Våga fråga

I vår frågespalt besvaras frågor om tro och andlighet av präster i den lutherska kyrkan. Frågor om relationer, hälsa, familj och fostran besvaras av sjukskötare och kyrkans familjerådgivare. Du får gärna ställa din fråga anonymt. Redaktionen väljer och editerar frågorna. Frågorna publiceras och besvaras både i papperstidningen och på webben.


Jag känner att jag borde göra mera för andra, men jag orkar inte. Hur ska jag räcka till?

FRÅGA: Jag känner att jag borde göra mera, både frivilligarbete och helt enkelt orka ställa upp för mina medmänniskor. Samtidigt har jag ett heltidsjobb att sköta och orkar inte göra mycket efter arbetsdagens slut. Hjälp mig reda ut min tankar!

Jan-Erik ”Nanne” Nyberg är familjerådgivare och svarar på läsarfrågor om familj och relationer.


SVAR: Den här diffusa känslan av maktlöshet och medansvar tror jag många kan känna igen. Det kanske kan karakteriseras som ett slags ”empatiutmattningssyndrom”. Vi översköljs med så mycket information som pockar på, kräver en reaktion, en insats, ett ställningstagande, att vi till slut inte orkar göra något överhuvudtaget. Hur tar man tag i det här?

Du skriver att du har ett heltidsjobb som tar mycket av dina krafter. Har du några fritidsintressen, saker som inspirerar, tillfällen där du laddar dina batterier? Ingen av oss orkar ge hela tiden, vi måste också ta emot. Det är som att andas. Du måste andas in och andas ut. Du har ansvar för den här andningen, precis som du har ett moraliskt ansvar för att sköta ditt jobb. Jag tänker mig att din ständiga ångest för världsläget kan komma av att du missköter dig själv och slår dövörat till för dina egna behov. Du är helt enkelt för trött. Om du mår bättre orkar du också göra något litet för någon. När vi sedan väljer att göra något måste vi också välja bort andra saker.


En del av svaret på din fråga handlar alltså om att acceptera sin egen begränsning. Att säja nej till känslan av att man borde vara med överallt, en känsla som är uttryck för ett slags frälsarsyndrom. När du hittar lusten och energin, fokusera då på något begränsat. Bestäm vad som är viktigt för dig och lämna resten åt någon annan. Sätt också ett mått på vad som är din insats, försök inte göra för mycket även om du känner dig inspirerad. Risken är att du bränner ut dig. För det är inte bara tunga och krävande saker som bränner ut oss. Roliga och inspirerande saker gör att vi använder väldigt mycket energi utan att märka det. Först när vi stannar upp märker vi hur trötta vi är. Det här är en erfarenhet som många gör när de engagerar sig i frivilligarbete.

Pausen och eftertanken har också en annan funktion. Det är när vi tar ett steg tillbaka som vi ser helheten, meningen och sammanhanget. Det hjälper oss att orientera oss framåt, styra och välja riktning. Ibland innebär det kanske att vi lämnar något, avslutar ett engagemang. Världen kan du inte göra om ... men du kan göra en annan människa väl, skrev Stig Dagerman för länge sedan. De orden stämmer väl in också i dagens värld.

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36

Personligt. – Jag tvivlar ibland på både Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra, säger Marika Westerling. 25.3.2025 kl. 17:10

METODISTKYRKAN. Nya biskopen Knut Refsdal valdes att leda Metodistkyrkan i norra Europa – fast han sedan i fjol jobbar i en luthersk församling i Norge.. 4.4.2025 kl. 10:45

SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00

Personligt. Migrationsforskaren Tobias Pötzsch växte upp i Östtyskland och Kanada, och har nu bott över halva livet i Finland. Han har upplevt rasism och orättvisor, men också skönhet, lycka och jämlikhet. 1.4.2025 kl. 15:45

NY I USA. Heidi Storbacka med familj blev erbjudna, via den firma hennes man jobbar på, att flytta till USA under en begränsad period. – Jag älskar äventyr, så vi tackade ja direkt. Jag började söka jobb redan förra året – att bli hemmafru var inte aktuellt. 1.4.2025 kl. 13:28