Recensioner

Vackra människor av Peppe Öhman

Erika Rönngård

Den som har läst Peppe Öhmans blogg Livet och Helsingfors kommer antagligen att känna igen det rappa språket och aningen raljerande tonfallet. Språkligt sett flyter berättelsen på fint, men bristande korrekturläsning utgör farthinder för läsningen.

Vackra människor har en lite långsam startsträcka där författaren snarare berättar än visar vilka huvudpersonerna är. Jag har också svårt att skaka av mig känslan att Öhman förhåller sig till sina personer med en viss överlägsen distans. Småningom tar berättelsen ändå fart. Vad som däremot kvarstår är distanseringen som verkar vara ett ledmotiv för bokens huvudpersoner. Det levs familjeliv, det bloggas och det besöks barer, men distansen präglar deras sätt att förhålla sig till tillvaron. Ingen vågar engagera sig i något på allvar, kämpa för något, tro på något: allt betraktas på lätt ironiskt avstånd med en insikt om att man egentligen genomskådat den hipstertrendiga omgivning som man också själv ingår i.

Vi har alltså två par: Ida och Max, Sanna och Johannes. De lever i Helsingfors södra stadsdelar och Öhman får det att låta som om det är här alla finlandssvenskar i Helsingfors bor, omväxlande gemytligt och irriterat stötande ihop med alla andra i den finlandssvenska gruppen.

Personernas vägar korsas när de möts på dagisinskolningen för sina respektive barn. Tycke uppstår mellan Ida och Johannes, och här inleds en underhållande jakt på bekräftelse och omväxling. Jag roas, men med en sorglig bismak. Det finns en liten moral i berättelsen: det antyds att gräset inte var så mycket grönare på andra sidan. Vägen till den insikten är lång, och innan dess hinner både den ena och den andra bryta upp från vardagen utan att desto mera fundera över vad det innebär för barnen. Den ångestfria inställningen till att lämna familjen gör berättelsen mindre trovärdig.

Boken igenom försöker jag utan resultat komma fram till om Vackra människor är en ren underhållningsroman eller en ironisk betraktelse över samtiden. Är det här ironi saknar den tillräcklig skärpa, är det underhållning saknar den trovärdighet.

Vackra människor
Författare: Peppe Öhman
Förlag: Schildts & Söderströms 2014



Personligt. Wille Westerholm hade i många år en dröm: att bli personaldirektör på Stockmanns varuhus. Han jobbade på varuhuset i hela 17 år. Sedan tog livet en ny vändning. I dag är han kyrkoherde i Ekenäsnejdens svenska församling. 26.11.2025 kl. 13:24

ortodoxa kyrkan. Finlands ortodoxa kyrka har det ekonomiskt knappt. Nu utreds möjligheten att leda kyrkan genom att gå tillbaka till tiden då man hade bara två biskopsstift. 28.11.2025 kl. 11:32

HELSINGFORS SAMFÄLLIGHET. Prästen som leder landets största samfällighet, i Helsingfors, blir överdirektör vid Undervisnings- och kulturministeriet. 27.11.2025 kl. 16:40

BISTÅNDSARBETE. Sjökapten Tom Lindroos gjorde en frivilliginsats på världens största civila sjukhusfartyg som drivs av kristna Mercy Ships. I Afrika förändrar en operation många människors vardag helt och hållet. 25.11.2025 kl. 20:00

Personligt. Jonas Tallgård har försökt döva sin ångest i nästan hela sitt liv. Han har sökt i den osunda självkontrollen, i drogerna och i botten av många glas. 36 år gammal mötte han sin egen botten, och ett slags ljus. 25.11.2025 kl. 14:31

kyrkobyggnader. Säljas, hyras ut, byggas om eller rivas – kyrkorna i Alphyddan, Åggelby, Rönnbacka, Brobacka och Munkshöjden står inför att avvecklas som gudstjänstlokaler. 24.11.2025 kl. 14:33

domkapitlet. Helsingfors förvaltningsdomstol ansåg att församlingsmedlemmar i Petrus församling inte hade besvärsrätt över domkapitlets beslut att utse kyrkoherde. 20.11.2025 kl. 10:03

NY DOMPROST. Camilla Ekholm är nyvald domprost i Borgå. Hon längtar efter en kyrka där alla känner sig välkomna och uppskattade. 19.11.2025 kl. 08:00

musik. Johannes församlings nya kantor Senni Valtonen vill med musiken gå bredvid människor i vardagen och i deras största livshändelser. – Jag tycker om att stöda och hjälpa människor att uttrycka känslor på ett tryggt sätt. Det är den viktigaste delen av mitt jobb. 5.11.2025 kl. 20:13

mission. Stiftsdekan och Israel- och Etiopienmissionär på sitt cv – nu blir han missionsdirektor för den Asienorienterade missionsrörelsen. 14.11.2025 kl. 13:35

ÅLDRANDE. Hur är det att åldras – på riktigt? Anna Paulina Eklöf tycker att det är hennes själ som oförändrad kikar ut genom ögonen. Per-Erik Lönnfors tänker att det går att acceptera förändringarna så länge man hittar en mening, kanske något så smått som att tömma diskmaskinen. 11.11.2025 kl. 11:00

gospel. Det var åren då den modernare kristna musiken tog sig in i Finland med Samuelssons och Treklangen. För kommersiellt, tyckte en del – fast det för det mesta var olönsamt. Nu har Dan Kronqvist skrivit om Jesus­popens guldålder på 70- och 80-talet. 11.11.2025 kl. 10:00

INGÅ. Ingå kyrka förvandlade Erkki Päivärinta och fick diplomingenjören att bli intresserad av historia. – Dödsdansen i Ingå kyrka är den enda som har gjorts norr om Östersjön. 10.11.2025 kl. 15:32

domprost. I valet vann kyrkoherden i Sibbo Camilla Ekholm över den enda motkandidaten Karl af Hällström. 9.11.2025 kl. 20:52

KYRKOMÖTET. Biskopsmötets frifräs i äktenskapsfrågan fick konservativa i kyrkomötet att kräva granskningsnämnd som i Sverige. 6.11.2025 kl. 15:32

Personligt. Wille Westerholm hade i många år en dröm: att bli personaldirektör på Stockmanns varuhus. Han jobbade på varuhuset i hela 17 år. Sedan tog livet en ny vändning. I dag är han kyrkoherde i Ekenäsnejdens svenska församling. 26.11.2025 kl. 13:24

ortodoxa kyrkan. Finlands ortodoxa kyrka har det ekonomiskt knappt. Nu utreds möjligheten att leda kyrkan genom att gå tillbaka till tiden då man hade bara två biskopsstift. 28.11.2025 kl. 11:32

HELSINGFORS SAMFÄLLIGHET. Prästen som leder landets största samfällighet, i Helsingfors, blir överdirektör vid Undervisnings- och kulturministeriet. 27.11.2025 kl. 16:40

BISTÅNDSARBETE. Sjökapten Tom Lindroos gjorde en frivilliginsats på världens största civila sjukhusfartyg som drivs av kristna Mercy Ships. I Afrika förändrar en operation många människors vardag helt och hållet. 25.11.2025 kl. 20:00

Personligt. Jonas Tallgård har försökt döva sin ångest i nästan hela sitt liv. Han har sökt i den osunda självkontrollen, i drogerna och i botten av många glas. 36 år gammal mötte han sin egen botten, och ett slags ljus. 25.11.2025 kl. 14:31