småbarnsmammor att unna sig en Fazers blå i veckan.
Inte vanliga konserter
– Vi har försökt hitta en modell som passar småbarnsfamiljer. Två timmar varje måndag, inga extra övningar. Två uppträdanden per termin, inga övningar i december och maj.
Heidi Storbacka arbetar som sånglärare på Musikhuset i Jakobstad. Jacob Gospel är talkoarbete för henne liksom alla andra.
– Vi är en av församlingens största grupper men vi kostar dem ingenting. Kören är ett privat initiativ med ett körråd. Vi kunde säkert få kören som arbiskurs. Men det här har känts som en rätt väg att gå.
Vårens konsert går av stapeln i april och görs i samarbete med Mikael Svarvar. Konserten ges både i Jakobstad och Vasa.
– Jag tycker om att jobba med helheter. Visuellt och med doft, ljud, dans. Vi har tagit våra första steg in i koreografi. Det var en milstolpe för kören. Det är en utmaning att jobba med olika sinnen, använda kyrkorummet på olika sätt. Vi har inte gjort så många vanliga konserter.
En timme före varje övning finns Heidi på plats. Kopplar mickar, övar själv och ber.
– Utom våra musikaliska mål vill vi möta varandra och förhoppningsvis Gud. Jag tror faktiskt att själva övningarna är de viktigaste för många.
