Lyckligt omodern

21.12.2017
INKAST.

Jag känner mig så otroligt otrendig som julstressar. Allt oftare hör jag bekanta säga något i stil med ”vi valde att fira bara vi, släkten får fira någon annanstans i år. Vi orkar inte göra någon grej av julen, vi tar det bara lugnt och chillar tillsammans”. Att baka, städa, storhandla, pynta och stressa känns inte särskilt coolt. Sedan städgurun Mari Kondo, som vill att vi rensar ut alla prylar som inte sprider glädje i våra hem, blev en bästsäljare så förstår ju också vem som helst att man inte kan hålla på och fylla folks urstädade, minimalistiska boningar med en massa pinsamma julgåvor och ångestskapande julpynt. Dessutom belastar konsumtionen planeten. Julklappar är helt enkelt otrendiga.

I min familj har vi dragit ner rejält på julbordet, förra året var det trerätters middag på julafton. Klapparna försöker vi också minska på och julstädningen är sedan länge minimal. Jag som trodde att julen skulle få tillbaka sin magi när vi fick egna barn har fått märka att julen tvärtom håller på att tappa sitt skimmer. Min barndoms storstilade släktkalas är otrendiga och jag skäms över min julstress. Man ska ju bara ta det lugnt och chilla tillsammans. Men om jag inte är särskilt ”chill” till min personlighet då? Om jag inte orkade läsa längre än förordet på Mari Kondos bästsäljare? Om mitt sätt att visa uppskattning och omtanke, mitt kärleksspråk, de facto råkar vara att ge gåvor? Ja, då får jag väl lov att vara otrendig då, en endaste gång om året.

Vardagen är så förtvivlat inrutad när man lever med läsordning och veckoscheman på kylskåpsdörren. Vi äter i princip bara makaroner och potatis, borstar tänderna regelbundet och ser till att vara hemma i tid så att alla hinner sova åtminstone åtta timmar per natt. Låt oss nu för böveln bryta rytmen ens en gång om året!

Jag tycker det är fint att traditionen omformas och utvecklas, det måste den väl göra för att överleva. Men jag tycker inte om hur den tunnas ut i de fall som det beror på vår tids ”coolhet”, som i mina ögon ofta ter sig som en väldigt nonchalant inställning till allt och alla - en slags extrem variant av jantelagen som gjort det pinsamt att ens försöka. För mig räcker det inte att klicka ”intresserad” på evenemanget julafton och bestämma mig samma dag – ifall det inte dykt upp något mer spännande – för att gå på släktkalas. Jag vill ropa ja, ja! Jag är med på årtusendets jul. Jag vill träffa er alla, för mig betyder julen gemenskap. Och jag vill ge er gåvor för jag tycker om er. Jag lägger så gärna en timmes nattsömn på en genialisk bordsplacering och jag orkar använda synonymordbok för att få till julklappsrim utan nödrim.

Och nej, det handlar inte om att vara bäst i julklassen och stå där på julmorgonen med nypressat förkläde och blänkande kopparkastruller. Det handlar om kärlek och om viljan att höra ihop, visa uppskattning och fira tillsammans med någon man tycker om. Enligt en studie gjord vid universitet i Berkley så mår vi superbra när vi vågar visa lite generositet. Givandet stärker såväl gemenskapen som tilliten och samarbetet inom en grupp. Och när vi känner oss nära och trygga tillsammans så frigörs vårt eget lyckohormon oxytocin och vi mår bra både fysiskt och psykiskt säger forskarna. Ge så ska du få - må bra i både själ och kranskärl. Så jag struntar i såväl trenden som Kondo och jantelagen, och fortsätter städa och pynta och stressa lite extra. För utan julens ”fiilis-injektion” vet jag inte hur jag ska överleva vintern. Utan Jesusbarnet i krubban vet jag inte hur jag ska leva resten av de där inrutade makaronidagarna.

Nina Österholm

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

VIGNING. På trettondagen vigdes fyra nya medarbetade till tjänst i Borgå domkyrka. 7.1.2026 kl. 10:39

PERSOLIGT. När biskop Raimo Goyarrola var sexton år insjuknade hans mamma i cancer. Då lärde han sig att glömma sitt eget lidande och koncentrera sig på den som lider. – Det var min första utbildning i att bli biskop i Finland. 2.1.2026 kl. 10:00

musik. Glada skratt hörs i kyrkan i Korsholm. Barnkören har avslutat sin övning och kvällens höjdpunkt har börjat – kurragömma i kyrkan. 1.1.2026 kl. 19:00

andlighet. Intresset för tro ökar hos unga, om det vittnar både församlingsanställda och unga själva. Men även om de möter allt från Jesus till helvetet på sociala medier verkar det vara något annat som drar: en slags längtan och motreaktion. Är tro de ungas revolt mot sekularisering och individualism? 30.11.-0001 kl. 00:00

mission. Vem är du? Magnus Riska är ny missionsdirektor för Såningsmannen som fokuserar på mission till onådda folk – och judar. 22.12.2025 kl. 20:13